Skoldebatten och lärarnas krav på statligt stöd till underkända

Jag håller med om att utbildningen av ungdomar är det viktigaste samhällsområdet. Problemet är att ingen vet vad det kostar att få en högkvalitativ utbildning till stånd i grundskolan. Ökade resurser där liksom på alla andra samhällsområden är ingen garanti för att kvaliten förbättras. Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att kompetensen inom ledning och organisation är den absolut viktigaste förutsättningen för att höja de 10% som i dag inte klarar godkända betyg. Givetvis under förutsättning att inte resurserna är undermåliga och det förutsätter jag de inte är i det Svenska skolsystemet. Möjligen att lärarutbildningen inte lockar till sig nog många duktiga potentiella lärare på grund av för låga löner men det är ett långsiktigt problem. Enligt normalfördelningskurvan är det normalt att 5% av eleverna underpresterar liksom att 5% överpresterar. Men det är inte godtagbart att samhället lämnar de 5% åt sidan utan givetvis skall de ha tydliga och klara målsättningar beroende på förutsättningar. Och det är här som ledningen måste ta sitt största ansvar. Av skolans resurser måste dessa 5% få mer än övriga. Jag tror det är här det brister i ledning och organisation oavsett resurser. Finns det inte kreativa ideer som kan tas fram under utvärderings och planeringsstadiet som kan påverka resultatet om det är dåligt? Ja då bör ledningen bytas ut efter tre år. Att bara ropa på mer resurser och de slitna uttrycken om nedmontering av världsfärdssamhället håller inte. Den absolut största förbättringen av kvaliten som kan åstadkommas med bibehållande av resurser står att finna i att organisera arbetet b ättre och effektivare inom alla samhällsområden. Det finns idag bra system för att ta fram nyckeltal och mätresultat inom alla områden. Bristen är att ofta är ledningen inte intresserade av att ta åt sig jämförande tal och försöka att förändra sin egen verksamhet. Allt är bra som det är och vi har svårt för att göra så mycket bättre med tillgängliga resurser. Hur vanligt är detta slitna uttryck? Och hur stimulerande är det att höra det för personalen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0