Kosten
Att kosten har stor betydelse för hur vi mår och vilka sjukdomar vi utvecklar är de flesta överens om men de flesta ignorerar den kunskap som finns och som skulle bidra till att konsekvenserna av matintaget inte skulle bli så otrevliga.
Jag läser en kort intervju med Björn Ferry. "Hur ser Din kost ut"? - Jag äter mindre kolhydrater (men någon potatis och lite knäckebröd slinker ner ibland) och mer protein och fett. Intervjun finns på det blad som omger reklamen som finns i brevlådan.
Häromdagen var jag hos urologen på lasarettet för kontroll. Läkaren som kontrollerade mig var 72 år men såg betydligt yngre ut. Efter kontrollerna satt vi ned och pratade en kort stund. Våra vanliga vällevnadssjukdomar är en konsekvens av våra matvanor var hans budskap. Jag berättade att jag dagligen till frukost åt en tallrik gröt. Svaret blev att omedelbart sluta med gröten.
Själv åt han till frukost makrillfille, ägg och en gurkskiva. Till lunch tog han en potatis och mer av det som bjöds förutom potatis.
Vanor är svåra att förändra. Och speciellt när en annan människa skall övertygas. De flesta av oss hävdar med emfas att lite av allt är bra vilket i själva verket betyder att "skit så länge hängslena håller" och bry Dig inte om att förändra.
Jag läser en kort intervju med Björn Ferry. "Hur ser Din kost ut"? - Jag äter mindre kolhydrater (men någon potatis och lite knäckebröd slinker ner ibland) och mer protein och fett. Intervjun finns på det blad som omger reklamen som finns i brevlådan.
Häromdagen var jag hos urologen på lasarettet för kontroll. Läkaren som kontrollerade mig var 72 år men såg betydligt yngre ut. Efter kontrollerna satt vi ned och pratade en kort stund. Våra vanliga vällevnadssjukdomar är en konsekvens av våra matvanor var hans budskap. Jag berättade att jag dagligen till frukost åt en tallrik gröt. Svaret blev att omedelbart sluta med gröten.
Själv åt han till frukost makrillfille, ägg och en gurkskiva. Till lunch tog han en potatis och mer av det som bjöds förutom potatis.
Vanor är svåra att förändra. Och speciellt när en annan människa skall övertygas. De flesta av oss hävdar med emfas att lite av allt är bra vilket i själva verket betyder att "skit så länge hängslena håller" och bry Dig inte om att förändra.
Upplevelse
I dag var det en riktig sjuk(nya termen för något som är fantastiskt bra eller möjligen riktigt dåligt) dag i skidspåret.
Jag åkte ut från tomtgränsen strax före halv tolv efter att ha läst igenom GPs och DNs ledar och debattsidor samt försökt att hitta någon kursdubblare på börsen.
Jag stakar mig fram över gatan till jag kommer till de första skidspåren och sedan är det att försöka finna rytmen med viktöverlämningar på båda skidorna så antydan till glid infinner sig. Jag kommer fram efter 500 m till riktigt fina scooter spår. Tankarna far i väg och jag frågar tyst för mig själv om detta är paradiset? Vägen som jag sprungit otaliga gånger - visserligen för tio år sedan sist- ligger nu med flera decimeter snötäcke under mig. Två härliga skidspår ett i vardera riktningen pryder sträckan framför mig.
Strax efter en kilometers märket börjar en svag uppförslöpa. Ett utmärkt ställe att försöka få in rytmen med skapligt glid. Jag hör klapprande ljud bakom mig och en spenslig tjej glider om mig och på 400 m distansera hon mig med 200 m. Men jag låter mig inte påverkas utan skidar fram i min egen takt.
Mot mig i en för mig brant backe som slutar med en skarp högersväng kommer två duktiga skidåkare farande nedför och viktar sig elegant och i bra fart genom nittiograderskurvan. Jag kollar och anar att tekniken går ut på att lägga tyngden på innerskidan och parera lätt med ytterskidan. Imponerande!
I svag nedförslöpa stakar jag. I skallen dyker tankar upp från Vasaloppsändningen och jag funderar på hur omåttligt starka skidlöparna måste vara i axlar och armar som stakar sig igenom nio mil. Syreupptagningen måste ocks förstås fungera.
Jag har inte teknik att åka mig svett utan måste lämna stak och bensparket för att vila mig med att bara glida lätt.
Knäböjet vid avstampet fungerar då och då och genast ökar farten men det går bara att hålla en kort sträcka.
Den dåliga balansen har förstås med min undermåliga tekniken att göra. Att glida med vikten enbart på en skida är kan jag förstå lösningen på skidåkandet. Och att verkligen våga stå kvar tills glidet på skidan nästan har avstannat innan det är dax för andra skidans avstamp och att koordinera stavtaget med benen är inte min grej på ett bra tag i varje fall inte en längre sträcka.
Tiden går fort i skidspåret i jämförelse med att sitta på motionscykeln inomhus. Vips har fyrtio minuter försvunnit och jag befinner mig ute på golfbanan. Återvänder hem efter ytterligare dryga fyrtiominuter. Resterna av juldagens kalkon smakar lika sjukt som skidspåret och den omgivande naturen.
Jag åkte ut från tomtgränsen strax före halv tolv efter att ha läst igenom GPs och DNs ledar och debattsidor samt försökt att hitta någon kursdubblare på börsen.
Jag stakar mig fram över gatan till jag kommer till de första skidspåren och sedan är det att försöka finna rytmen med viktöverlämningar på båda skidorna så antydan till glid infinner sig. Jag kommer fram efter 500 m till riktigt fina scooter spår. Tankarna far i väg och jag frågar tyst för mig själv om detta är paradiset? Vägen som jag sprungit otaliga gånger - visserligen för tio år sedan sist- ligger nu med flera decimeter snötäcke under mig. Två härliga skidspår ett i vardera riktningen pryder sträckan framför mig.
Strax efter en kilometers märket börjar en svag uppförslöpa. Ett utmärkt ställe att försöka få in rytmen med skapligt glid. Jag hör klapprande ljud bakom mig och en spenslig tjej glider om mig och på 400 m distansera hon mig med 200 m. Men jag låter mig inte påverkas utan skidar fram i min egen takt.
Mot mig i en för mig brant backe som slutar med en skarp högersväng kommer två duktiga skidåkare farande nedför och viktar sig elegant och i bra fart genom nittiograderskurvan. Jag kollar och anar att tekniken går ut på att lägga tyngden på innerskidan och parera lätt med ytterskidan. Imponerande!
I svag nedförslöpa stakar jag. I skallen dyker tankar upp från Vasaloppsändningen och jag funderar på hur omåttligt starka skidlöparna måste vara i axlar och armar som stakar sig igenom nio mil. Syreupptagningen måste ocks förstås fungera.
Jag har inte teknik att åka mig svett utan måste lämna stak och bensparket för att vila mig med att bara glida lätt.
Knäböjet vid avstampet fungerar då och då och genast ökar farten men det går bara att hålla en kort sträcka.
Den dåliga balansen har förstås med min undermåliga tekniken att göra. Att glida med vikten enbart på en skida är kan jag förstå lösningen på skidåkandet. Och att verkligen våga stå kvar tills glidet på skidan nästan har avstannat innan det är dax för andra skidans avstamp och att koordinera stavtaget med benen är inte min grej på ett bra tag i varje fall inte en längre sträcka.
Tiden går fort i skidspåret i jämförelse med att sitta på motionscykeln inomhus. Vips har fyrtio minuter försvunnit och jag befinner mig ute på golfbanan. Återvänder hem efter ytterligare dryga fyrtiominuter. Resterna av juldagens kalkon smakar lika sjukt som skidspåret och den omgivande naturen.
Skidåkning
Det var åtskilliga år sedan jag stod på ett par skidor. Nu har det hänt. Jag bor så till att det är bara att spänna på laggarna vid farstun efter att ha försökt valla på gammalt vis. Därefter knappt en kilometer till fantastiska skidspår.
Tack för den insatsen till Grava skidklubb men även till Bryngfjordens golfklubb som gjort att terrängen blivit rensad inte bara för golfspel utan nu också för skidåkning.
Jag förberedde skidåkningen med början i Söndags. Då med att hitta skor och annan utrustning samt skidorna. Därefter blev det en knapp timmas gåning på skidorna med något inslag av att försöka åka.
I dag dock betydligt mer rejäl skidåkning med försök till att staka bra och samtidigt vikta över kroppstyngden på varje respektive ledskida. Mest skräckslagen blir jag vid minsta utförslöpa och ser jag att den avslutas med en böj stoppar jag med stavarna och tar det ytterst försiktigt.
Mest glädjande är att jag förnimmer styrka i stakningen till följd av den långvariga styrketräningen för axlar och överarmar. Tyvärr har styrketräningen också en baksida i och med den kraftiga muskeltillväxten med åtföljande viktökning som resultat.
Härligt väder med ca -10 grader och en blek decembersol gjorde att upplevelsen blev näst intill fulländad. En i går tillagad lasagne väntade i kylskåpet och smakade utmärkt efter 1 1/2 timmas utevistelse. Gött att efter halvtimmas ryggläge komma på fötter och dokumentera dagens viktigaste händelse medan mörkret faller på.
Tack för den insatsen till Grava skidklubb men även till Bryngfjordens golfklubb som gjort att terrängen blivit rensad inte bara för golfspel utan nu också för skidåkning.
Jag förberedde skidåkningen med början i Söndags. Då med att hitta skor och annan utrustning samt skidorna. Därefter blev det en knapp timmas gåning på skidorna med något inslag av att försöka åka.
I dag dock betydligt mer rejäl skidåkning med försök till att staka bra och samtidigt vikta över kroppstyngden på varje respektive ledskida. Mest skräckslagen blir jag vid minsta utförslöpa och ser jag att den avslutas med en böj stoppar jag med stavarna och tar det ytterst försiktigt.
Mest glädjande är att jag förnimmer styrka i stakningen till följd av den långvariga styrketräningen för axlar och överarmar. Tyvärr har styrketräningen också en baksida i och med den kraftiga muskeltillväxten med åtföljande viktökning som resultat.
Härligt väder med ca -10 grader och en blek decembersol gjorde att upplevelsen blev näst intill fulländad. En i går tillagad lasagne väntade i kylskåpet och smakade utmärkt efter 1 1/2 timmas utevistelse. Gött att efter halvtimmas ryggläge komma på fötter och dokumentera dagens viktigaste händelse medan mörkret faller på.
Tankar om träning
I dag kändes det ordentligt i kroppen vid styrketräningen att det under senaste tre veckors perioden endast blivit två pass i veckan mot normalt tre.
Det är förstås helgdagarna som orsakat den vikande normaliteten. Men jag måste konstatera att det har funnits utrymme för att lägga in fler pass. Bekvämlighet och hänsynstagande till omgivningen i viss mån har bidragit till att jag inte kommit i väg.
I duschen är det himelska höjder som nås efter väl genomfört pass. Då kommer tankarna varför kör jag inte fler pass och får uppleva trötthetskänslan och den avslappning som träningen ger.
Tyvärr efter någon dags vila är det trögheten att komma iväg och ångesten för att känna anspänningen och mjölksyran som tar överhand och skönhetskänslan är förträngd i det undermedvetna.
Å andra sidan när jag är inne i en övning och det tar emot ordentligt så viker jag inte ner mig utan antal rep och set skall kroppen igenom. Tyvärr hade jag inte samma mentala styrka under den aktiva tiden. Då gav jag från tid till annan vika när det var ex två intervaller kvar. T o m kunde jag få för mig att när det gick som allra trögast att avstå från träning i två eller tre veckor.
Skillnaden mellan medelmåtta och elit är att orka igenom de tunga perioderna således att ha den mentala styrkan och tålmodigheten. Samtidigt är det viktigt att ha koll på att tillgodogöra sig träningen så att nedförsbacken inte blir för lång.
Det är förstås helgdagarna som orsakat den vikande normaliteten. Men jag måste konstatera att det har funnits utrymme för att lägga in fler pass. Bekvämlighet och hänsynstagande till omgivningen i viss mån har bidragit till att jag inte kommit i väg.
I duschen är det himelska höjder som nås efter väl genomfört pass. Då kommer tankarna varför kör jag inte fler pass och får uppleva trötthetskänslan och den avslappning som träningen ger.
Tyvärr efter någon dags vila är det trögheten att komma iväg och ångesten för att känna anspänningen och mjölksyran som tar överhand och skönhetskänslan är förträngd i det undermedvetna.
Å andra sidan när jag är inne i en övning och det tar emot ordentligt så viker jag inte ner mig utan antal rep och set skall kroppen igenom. Tyvärr hade jag inte samma mentala styrka under den aktiva tiden. Då gav jag från tid till annan vika när det var ex två intervaller kvar. T o m kunde jag få för mig att när det gick som allra trögast att avstå från träning i två eller tre veckor.
Skillnaden mellan medelmåtta och elit är att orka igenom de tunga perioderna således att ha den mentala styrkan och tålmodigheten. Samtidigt är det viktigt att ha koll på att tillgodogöra sig träningen så att nedförsbacken inte blir för lång.
