johanssoninjo

Kommunerna i västra Värmland förbereder sig för att tillhöra Västra Götaland. Landstingspolitiker tycker det är odemokratiskt. Förvånande tycker jag, ju närmare folk beslut och initiativ tas desto mer demokratiskt. Är det mer demokratiskt om Partibossen i Stockholm bestämmer hur Sveriges indelning i regioner skall se ut? Jag anser att regionala organ är ineffektiva och borde avskaffas. Landstings och Länstyrelse uppgifter kan med fördel skötas av organisationer närmare invånarna som kommuner eller speciella samarbetsorgan som bildas allt efter behov. Sverige har myndigheter som sköter allt mellan himmel och jord och regionala organ tillför säkert inte mycket annat än ökad byråkrati. Skattebetalarna i Värmland skulle känna kronor på om Region Värmland, Landstinget och Länsstyrelsen förpassades till historien. Alldeles förträffligt om kommunerna i Västra Värmland bestämmer sig för att tillhöra Västra Götaland, mer förvånande hade varit om de hade orienterat sig åt andra väderstrecket. Östra kommuner kanske vill tillhöra Örebro med omnejd och varför inte låta Torsby m fl tillhöra Dalarna om de nu tycker det är bra. Det som betyder mest för Värmlands växtkraft är om ex Metso och andra företag är så duktiga att de förmår ta hem nya order ute på världsmarknaden. Idrottsstjärnor dyker inte upp alla år ur ett befolkningsunderlag på knappt 300 tusen sak samma är det med duktiga entreprenörer. För att utveckla turistnäringen i Värmland krävs det att vi får hit företagare från Europa som vågar satsa. I mindre skala pågår verksamheten med Holländare och Tyskar som engagerat sig i Turistnäringen. För detta krävs mer initiativ från samarbetsorgan i Värmland som har lokal prägel och tydliga operativa mål. Hur ofta misslyckas storvulna projekt beslutade av politiker? På sikt har Vägverket en uppgift att förbättra vägarna inom Värmland det är inget som Regionala organ kan påverka annat än genom att försöka vara nå'n slags lobbyverksamhet. Och det kostar bara en massa skattepengar i form av kraftiga löner och omkostnader till före detta avlagda politiker. Övriga infrastruktur pengar kommer till Regionen genom att Regeringen eller EU beslutar om tilldelning. I detta fallet är det också mer effektivt om sammanslutningar av kommuner pratar för sina projekt. Jag har läst många av de artiklar som publicerats i lokalpressen och inte kunnat bilda mig en uppfattning om vilka fördelar det är att tillhöra den ena eller andra regionen. Abstrakta begrepp som tillväxtkorridorer mm är inget annat än flum. Ju närmare människorna besluten tas desto effektivare är de vilket har att göra med att det är där pengarna skall tas och inte som i större byråkratiska organisationer där verkar det som resurserna kommer ifrån han där ovan.

All offentlig verksamhet betalas huvudsakligen av medel och lågavlönade genom kommunalskatt och moms mfl skatter. De rika som en del kallas betalar en liten del av den totala skattebelastningen i Sverige. Skall vi generellt öka resurserna till den offentliga verksamheten och speciellt till sjukvården krävs skattehöjningar av medel och låginkomsttagare eller omfördelning av offentliga resurser eller att vi tar av överskottet i nuvarande budget/utfall. Låt istället "de rika" betala två ggr för den offentliga verksamhet som de inte är nöjda med. Varför skall just sjukvården vara undantagen privatisering när all annan verksamhet tillåts vara privat? Dessutom kan det ju faktiskt hända att den privata verksamheten kan visa på effektivare organisation och ledning som den offentliga har missat och på det viset bidra till rationaliseringar. Eftersom sjukvården enligt vissa ekonomer skall öka med 270% till 2030 eller var det 2040 så krävs att alla förslag till nytänkande tas till vara. Det värsta som kan hända är att trångsynt ideologi får styra en så resurskrävande verksamhet.

Jag håller med om att utbildningen av ungdomar är det viktigaste samhällsområdet. Problemet är att ingen vet vad det kostar att få en högkvalitativ utbildning till stånd i grundskolan. Ökade resurser där liksom på alla andra samhällsområden är ingen garanti för att kvaliten förbättras. Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att kompetensen inom ledning och organisation är den absolut viktigaste förutsättningen för att höja de 10% som i dag inte klarar godkända betyg. Givetvis under förutsättning att inte resurserna är undermåliga och det förutsätter jag de inte är i det Svenska skolsystemet. Möjligen att lärarutbildningen inte lockar till sig nog många duktiga potentiella lärare på grund av för låga löner men det är ett långsiktigt problem. Enligt normalfördelningskurvan är det normalt att 5% av eleverna underpresterar liksom att 5% överpresterar. Men det är inte godtagbart att samhället lämnar de 5% åt sidan utan givetvis skall de ha tydliga och klara målsättningar beroende på förutsättningar. Och det är här som ledningen måste ta sitt största ansvar. Av skolans resurser måste dessa 5% få mer än övriga. Jag tror det är här det brister i ledning och organisation oavsett resurser. Finns det inte kreativa ideer som kan tas fram under utvärderings och planeringsstadiet som kan påverka resultatet om det är dåligt? Ja då bör ledningen bytas ut efter tre år. Att bara ropa på mer resurser och de slitna uttrycken om nedmontering av världsfärdssamhället håller inte. Den absolut största förbättringen av kvaliten som kan åstadkommas med bibehållande av resurser står att finna i att organisera arbetet b ättre och effektivare inom alla samhällsområden. Det finns idag bra system för att ta fram nyckeltal och mätresultat inom alla områden. Bristen är att ofta är ledningen inte intresserade av att ta åt sig jämförande tal och försöka att förändra sin egen verksamhet. Allt är bra som det är och vi har svårt för att göra så mycket bättre med tillgängliga resurser. Hur vanligt är detta slitna uttryck? Och hur stimulerande är det att höra det för personalen?

SOK verkar inte vara nöjda med Sveriges medaljskörd i Kina OS. Vad måste till för att ett litet land skall nå ett rimligt resultat? Eller vill vi vara mycket bättre än vad vår litenhet ger anledninng till? I dag är det så att idrottare blir individen mer eller mindre av en slump i kombination med lokala förhållanden som tradition eller att energiska ledare för tillfället har bestämt sig för att under en begränsad tid ägna kraft åt en viss gren. Roddare finns antagligen på fler ställen än i Leksands kyrkby. Exemplen kan göras fler, förstås. Varför är folkrika städer som Uppsala, Västerås, Växjö och Jönköping förhållandevis dåliga i fotboll? Svenska framgångssagor dyker slumpvis upp i olika grenar som Tennis, Bordtennis och på senare tid i fiidrott. Jobbar SOK fel eller är Riksidrottsförbundet som inte klarar sin roll och vilket ansvar vilar på specialidrottsförbunden? För 35 år sedan gjorde Camilla Odhnoff en special satsning på ungdomsidrott. I vår klubb kommer jag ihåg att en projektledare anställdes och vi fick pengar till ledarrekrytering och ledarna fick sina kostnader betalda. Skolorna damsögs på talanger och resultatet blev förbluffande. Riksidrottsförbundet måste bestämma sig för att satsa på specialidrottsförbunden enligt en plan och kraven skall vara att skolorna genomsöks på talanger. Varje förening på olika orter får resurser märkta för talangjakt. Kontinuiteten säkras genom stöd de första fem tio åren sedan när framgångarna kommer löser sig ekonomin och den vidare satsningen sig själv och centrala medel kan lösgöras för andra förbund. I och med denna medvetna satsning på att tidigt få fram talanger ändrar samhället på att gå i från slumpen till en medveten uppsökande verksamhet av talanger.

Vaknade strax före kl 0200 och bestämde mig så småningom för att ta mig ur bingen och förpassa mig ner till TVn. Maratonloppet hade pågått i ca 20 minuter och klungan bestod av ca niolöpare som hade öppnat på ca 14,30 de första fem km. Ett glasjuice i kombination med en hård leverpastejsmörgås med saltgurka smakade utmärkt. Loppet gick i centrala Beijing och åskådarmassorna som verligen var massor hölls på betryggande avstånd från löparna av i stram givakt stående poliser. Banan gick för det mesta på fyrfiliga boulevarder med undantag för passager inom lummiga universitetsområden. Intryket jag får bara genom att betrakta gatumiljön i samband ned loppet är att det Kinesiska samhället måste karakteriseras av en järnhård disciplin. Det är visserligen ingen överraskninng med tanke på de rapporter som media ger. Men det är ändå fascinerande att se miljön i verkligheten. Kina vinner medaljstriden i 2008 års OS överlägset och det är naturligtvis en värdemätare på den utveckling som landet snabbt uppvisar även ekonomiskt. Det kommer naturligtvis att dröja decennier innan mänskliga fri och rättigheter uppnås med våra mått mätt om någonsin.. Kontrasten mot ex maratonlopp i västerlandet är slående. Här tillåts cyklister följa loppet, jag tror mig komma i håg att i VM i Kanada följde dåvarande förbundskaptenen loppet per cykel. I Athen var säkerheten inte 100% med konsekvenser att en åskådare lyckades koppla ett nacksving på ledaren av loppet. Men inget västerland skulle kommendera ut brigader av poliser för att vakta loppet. Intressant i vilket fall som helst att följa utvecklingen i Kina kommande år. Hoppas på många bra bloggare.

6,59 fordrades av Kluft. För kort 6,42. Det gör ont att konstatera fiasko. Inte hennes biologiska dag.

Brasilianskan Maurren klart bäst. Kluft borta hoppar 6.49. Medaljerna i stort sett klara. Lebedeva silver. Se'n öppet om bronsett mellan tre fyra stycken. Nigerianskan överraskar och ligger trea. Blondska diskades och Nigerianskan kom in.

Jag tror vi kan glömma medalj för Kluft. Övertrampshopp i första omgången på knappt 6,70. Dessutom munnen spänd i koncentrationen som jag aldrig sett förut. Ryskorna och Brasilianskan samt Jamaica och Nigeria i topp. Nivån hög, således inte som Gärderud trodde med uttalandet att det inte var ett så märkvärdigt fält. Karros medalj så gott som säkrad. Återstår att se. Hoppet lever.

Vilken upplevelse! Sista bollen var det grymaste jag sett och vilken spänning. Idrott när den är som bäst. Hur kan Persson vara så bra på ålderns höst. Vilka reflexer och koncentration. Synd om Samsonov och Primorac.

Slår Roney med 1 hundradel.

Vilken spänning och vilken dramatik när Jörgen Persson slår Samsonov i OS åttondelsfinal i bordtennis. J ligger under med 0-2 reducerar till 2-2. Vid ställningen 2-3 har Samsonov två matchbollar efter att ha haft en boll som tog i sidan av bordet och alltså var Jörgens boll vi ställningen 8-9. Jörgen räddar matchbollarna och vinner med 12-10. Vinner sedan sjunde set med 11-9. Vilken underhållning, kan idrott bli bättre? Nu final på 400 m med Wissman.

I dag på DN debett argumenterar tre läkare för att inte tillåta privata barnsjukhus. Detta på grund av att det strider mot FNs barnkonvention. Så är det naturligtvis inte utan de tre läkarna lägger fram sina politiska åsikter och använder FNs barnkonvention för att förstärka sin argumentation. För att ta ett enkelt exempel om jag kommer in med mitt barn samtidigt som en annan förälder på vårdcentralen och jag eller den andre föräldern får komma in till läkaren före den andre skulle detta strida mot FNs barnkonvention enligt läkarna. Vi blir alltså inte lika behandlade. Det är ju just så det går till i Sverige att alla inte blir lika behandlade därför har alternativet med privata sjukhus tillkommit. Således att kunderna skall ha valfrihet. Det är en utopia att alla skall få lika behandling. Hur stora resurser skulle tilldelas sjukvården till för fång för andra samhällsområden. Det är ju trots allt så att resurserna är begränsade. Och hur skulle andra samhällsområden organiseras om vi skulle prioritera sjukvården in absurdum?

Dödssynderna i Svensk fotboll består av att inte ha något annat alternativ än framåt med svåra och riskabla passningar. Konsekvensen blir korta anfall och mycket löpande för mittfältet och backlinjen. Trötthet uppstår och det innebär ytterligare långa passningar för att bli av med bollen som ofta kommer tillbaks lika snabbt. Varför inte ha som alternativ att rulla boll mellan varven för att lugna ner och få motståndaren att springa. Har det med teknik att göra eller är det förbjudet av ledningen? Strömberg konstaterar att i 4 av 5 anfall tappar vi bollen alldeles för snabbt och i den första sekvensen. Hur mycket tränas det på att stoppa upp och vända om och spela bollen i sidled eller bakåt? Detta gäller även herrlaget. Thunebro kan inte hejda sig utan måste slå långa svåra bollar ungefär som herrlandslagets backlinje.

Nu gäller rast från fredax städningen och även OS tittandet. Dagens post innehöll ett brev från SPV. Jag beviljas Pensionsersättning fr o m 2008-09-01. Jag är därmed befriad från AMS. I AMS klor har jag varit sedan 2007-10-27 då kommunnen inte längre var intresserade av mina tjänster. Nu har inte AMS klor på något sätt under perioden varit vassa beroende på att jag hade förmånen att träffa en förstående handläggre.. Som sagt jag föddes när andra världskriget led mot sitt slut och tyska armen nästan förintadeds på den ryska tundran under försöket att ta sig tillbaks till hemlandet efter nederlaget vid Stalingrad. Mamma och Pappa hade sannolikt träffats under festligheter ute på landsbygden som är den stora halv ön som sticker ut i Vänern. Jag blev förmodligen till helt oplanerad. Jag växte upp med Mammas föräldrar och Pappa låg i lumpen i Kristinehamn. Tyvärr drabbades han av Polio och tillbringade flera års rehabilitering på dåvarande Vanföranstalten på Sahlgrenska i Göteborg. Pappa läste under tiden på GTI till ingeniör och började jobba i Göteborg. Då var det dax för Mamma och mig att bege oss till Göteborg och Garverigatan. Jag skrevs in i Göteborgs Folkskolor närmare bestämt i Odinskolan på hösten 1951. Fr o m Vårterminen 1955 gick jag på Norrstrandsskolan i Karlstad. Pappa hade fått nytt jobb på Svenska Rayon i Vålberg. Det blev bara en termin på Norrstrand. I betygsboken står det att jag var närvarande 113 dagar och sjuk 2. Jag kom in på Läroverket och tillbringade där sex år eftersom jag fick gå om första klassen. Hösten 1961 kom jag in på Sundsta Gymnasiet och efter fyra år blev det Studentexamen den 6 maj 1965. Den 8 juni rykte jag in på I2 och tillbringade där femton otroligt roliga månader det var skillnad mot det tråkiga gymnasiet. Vad skulle hända nu ? Tillsammans med min kompis åkte vi till Universitetet i Göteborg och anmälde oss på Pedagogiska institutionen. Hade någon vision om att bli Matte lärare men den tanken tog slut i och med vårterminens ett betygs studier i ämmnet. Åter till Karlstad och nyöppnade Universitetsfilialen. Jag fick rådet av studievägledaren att försöka mig på en Pol mag. Ett ämne avverkades varper termin och resultatet blev en Fil kand uttagen den 29 oktober 1970. På somrarna jobbade jag som Campingvakt på Skutberget och två av somrarna hade jag nytta av framgångarna I2 och hade jobb som Vpl Sergeant. Under julledigheten var det Posten som fick nytta av mina tjänster. Mitt första jobb blev som vikarierande timlärare i Gymnastik på Molkoms Grundskola fr o m 7/1 71 t o m 19/2 -71 då strejk utbröt bland lärarkollektivet. Jag hade tur för på Söndagkvällen ringde min kompis och frågade om jag ville börja på Hedrico ett grossistföretag på Våxnäs. Han var gift med "Dirrens" dotter. Så blev det och jag fick lära mig grundläggande kontorsgöromål. Sejouren blev kortvarig. Sjuttonde maj 1971 anställdes jag som Budgetassistent på A9 i Kristinehamn. Den första bilen inköptes. Kort anställning till den elfte oktober 1971. Därefter på Fo52 och så småningom I2/Fo52 till hösten 1974. Den 15 september började jag i Stockholm på FMV. Karolinen färdigställdes under 1974/75/76 och i maj var det dax att flytta in i militärkomplexet som i dag förvandlats till en civil inrättning så när som på Pliktverket. Jag arbetade inom FMV,FMV:Verkstad,Verkstadsförvaltningen och slutstationen FMLog som avvecklade Karlstads avdelningen sista november 2005. Den första dec var det dax att anmäla sig för första gången på Arbetsförmedlingen. Karlstads Kommun blev intresserade av min ekonomiska kunskap fr o m 31 juli 2006. Kommunen var inte längre intresserade den 27 oktober 2007. Åter dax att anmäla sig på Arbetförmedlingen. 2008-08-31 är det slut på arbetet så vida inget deltidsarbete dyker upp. Jag hoppas att jag kan återkomma med närmare upplevelser från arbetslivet vid ett senare tillfälle. Nu gäller OS friidrottsperioden mm.

Rysslands regering karakteriseras av ett omoget gubbvälde. En gammalmodig syn på allt och alla. Stenhård i sin framtoning. Den regeringen är mycket revanschbenägen. Råkar Putin och Medvedev ut för ett bakslag glömmer inte dessa grabbar en eventuell uppfattad förnedring i första taget. Ex bakslaget med Kosovo är säkert ett exempel på ett nederlag som på kort sikt förstärker revanschbegäret som på lång sikt naturligtvis är ett motiv för de händelser som de senare åren har inträffat med avstängda gasdledningar och provokationerna med provinserna i Georgien. Jag tycker att västvärlden skulle ha gått lugnare fram med anslutning av före detta östländer och Warzavapaktens länder till Nato. Ingen tvekan om att detta har förnedrat gamla Sovjet dynastin. Jämför första världskrigets fredsprocess där Tyskland tillintetgjordes. Nu är det bara att hoppas på att de senaste händelserna lugnar ner sig och att USA får en ny ledning som har förmåga att förstå den ryska mentaliteten. Tillsammans med en omogen gubbmentalitet och avsaknad av kvinnliga inslag i regeringen och en förstärkt ekonomi är dessa kombinationer mycket farliga för utvecklingen. Hoppas bara att EU har förmåga att på diplomatisk väg sätta in kloka åtgärder som får Rysslands regering att lugna ner sig.

Vad skall staten styra och vad skall överlämnas till privat verksamhet? När jag började läsa grundkursen i Nationalekonomi tror jag mig komma ihåg att Polis, Försvar och möjligen någon mer sektor skulle vara allas egendom. Men nu har även Polis och Försvar privata inslag så vad jag förstår så utgår denna lärdom. Tiderna förändras. Kul i alla fall med debatten. Det hävdas från somliga lärdomssäten att incitament är något viktigt för att utveckla samhället. En del människor arbetar dag och natt för att som det heter de brinner för en ide. Somlig struntar t o m i om det resultat de åstadkommer står i proportion till belöningen de erhåller. Förvisso är det vanligt i dagens samhälle att åstadkommer individen något av betydelse blir ersättningen inte negligerbar. Men å andra sidan tycker många av dessa individer att ersättningen är alldeles för hög och väljer att skänka bort många stålar efter att de köpt vad de tycker sig ha behov av och behovet varierar efter tycke och smak. Men i alla fall kunde jag inte undgå att i går kväll ta del av distriktsläkaren i Töcksfors synpunkter. Läkaren är anställd av Carema. Värmlands Läns Landsting har sagt upp kontraktet med Carema. Läkaren uttryckte sig rakt på sak "åt Landstinget i Värmland vill jag inte arbeta". Möjligen vill han arbeta åt något annat Landsting. Med detta och andra exempel tycker jag talar för att vi borde vara öppna för mångfald i sjukvårdsproduktionen för såväl behandling som läkemedels produktion som ju i alla tider huvudsakligen varit privat. Rättssäkerhet contra incitament som ger bättre produkter snabbare ja det är en omtvistad fråga. Låt oss ge möjlighet till båda genom att ha ett öppet samhälle som ger individen tillfälle att inte styras av enbart samhällets byråkratiska tvångströja.

På dagens DN debatt hävdar två lärda män ur ett filosofiskt perspektiv att doping inom idrotten skall släppas fri. Filosofi tror jag mig ana är en vetenskap som går ut på att sammanfatta alla andra vetenskaper på ett klarsynt sätt. Förmodligen har jag fel. Men i alla fall är det en intressant tanke som Tännsjö för fram för vilken gång i ordningen, kanske andra eller tredje i varje fall är den tajmad med hänsyn till OS. Tajmad kanske man däremot inte kan säga att den är med hänsyn till den ordning som för närvarande råder. Doping är ju något straffbart och något som bekämpas å det allra yttersta av idrottsrörelsen. Att Tännsjös tankar ens på sikt skulle få någon praktisk betydelse måste betraktas som en utopi. Men vad skall jag som liten obetydlig bloggare och en röst bland många hävda? Jag är fast i dagens traditionella tänkande att idrott är något som individen börjar ägna sig åt för att det är lustfullt och en kul grej som bryter av vardagens enformighet avseende skolgång och arbetsliv. Många föräldrar dras med i idrottsvågen för att den är en samhällsföreteelse som har stor genomslagskraft. Betänk alla ungdomscuper i alla möjliga idrotter. Skulle detta vara möjligt om det vore så att fortsättningen på idrottsutövandet när det övergår i de övre tonåren till idrottsgymnasier med kompletterande medecinsk behandling? För när skall den medecinska behandlingen börja? Hur kul är det att utan medecinsk behandling tävla på juniorvärldsmästerskap med vetskapen om att konkurrenterna har fördel av behandlingen och inte enbart genom olika fysiska och mentala träningar ha tillgodogjort sig kompetensen i grenen? Förresten kanske skillnaden blir så stor att vissa länder som inte accepterar den medecinska behandlingen aldrig kommer till start. Min övertygelse är att skulle Tännsjös ideer få genomslag skulle idrotten som betydande samhällsföreteelse dö ut men förstås leva kvar som något obetydligt som några få individer möjligen kunde ägna sig åt. Ett annat alternativ är att många länder skulle välja att avstå från elitidrott och att idrottsutövandet enbart skulle bestå av motionsutövande bland allmänheten och det kanske är den mest sunda utvecklingen.

Jag efterlyser en chefsideolog i svensk fotboll. En som kan vända detta eländiga spel som presteras av Herr och Damlandslagen. Nu senast bevisat i inledningsmatchen i OS. Sverige inleder med två långbollar till ingenmansland slagna av de båda ytterbackarna. Nästa sekvens en liknande långboll fast nu mitt upp i banan och konsekvensen blir 0-1. Jag noterade i andra halvleken en sekvens i det svenska spelet där passningarna gick mer än fem ggr inom laget tyvärr avslutades även denna sekvens med en chansboll in mot motståndarens försvarslinje. Sveriges spel och detta gäller båda landslagen karakteriseras av gör Dig av med bollen så fort som möjligt. Medlet är svåra passningar mot de båda anfallarna eller i blindo mot straffområdet i tron att chansen kommer att dyka upp. Sällan gör den det utan bollen kommer inom några sekunder åter mot vår backlinje. Varför tränas inte spelarna till att spela enkla passningar till närmaste man/kvinna? Tålamod saknas och verkar inte förekomma i svenska coachers vokabulär. T o m de annars så tålmodiga kommentatorerna Härenstam och Strömberg började upptäcka den dåliga precisionen i passningsspelet. Inget tänk bara chansbollar slapp ur Strömberg. Vidare alltför dåliga passningar och i fel lägen. Vad kunde ha räddat oss de sista femton minuterna? Jo en individuell prestation eller slumpmässighet enlig Strömberg. Kan lagledningen få sämre betyg? Vad har ledningen egentligen givit för instruktioner och hur har laget förberets? Nu väntar Änglarnas match mot Basel senare i kväll. Oerhört svårt på bortaplan mot ett bollskickligt lag. Jag hoppas få se ett Göteborg som vårdar bollen och har tålamod. Enkla passningar till närmaste man gör att bollen behålls inom laget och stressar motståndaren till felaktiga löpningar och så småningom dyker chansen upp. Hoppas det blir så så att jag kan göra om resan till Göteborg och se match mot Portugiserna.

Efter att ha tagit del av chefen för FRA Åkessons chatt på DN idag förstår inte jag den uppblåsta debatten om FRA lagen. Är det ett sätt för en skara s k intelektuella att få göra sig hörda eller vad rör det sig om? Trafiken som skall lyssnas av avser för det första trafik över svenska gränsen och endast sådan som är problematisk ur rikets säkerhet. Med de kontrollorgan som finns är risken obefintlig för att någon obehörig skall drabbas. Massavlyssning det är inte det det är frågan om utan avlyssning av sådana som har uppenbara avsikter mot Sverig som nation. Risken att någon obehörig skall avlyssnas är förmodligen lika liten som att jag som aldrig gjort något olagligt i hela mitt liv helt plötsligt skall bli inspärrad på Kumla resten av livet. Skall vi slopa alla poliser och andra myndigheter som är satta att hjälpa samhället att fungera på ett någorlunda friktionsfritt därför att de riskerar att missbruka sin myndighetsutövning? Alla myndigheter missbrukar och feltolkar politikernas direktiv på ett eller annat sätt men därför kan vi inte vara utan de lagar som de är satta att följa och som skall var olja i samhällsmaskineriet. Alla debattglada bör rikta in sig på att kritisera det som inte fungerar i samhället eller där myndigheter inte fungerar. Börja med AMS och Försäkringskassan som dagligen ägnar sig åt myndighetsmissbruk för att en del handläggare övertolkar sin uppgift eller av andra orsaker agerar överdrivet nitiskt mot de de är satta att hjälpa. Det finns gott om andra politiskt viktigare frågor att ta tag.