Reflexion
"Politik är att vilja" sade en känd politiker. Politisk vilja konkretiseras inte sällan i ökade offentliga utgifter i form av reformer och då ofta inom välfärdens kärnområden.
Privat personer kan vilja för mycket i konsumtiom. Företag kan vilja för mycket i form av marknadsmässiga misslyckanden. Ett lands politiker kan vilja för mycket genom att lova olika grupper ett bekymersfritt liv utan krav på motprestationer.
När resultatet av att ha viljat för mycket till sist kommer till en punkt där det inte går att vilja mer återstår den hårda vägen. Dvs siffervägen när det gäller ekonomi. Fackföreningar, anställda den enskilde kan få hur stora känsloutbrott som förorsakar skador som ytterligare spär på den usla situationen men på långsikt är det den hårda vägen som gäller.
Därför är det så bra när Anders Borg ägnar sig i sitt Almedahls föredrag åt mycket sifferexercis. Och det behövs om och om igen. Kunskapen hos allmänheten ligger när det gäller nationalekonomi och tillståndet i nationen på en bedrövligt låg nivå. I val tar känslorna överhanden över en större del av väljarna. Hur många röstar som pappa gjorde eller farmor och mormor?
Sveriges regering har världens största skattekista per individ att gräva ur. Ändå är tillgängligheten till sjukvård si så där, utbildningsresultaten i grundskola och gymnasium är långt ifrån toppen i en internationell jämförelse, åldringar tvingas separera när den ena försvinner in i dimman.
Jag tvivlar på att mer offentliga medel kan råda bot på att tillgänglighet, kvalitet i välfärderns kärnverksamhet förbättras.
I går uppträde socialdemokraternas ekonomiske talesman Östros i Aktuellt. Säkert förlorade socialdemokraterna ytterligare 10 000 väljare när Östros inte vill erkänna att den djupaste finanskris sedan trettiotalet har på verkat sysselsättningen utan påstår att det är ett misslyckande av nuvarfande regering att arbetslösheten fortfarande 2011 kommer att ligga kvar på strax under 9% mot 6% 2006. Det hjälper inte hur mycket Östros grimaserar och hånflinar det stöter bort marginalväljarna från socialdemokraterna. Folk vill ha en proffessionell politiker som utan grov retorik och yvigt kroppsspråk förklarar hur siffrorna ligger till.
Att socialdemokraterna inte erkänner att sjukvårdsreformen har varit till nytta för landet utan fortsätter att retoriskt hävda att folk döms av Försäkringskassan och avrättas genom halshuggning av Arbetsförmedlingen är ocks ett retoriskt misslyckande som genomskådas av 10 000 tusentals väljare.
Privat personer kan vilja för mycket i konsumtiom. Företag kan vilja för mycket i form av marknadsmässiga misslyckanden. Ett lands politiker kan vilja för mycket genom att lova olika grupper ett bekymersfritt liv utan krav på motprestationer.
När resultatet av att ha viljat för mycket till sist kommer till en punkt där det inte går att vilja mer återstår den hårda vägen. Dvs siffervägen när det gäller ekonomi. Fackföreningar, anställda den enskilde kan få hur stora känsloutbrott som förorsakar skador som ytterligare spär på den usla situationen men på långsikt är det den hårda vägen som gäller.
Därför är det så bra när Anders Borg ägnar sig i sitt Almedahls föredrag åt mycket sifferexercis. Och det behövs om och om igen. Kunskapen hos allmänheten ligger när det gäller nationalekonomi och tillståndet i nationen på en bedrövligt låg nivå. I val tar känslorna överhanden över en större del av väljarna. Hur många röstar som pappa gjorde eller farmor och mormor?
Sveriges regering har världens största skattekista per individ att gräva ur. Ändå är tillgängligheten till sjukvård si så där, utbildningsresultaten i grundskola och gymnasium är långt ifrån toppen i en internationell jämförelse, åldringar tvingas separera när den ena försvinner in i dimman.
Jag tvivlar på att mer offentliga medel kan råda bot på att tillgänglighet, kvalitet i välfärderns kärnverksamhet förbättras.
I går uppträde socialdemokraternas ekonomiske talesman Östros i Aktuellt. Säkert förlorade socialdemokraterna ytterligare 10 000 väljare när Östros inte vill erkänna att den djupaste finanskris sedan trettiotalet har på verkat sysselsättningen utan påstår att det är ett misslyckande av nuvarfande regering att arbetslösheten fortfarande 2011 kommer att ligga kvar på strax under 9% mot 6% 2006. Det hjälper inte hur mycket Östros grimaserar och hånflinar det stöter bort marginalväljarna från socialdemokraterna. Folk vill ha en proffessionell politiker som utan grov retorik och yvigt kroppsspråk förklarar hur siffrorna ligger till.
Att socialdemokraterna inte erkänner att sjukvårdsreformen har varit till nytta för landet utan fortsätter att retoriskt hävda att folk döms av Försäkringskassan och avrättas genom halshuggning av Arbetsförmedlingen är ocks ett retoriskt misslyckande som genomskådas av 10 000 tusentals väljare.
Kommentarer
Trackback
