johanssoninjo

Finnkampen lockar publikskaror inte på grund av att topprestationer förväntas utan mer för att uppleva spänningen och själva intensiteten i kampen. Ungefär som VM i fotboll för damer. Publiken rusar till för att få vara med om en häftig idrottsupplevelse men inte förväntar jag mig att få se fotboll av yppersta klass. Det är spänningsmomentet som lockar publiken i gemen. Friidrotten är dålig på att utveckla spänningsmomentet på lägre nivå.

Varför finns inte serier i friidrott likt fotboll och andra lagsporter? Invändningarna är säkert många men för att locka fler att springa , hoppa och kasta fordras nya tag och ideer. Inriktningen på eliten är för hård. Ett trestegshopp på 11 m kan vara lika spännande som ett 17 m hopp vid rätt tillfälle.

Ett seriesystem i friidrott skulle stimulera ex div 3 klubbar att söka upp ungdomar i skolorna eller varför inte i vuxenvärlden. Friidrotten har en för liten bas förutom i de sena barnaåren och tidig tonår. Säkert skulle många av de tusentals som i dag jobbar med kroppen på gym kunna vara intresserade av att pröva förmågan i kast,hopp och sprint samt inte minst medel distans. Horder prövar sin förmåga i långlöpning.