johanssoninjo

I år är det en sommar som de flesta inte är nöjda med. Och varför nöjdheten ligger i botten är för att vädret enligt de flestas uppfattning är undermåligt. Närhelst folk träffas pratas det om den kyliga och regniga sommaren. Enligt min uppfattning är vädret av normal nordisk kaliber. Mångas minnen går tillbaks till de enstaka somrar då tempraturen ligger långa perioder över 20 grader och i närheten av 30 några dagar. Vattnet värms upp till ljummen tempratur och lämpar sig för bad långa perioder. Men sådana somrar kan vi inte förvänta oss i norden mer än kanske var tionde år och däremellan får vi finna oss i det normala med regn och däremellan sol och vind.

 

Regn och sol är för naturen läckerheter och leder till en härlig grönska och inte minst bär och svamp av alla sorter i naturen. Tyvärr märker jag i varje fall i min närhet att av dessa naturens normaliteter är tidens människa föga intresserad. Men inte mig emot. Jag trivs alldeles förträffligt i ensamheten i skogen nära stadens tättbebyggda områden. På väg till skogen på grusvägen hälsar jag på många med stavar i händerna eller hundkoppel. Några plockar svamp i dikesrenen. Joggare och bikeåkare förstås. Men ännu har jag inte sett någon med bärplockare i handen trots den rikliga förekomsten av de blåa bären som innehåller mängder av antioxodanter och som framhålls av nutristerna som värdefulla för kroppen.

 

Tyvärr lockas nutidsmänniskan i norden av Spaniens och andra länders för mänskligheten förödande sol och värme. Rörelse hämmas av värme och strandlivet präglas av dåsighet och leder i en del fall till obotliga hudsjukdomar. Men för de flesta är berättelser om sol och bad i långt över trettiograders värme det ultimata behovstillfredsställelsen. Jag undrar om berättelserna är med innnersta samvetets övertygelse överensstämmande.