johanssoninjo

Jag läser på friidrott.se att vårt senaste tillskott på internationell friidrottshimmelen, Andreas Almgren ägnat sig åt alternativ träning större delen av höst- och vintersäsongen. Det är bara de senaste fyra och en halv veckorna som han kunnat löpträna om jag skall tro till 100% vad som berättas i artikeln.

 

Och min första tanke är. Jag skulle bra gärna vilja veta i detalj ex under en fyra veckors period vad alternativ träningen har bestått i. Och den andra tanken är varför ägnar sig våra skadedrabbade friidrottare inte åt alternativ träning som ett regelbundet inslag i träningen?

 

Alltför många mångsteg, studshopp och annan spänstträning kan jag ana har förorsakat en del skador hos hoppare och sprinters. Medel- och långdistansare nöter ut hälsenor och liggament med för många intervaller och löpning överhuvudtaget. Alternativ träning i form av cykling och simning samt mjölksyraproducerande styrkeövningar borde vara medecinen. Och jag antar att Andreas har ägnat sig åt dessa träningsformer under höst och vinter.

 

Jag kommer att tänka på Sebastian Coes träning som innehöll ett stort parti cirkelträning i form av ex framåtlutande benväxlingar, upphopp från nigsittande till full sträckning av kroppen och med händerna fullt utsräckta upp i luften. Jag har själv prövat på övningarna och mer mjölksyreproducerande övningar har jag svårt att hitta.

 

Jag frapperas av när jag ser Andreas springa av hans otroliga bålstyrka. Han kommer in på upploppet med bröstkorgen (bålen och höfterna) framskjutna och pendlar med armarna precis enligt en instruktionsfilm för löpning. En sådan styrka behöver inte framtränas av löpning utan den kan individen träna fram genom stillastående styrkeövningar för bål och överkropp och antar jag de olika höftmusklerna. Behöver löparen egentligen vara så stark i lår och vader som han kanske tror?