johanssoninjo

Jobbskatteavdrag är det bra för samhällsekonomin? Troligtvis på grund av att ekonomiska stimulanser oavsett vad det handlar om är det som intresserar den i övrigt politiskt ointresserade allmänheten. Men också för att allt som stimulerar till att jobba mer också är bra för den långsiktiga utvecklingen av samhällsekonomin. Dagens debatt handlar om att jobbskatteavdrag minskar resurserna till välfärden och ökar inkomstklyftorna. Sällan hörs argumenten att politiken bör inte handla om kortsiktiga effekter utan om den långsiktiga utvecklingen. Och att få fler i arbete gynnar framtida välfärd och ökar inkomsterna för utsatta grupper. På kort sikt har jobbskatteavdrag en stimulerande effekt i form av ökad efterfrågan i  ekonomin.

Om nuvarande inriktning på politiken består ytterligare några mandatperioder kommer ett rejält alternativ att kunna skönjas i jämförelse med den skadliga politiken som fördes på 70 och 80 talet. Sverige kommer då att vara i topp i välfärdsligan och dagens dystra profetior om ex äldrevården att vara historia. Skolans problem lösta och den i dag ovärdiga behandlingen av arbetssökanden ett avslutat kapitel.

Finnkampen lockar publikskaror inte på grund av att topprestationer förväntas utan mer för att uppleva spänningen och själva intensiteten i kampen. Ungefär som VM i fotboll för damer. Publiken rusar till för att få vara med om en häftig idrottsupplevelse men inte förväntar jag mig att få se fotboll av yppersta klass. Det är spänningsmomentet som lockar publiken i gemen. Friidrotten är dålig på att utveckla spänningsmomentet på lägre nivå.

Varför finns inte serier i friidrott likt fotboll och andra lagsporter? Invändningarna är säkert många men för att locka fler att springa , hoppa och kasta fordras nya tag och ideer. Inriktningen på eliten är för hård. Ett trestegshopp på 11 m kan vara lika spännande som ett 17 m hopp vid rätt tillfälle.

Ett seriesystem i friidrott skulle stimulera ex div 3 klubbar att söka upp ungdomar i skolorna eller varför inte i vuxenvärlden. Friidrotten har en för liten bas förutom i de sena barnaåren och tidig tonår. Säkert skulle många av de tusentals som i dag jobbar med kroppen på gym kunna vara intresserade av att pröva förmågan i kast,hopp och sprint samt inte minst medel distans. Horder prövar sin förmåga i långlöpning.

Måndags mornar 0815 kollar jag i regel på sportpanelen. Pamela Anderssons skratt är irriterande men jag står ut.

Finnkampen behandlades i dag och Irene Ekelund fick lovord. Pamela tyckte det var häftigt att en 16 åring kunde behålla formen under så lång tid. Dvs en hel säsong. Irene presterade tidigt på säsongen topptider på både 100 m och 200 m och likaså i finnkampen.

Jag tror inte form är något som en 16 åring kan kontrollera genom exempelvis toppningar genom speciellt avvägd träning. En 16 åring är förstås under utveckling och med kontinuerlig träning och tävling undrer sommaren följer utvecklingen en ständigt uppåtriktad kurva.

Det verkligt intressanta med tidiga prestationer är om de kan följas upp med mental styrka i form av att träna hårt och kontinuerligt i många år. Att stå ut med träningen som krävs för att bli topp i världseliten är få förunnat. Hoppas att Irene har den talangen också.