johanssoninjo

Jag lockas  av Cronemans krönika i DN idag att än en gång uttrycka min oförståelse över hur Mästarnas Mästare kan bli den publiksucce som programmet har bivit. Jag har betraktat mig som mer intresserad av sport än genomsnittet och är fortfarande, troligen, fast jag försöker att intala mig att intresset är i avtagand till förmån för annat. 

 

Mästarnas mästare konkurrerar med Babel. Ett intressant program för den som är intresserad av litteratur och som kan ge hjärnan något att jobba med och inte minst impulser till läsning av inbillar jag mig god litteratur.

 

Jag tycker det är rent löjeväckande att ta del av gamla idrottsstjärnors nu tävlande mot varandra i att butta tunnor uppför sluttningar med mera löjligt konstruerade aktiviteter av SVT. Jag håller med Croneman om att det kan vara intressant att höra snacket runt middagsbordet om stjärnornas tyckande och tänkande om livet överhuvudtaget men resten rent strunt. En och annan idrottsstjärna deltar i rundabords samtal i programmet "Stjärnorna på Slottet". Det räcker.

 

Forsberg m fleras brillianta uppvisningar inom respektive idrott har jag sett. Nog av det. i dag finns det efterträdare inom discipliner som är lika virtosa som sina föregångare att kolla på. Det räcker.

 

 

Ibland visar det sig att det oväntade plötsligt kan bli lösningen på svårartade problem. Kan det komma att bli så att människor själva löser egna problem utan inblandning av myndigheter. Ett första myrsteg kan vara de som NWT rapporterar om i dag nämligen att utanförskap löses genom att människor går till företag och frågar om någon vill anställa dem mot en ersättning som både företaget och individen finner acceptabelt.

 

När fackföreningar inom LO förbunden upptäcker vad som håller på att ske kommer de att i början vidta sina vanliga metoder med blockader. I längden visar det sig att allmänheten inte kommer att acceptera metoderna. Verkligheten kommer att ta överhand och vi får en arbetskraft som arbetar för löner som kommer att vara långt från kollektivavtalsnivåerna. Politikerna kommer att stå maktlösa mot att människor bor trångt och arbetar för löner som gör att de kan klara hyra, mat och kläder.

 

Ingen tror väl att svensk byråkrati kan bemästra att utvisa 60 000 människor som nekas asyl. När majoriteten av dessa har skafat sig försörjning på egen hand kommer verkligheten att kräva att de får svenskt medborgarskap. Sedan kan politikerna stå i talarstolar och prata om A och B lag. Fackföreningarna kommer att förlora medlemmar och politikernas makt minskar. 

 

Vem tror att politikerna kommer att kunna bygga 70 000 bostäder per år med de regleringar av marknaden som i dag finns? Redan har Sveriges RD tappat kontrollen över invandringen och det skall komma att visa sig att de ocks tappar kontrollen över samhällsbygget. För närvarande är landets politiker lamslagna och handlingsförlamade med utredning på utredning och prat om samarbete som aldrig kommer till stånd på grund av ideologiska låsningar framför allt från socialdemokraterna som inästa val inte kommer upp till 20%.