johanssoninjo

Lördagens Vinterstudio innehöll en utvärdering av skidlandslagets prestationer under året. Samtalet kretsade kring enskilda åkares resultat. Hellner och Kalla hade inte motsvarat förväntningarna. Med beröm godkänt för Jonas Olsson och också delvis godkänt till Halvarsson. Utvärderingen kretsade kring den enskilde åkarens prestationer och vad som fanns att göra för vidare utveckling.

Jag efterlyser diskussion kring organisationen kring de aktiva avseende i synnerhet tränarorganisationens kompetens. Är det tränarna som är huvudansvariga för att ex Hellners formkurva var på topp i Gällivare och sedan dalande under säsongen? Är det tränarna som skall få Kalla att utveckla åktekniken så att hon får ut största möjliga verkningsgrad av sin motor som kan vara jämförbar med Björgens dito. Vem i tränarorganisationen har kompetens att utveckla den unge Halvarsson till en absolut världsstjärna? Är det Jonas Olsson själv med sin långa erfarenhet av elitskidåkning som har toppat formkurvan eller är det med ett intimt samarbete med skidorganisationens olika kompetenser som fått formen på rätt plats vid rätt tidpunkt?

Emil Jönsson framhölls som ett föredömme när det gäller att exprimentera för att utveckla resultaten. Och studion ansåg det vara viktigt att små detaljer till förbättring togs tillvara. Men vem skall organisera så att goda förbättringar kommer på plats och tas tillvara? Är det enskilda åkare var och en som skall hitta sitt ax att plocka ur eller skall de goda åtgärderna komma samtliga atleter tillgodo?

I Östersund,Umeå och Stockholm bedrivs en omfattande fysiologisk forskning som ytmynnar i rapporter. Hur tas forskningsrapporterna emot och hur appliceras dessa på träningen? Saltin verkar i Danmark. Saltin kan vara den som har mest erfarenhet av just den träning som skidåkare är i behov av. Hur har längdlöparorganisationen tagit till vara hans erfareheter?

Jag har i vinter när jag följt vinterstudion saknat diskussioner kring ovanstående frågor.

 

 

Jag har de senaste åren läst ledare, nu idag i GP, som har ställt frågan: hur har det kunnat gå så här? Dvs att en allt för stor del av gymnasieelever som har beviljats inträde till högskolan inte kan tillgodogöra sig den text de läser.

Jag ställer frågan när förändrades attityden hos elever och föräldrar att det är skolan som är ansvarig för elevernas kunskaps nivå och inte eleven själv?

När jag gick i gymnasiet på 60 talet hade jag ingen annan uppfattning än att det var jag själv som var ansvarig för min egen kunskapsnivå. När jag i dag påminner mig lärarnas attityd till dåtidens elever kan jag inte komma ihåg något annat än att det var inte skolan som var ansvarig för vad jag kunde utan jag själv.

Var det vänstervågen i slutet av 60 talet som började ifrågasätta det omvända förhållandet? Media har befolkats av vänsterintelektuella under senare delen av decenniet. Jag läser att vänstersympatisörer utgör 70% av journalistkåren.Är det media som tutat i eleverna att det är skolan som är ansvarig för kunskapsinhämtningen?

Men regeringarna måste bära en del av orsakerna till förnyelsen av ansvarsförhållande i skolan.

Betyg har tagits bort. Läxor påstår något parti inte skall få ges.

Jag frågar har kämpaandan bland eleverna försvunnit eller är det så att samhället måste acceptera att ca 20% av eleverna inte har förmåga att tillgodogöra sig vad skolan erbjuder trots extra stöd och sommarläsning?

Jag är skeptisk till ishockeymålvakters arbete mellan stolparna. Inte bara det utan också deras utrustning som i förhållande till målet är grotesk och överdriven. I går fick jag medhåll av gamla målvakter. Jag var på en sammankomst med Värmlands Idrottshistoriska Sällskap och fick tillfälle att ställa frågor till keepers som var med och vann TV Cupen för Värmland 59 och 60.

En av målvakterna berättade att han hade ifrågasatt varför målvaktstränaren i Skövde tränade målisen att gå ned på knä. Även den andre målvakten ifrågasatte det överdrivna knäståendet. I går hade förlängningsperioden mellan FBK och MODO dragit ut på tiden om inte MODOs målvakt agerat just knästående vid FBKs avgörande nätning.

En fjärde match hade inte behövts om Salak stått upprätt vid Modos kvittering till 4-4.

Kommentatorer och journalister älskar att glorifiera målisarna inom ishockeyn och överträffa vaarandra i superlativer angående hur avgörande målvaktsarbetet varit för matchutgången. Sällan hörs hur bra skytten varit eller vad som mer borde betonats hur dåligt skyttet varit och direkt avgjort matchresultatet.

Två av FBKs mål i den tredje matchen var resultat av lysande skytte då pucken placerades vid sidan av målisen.

Ofta och inte bara ofta skjuts pucken i magen på målvakten varvid kommentatorer och journalister jublar över hur talangfull målvakten är.

Ett råd till sportcheferna i ishockeyklubbar: omskola målvaktstränaren till fystränare.

Inga-Britt Ahlenius intervjuades i programet MIn Sanning i går. I slutet av sändningen berördes Palme mordet. Ahlenius deltog i den sista kommissionen som utredde mordet. I dag säger hon att om hon hade vetat vad hon vet nu så hade hon drivit undersökningen av det så kallade polis spåret hårdare i kommissionen.

Jag fäste mig vid metaforen om kapilärernas möjliga orsak till mordet. Ahlenius menade att en rörelse som växt fram med maktens godkännande för att skydda landet mot fiender förgrenat sig och till slut blivit ohanterlig. Med långvarig konditionsträning kan kapilärsystemet utvecklas och kroppen därigenom syresättas på ett bättre sätt. I fallet med Stay behind rörelsen kan den ha utvecklats till ett hot mot Palme.