Ersätt Arbetsförmedlingen med offentliga och privata aktörer

Jag föreslår att alla arbetslösa får 175 000 (400 000 * 175 000= 70 miljarder) i handen skattefritt. A-kassan och arbetsmarknadsåtgärder, kostar i dag ca 70 miljarder, avskaffas. Utbetalningarna sköts av tidigare A-kasse organisationer som omorganiseras till en organisation.
 
Olika aktörer privata som offentliga agerar mot arbetsgivare för att erbjuda jobb.  Individen måste registrera sig hos en av marknadens aktörer. Aktörerna finansieras med en del av de 175 000. Den arbetslöse går miste om delen när jobb erbjuds. Resten får behållas plus att arbetsgivaren betalar en rimlig lön (20 000/månad). Prövotid ett år för den före detta arbetslöse. Om företagen inte är nöjda återgår individen till arbetslöshet.
 
Ex Aktören som skaffar arbete erhåller 30 000 av de 175 000. Arbetsgivaren betalar 95 000 plus socialaavgifter ca 35 000. Och förbinder sig till ett års anställning. Den anställder får en månadslön på 20 000 brutto = 145 000+95 000/12.
 
Hur går det för aktören som fixar jobb?
Ex 1000 jobb per år och aktör ger 30 millioner i omsättning (1000*30 000). Tjugo anställda behöver i genomsnitt fixa 5 jobb per månad i tio månader (30 000 *5*10*20=30 000 000). Månadslön per amställd 500 000 plus socavgifter ger kostnad ca 16 200 000 (500 000*12*1,35*20).
Återstår 13 800 000 till övriga kostnader plus vinst. Startkapitalet finansieras mot marknadsränta av en fond. Återbetalning sker efterhand som lönsamhet uppstår.
Vissa aktörer kommer att använda en del av överskottet till att utbilda arbetslösa för att få individen mer anställningsbar.
 
Förslaget kan sänka arbetslösheten med ca 2,5- 3% som förstås gör att samhället går plus.
 
Ca 150 aktörer kommer att finnas på marknaden som i snitt fixar 1000 jobb per år och följaktligen sjunker arbetslösheten med 150 000. Troligen kommer nuvarande bemanningsföretag att ta marknadsandelar. Aktörerna kommer att vara olika effektiva varför arbetslösa har valfrihet att vända sig till bäst aktör.
 
Beloppet som individen erhåller kan ökas efterhand som arbetslösheten sjunker alternativt sjunker de 70 miljarderna.
 
Givetvis söker den arbetslöse de jobb som finns på marknaden förutom att få hjälp av aktörerna, precis som i nuvarande system.
 
Och nu till lösningen för de dryga 5,5 % som beständigt kommer att vara arbetslösa över överskådlig tid. De resurser som tillförs samhället genom att arbetslösheten sjunker från nuvarande nivå till en betydligt lägre kan tillföras arbetslöshets gruppen utöver kontantstödet.
 
Det finns förstås fler åtgärder att spela med utöver att effektivisera förmedlingen för den grupp som står närmast arbetsmarknaden. Penningpolitiken och finanspolitiken kan i kombination med föreslagna åtgärder kanske minska arbetslösheten med knappt 1 % ytterligare. Men att komma lägre än 5% är att ljuga för medborgarna och rent valfläsk.
 

Politikerna och arbete

Jag undrar, i hur hög grad kan politiken påverka sysselsättningen? Hur skapas arbete i en nation? Stor offentlig sektor! Men då hämmas jobben i den privata och konkurrenskraften mot utlandet försvagas. I många av våra närmaste grannländer redovisas lägre arbetslöshetssiffror. Beror det på att produktivitetsutvecklingen i vårt land har varit mer framgångsrik? Näringslivet i andra länder med lägre arbetslöshetssiffror kan vara sammansatt på ett annorlunda sätt och inte krävt den produktivitetsutvecklingen. I andra länder finns enkla servicejobb som sedan länge är borta här om de ens funnits.
Och hur mycket betyder en hög utbildningsnivå för jobbnivån? Gapet mellan näringslivets behov av kompetens och utbudet bland de arbetslösa är för stort heter det och det skall stängas med hjälp av att nuvarande grupp som misslyckas med gymnasiestudierna skall antingen förkorta utbildningen med två år eller med ett annat förslag utbildas tills de har den kompetens som krävs.
Jag tror att gapet borde kunna stängas med hjälp av större rörlighet på arbetmarknaden. Det finns anställda som funderar på att byta jobb och ta ett steg på karriärstegen till mer välkvalificerade arbeten men som av olika anledningar stängs inne på nuvarande arbetsplats. Det ger i sin tur utrymme för de som står och knackar på porten till arbetsmarknaden och har rätt utbildning och som kompletteras med företagsutbildning på det nya jobbet. Den gruppen uppskattas till ca 2%.
De återstående dryga 5% kommer aldrig in i ett riktigt arbete utan kommer att få tillbringa "arbetslivet" i olika åtgärder som varierar beroende på olika regeringars uppfinningsrikedom.
Således liberalisera reglerna på arbetsmarknaden. Ex decentralisera lönesättningen, konkurrensutsätt lämpliga delar av den offentliga sektorn speciellt kvinnodominerade yrken.
Affärsplan! Politiska åtgärder eller handlingar går också bra som benämning och som allmänheten bättre förstår.
Affärsplan, då väntar jag mig något utöver det historiska eller något innovativt utöver vanliga politiska utspel.
 
 
 

Quick

För att beviljas resning i HD krävs att ansökan innehåller fakta som inte är kända när domen har fallit. Och det är det som har hänt i de tre fall som Quick hittills har begärt resning för och också friats för morden.
Brottsutredningarna har varit undermåliga och på ett tidigt stadium endast tagit hänsyn till omständigheter som talat mot Quick.
Quick berättade inför åklagaren att han hade en medhjälpare vid ett antal mord som körde bilen till mordplatsen för att Quick saknade körkort. Berättelsen ansågs av förundersökningsledaren sakna trovärdighet men att Quick erkänt 30 mord över i stort sett hela Scandinavium, det bedömdes som trovärdigt.
Varför ägnade inte Quicks försvarare mer tid åt att argumentera för alla de omständigheter som talade emot att Quick var oskyldig och som Pelle Svensson redovisar.
Läs senaste inlägget i debatten http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/lambertz-maste-ga-tillbaka-till-huvudfragan_7519744.svd
Varför är jag intresserad av fallet? Jo därför att ifrågasättande och tystnads kulturen är en alltför dominerande företeelse i samhället. Och jag blir ytterligt betänksam när de yppersta juristerna i landet klantar till händelser som senare visar sig ha så uppenbara brister som Quick fallet.

Arbetslösheten

Det förs en intensiv debatt om de elever som misslyckas i gymnasieskolan. Sossarna vill att de trots misslyckanden, troligen inte bara i gymnasiet utan även under hela skoltiden, skall utsättas för mer utbildning. Alliansens senaste förslag är mindre utbildning dvs ettårigt gymnasium. Om detta skrivs det spaltkilometer om i dagstidningarnas ledare och krönikor. Jag undrar hur många procent av den utsatta gruppen som tar del av debatten och som kanske har egna åsikter om vad de vill?
Det mest troliga är att de inte vill sitta på skolbänken utan göra något annat.
 
Även enkla service jobb kräver ett mått av snabbhet, tålamod och noggrannhet för att accepteras av allmänheten. Just dessa egenskaper har inte en del av oss och då har de individerna svårt att bli godkända av arbetsgivare vars kriterier för arbetets resultat inte är olika bedömningen i skolan.
Jag ser ingen annan lösning än att värderingarna och acceptansen från allmänhet och arbetsgivare måste ta hänsyn till att alla är inte lika utan den grupp som inte är lika bra utrustade fysiskt och mentalt också måste få en plats i lönearbetet och att deras prestationer godtas.
 
Anställda utsätts för bedömningar och lön sätts. Problemet är att lönesättningen inte är fri från inflytande från fackföreningar. Fick arbetsgivarna fritt sätta lön efter prestation skulle arbetslösheten bland de mindre presterande vara lägre. Ett sådant system tillåter inte politikerna och arbetsmarknaden utan tar hellre kostnaden och lidandet för de individer med mindre mentala och fysiska resurser. Och de intellektuella krönikörerna och ledarskribenterna på dags och aftontidningarna samt politikerna har ett ämne att livnära sig på. Samtidigt sitter stora delar av under presterande ungdomar enligt samhällets normer i meningslösa arbetsmarknadsutbildningar och blir mer missmodiga inför fortsättningen.

Fortsättning följer från sossarna och alliansen om diskussioner om vilka åtgärder som skall ersätta fas3 och andra misslyckanden i arbetsmarknadsåtgärder. Diskussionerna har pågått i drygt tjugo år och olika ineffektiva lösningar från båda sidor har avlöst varandra medan gruppen som inte accepteras av arbetsmarknaden bara tycks bli större.
 
Inte nog med att värderingarna i samhället borde bli mer i takt med vad mänskliga resurser har att erbjuda utan för att lösa problemet med ungdomsarbetslösheten i synnerhet är de bättre att vidta drastiska åtgärder som att lagstifta om att ungdomar efter gymnasial utbildning och fram till tjugofemårsåldern har rätt till anställning med en lagstiftad minimilön.För de som är motiverade kan en kompletterande gymnasieutbildning erbjudas. Ett sådant system kräver prestationer av arbetsförmedlingen. Alla skall placeras hos någon arbetsgivare.

Mer makt till medborgaren mindre till politikerna

Sverige ligger i toppen bland världens länder när det gäller att beskatta människor och företag. Skatterna används till att med hjälp av statliga och kommunala organisationer genomföra det som politikerna anser vara gott för medborgarna.
Politiker är en begränsad skara och inte sällan leds skaran av ett fåtal individer i den politiska pyramidens topp. Medborgarna styrs av åsikterna hos ett fåtal individer som sätter prägeln på hur samhällets resurser skall användas.
Den stora skiljelinjen mellan vänstern och liberaler är hur stor del av kakan skall den enskilde individen bestämma över contra politikerna.
I kommande budget föreslås sänkt bolagsskatt som ger företagen mer av samhällets resurser att förfoga över. Det är bra för fler människor i form av aktieägare, anställda och leverantörer kommer i åtnjutande av en större kakbit. Det blir direkt ett större drag i ekonomin jämfört med om först politikerna skall agera genom statliga och kommunala företag . Byråkratin slukar resurser när politikerna får en större bit av kakan. Resursslöseriet ökar. Därför är det bättre om den statliga och kommunala budgeten minskar och individerna får bestämma över skolpeng, sjukpeng, arbetslöshetspeng med mera. Ekonomin effektiviseras när fler aktörer fattar fler beslut jämfört med om Löfven/Andersson och Reinfeldt/Borg bestämmer om det mesta genom statliga och kommunala organisationer.
Det mest skrämmande exemplen på ineffektivitet i ekonomin ser vi i diktaturerna och enpartistaterna där en aktör bestämmer allt. Om vi som medborgare tror på oss själva och överlämnar mindre av våra ideer till politiska aktörer ökar effektiviteten i samhällets resursanvändande. Mindre makt till auktoriteter och mer till oss som medborgare.

RSS 2.0