johanssoninjo

Hej!
 
Tack för de nyanserade kommentaren. Ja, vad skall en vanlig väljare här i sverige gå på? Om väljaren som jag är
djupt kritisk till byråktati som jag antar är allt för omfattande i ex SIDA.
Jag har den inställning att privata entreprenörer ofta lyckas bättre än kolosser i form av ex Arbetsförmedling, den offentliga
sjukvården även om den är oerhört bra när man väl kommer i kontakt med den.
Jag blev imponerad av Percys uppriktiga och ärliga som jag uppfattade det redogörelse för sin inställning till utvecklingsländerna.
Och den hade han haft inte bara nu med pensionspengarna utan inställningen hade genomsyrat hela hans livsgärning.
 
Tack än i gång för Din kommentar, det var oerhört roligt och intressant att få den från en som står mitt upp i verksamheten
att hjälpa kanske de allra fattigaste.
 
Här hemma har senaste dagarna uppstått en debatt om det är rätt att utvisa romer som livnär sig på att tigga på gatorna.
 
Frankrikes regering har i veckan fattat beslut om att riva de romska lägren och utvisa dem.
 
Hälsningar och lycka till i Ditt viktiga jobb
Inge

Testade i dag tillsammans med frugan den vanliga 4,2 km rundan. Gångträningen har släpat efter på grund av trädgårdsarbete och avsaknad av kämpaglöd. Rehab- och styrketräningen flyter på bra varannan dag programenligt.

Började första km på elva minuter. Benen kändes som stockar och gången osmidig. Jag tänkte det beror på styrketräningen, musklerna har blivit korta men starka.

Tryckte på med vaderna under andra kilometern och kände att vadmusklerna svarade bra i det svaga uppförslutet. Kollade på klockan och såg att andra kilomern gått på dryga tio minuter trots motlutet.

Tredje kilometern börjar med en kort uppförsbacke och sedan brant nedför. Känner att styrkan i lår och höftparti finns om än inte 100%. Knatar på  bra in mot kilometermärket som är en stor tall på stigens vänstra sida och noterar att kilometerfarten håller sig kring tio minuter. Försöker att jobba på med armarna och känner fartökning.

Fjärde kilometern är slät och lätt gången och avslutas med några korta branta kullar. Noterar 41,40 vid fyra kilometer. Jag tänker det blir inte rekordnotering (43,40) under den här rehabperioden men klart godkänt i dag.

Kommer till brevlådan och klockar tiden till 44,30. Nu j-r måste det bli fart på gångträningen.

Häromdagen läste jag en debattartikel av Bo Pellnäs. Han var i senare delen av min lumpar tjänst plutonchef. Jag tyckte att han betedde sig konstigt i bland i sin ledargärning men det berodde möjligen mer på min inställning än
hans ledarmetoder.

Ett ex var när plutonen skulle ut på en flerdygnsövning. Vi startade med cykelmarsch från I2 kaserngård. Plutonchefen utan packning. Plutonen fullt utrustad med packning och vapen. Plutonchefen startade och genomförde cykelmarsch så fort han kunde mot Sörmo masten. Plutonen var utspridd över ett fem kilometer lång sträcka. Själv hade jag inga problem att hänga på chefens bakhjul. När det var dax för rast vid TV tornet klädde jag av mig i kallingarna och hängde upp de genomsvettiga kläderna på cykeln. Solen sken och efter en timma var plutonen samlad och mina kläder torra.

I dag är den före detta plutonchefen ledamot i Svenska Krigsakademin och försvardebatör.

I debattartikel vill han att sverige skall lämna den gamla ryssskräcken. Men han förordar att regeringen skall återupprätta flygbas på Gotland. Det går inte ihop med min åsikt att vi skall halvera försvaret och överföra ca 20 miljarder till åldringsvård och förebyggande hälsovård. Jag är överens med Pellnäs när det gäller att lämna ryssskräcken.

Lyssnar på P1 med Täppas. Jag skall nästa gång jag är på bibblan leta efter boken "Begrav mig stående för jag har hela livet legat på knä" appropå frankrikes senaste beslut att riva de romska lägren och skicka människorna tillbaks till varifrån de kommit.

Jag är ingen blogg nörd, jag menar jag läser inte många bloggar men då och då hittar jag en del godbitar med hjälp av andra siter. När det är EM i Friidrott läser jag  http://www.friidrott.se/ och då hittade jag tiokamparen Daniel Almgrens blogg. Det var en höjdare. Daniel redovisar träningsupplägg och dessutom i detalj. Det var intressant, nu blev det att jag skummade men jag skall återvända och kolla mer.

Jag har också läst Ulrika Johanssons blogg. Den handlade mer om livet och var av mer filosfisk inriktning och det är en annan sida som också är intressant.

Daniel redovisade träningen i detalj och jag tycker att fler idrottare borde göra samma sak. Mot bakgrund av skadefrekvensen och den debatt som uppkommit om träningsuppläggen är för ambitiösa och dito tävlingsplaneringen. Det finns kanske elever på Idrotts högskolan som kunde doktorera i ämnet träningsplanering och tävlingsplanering om det inte redan är gjort. Nu uppfattade jag landslagets doktor som att kunskapen om varför skador uppstår vara på ett ganska rudimentärt plan. Och då är det läge för att mer i detalj kartlägga ett stort material och frågan blir då hur får potentiella doktorander tillgång till ett sådant?

Jag blev förvånad över 800m löparnas kapitala misslyckande. Ja i varje fall två av dem. Olyckligt att två samtidigt har en botten dag. Hur tar ledare hand om idrottare som misslyckas? Det är en styrka att lagsammanhållningen inom friidrotten har fått ökad betoning och det finns inom fyrtio man/kvinna truppen många förståndiga individer som kan stötta tillsammans med ledare. 

Det var befriande att se en 100 m löpare som före starten och för den delen efter målgång och till på köpet som segrare bete sig som de flesta idrottare. Som före detta medeldistansare blir jag trött på fixeringen av sprinters.
Bolt kommer till DN galan och möter världens främsta sprinters. Råkar någon gå och köpa en varm korv och får stå i kö längre än befarat missar han/hon 9,5 sekunders racet. Bolt får ungefär samma betalning för 10 sekunder som Richard S Jonsson får för en hel veckas arbete. :)

Vaknade kl 0800 och steg upp och avverkade de vanliga rutinerna med en gröt tallrik samtidigt som jag läser DNs ledare och debatt och kompletterar med GPs dito. Jag har som ett delmål inför valet att även orientera mig om vad SVd har för ledaråsikter och debatter. Jag måste vara välorienterad för att lägga min röst på ett sådant sätt att jag optimerar min politiska ställning.

Samtidigt som Ring P1 börjar inleder jag min drygt timslånga rehabträning med gummiband, enbenstående, vadmuskelträning och lårträning med hjälp av den statiska metoden. Jag har var fjärde vecka hjälp av en mycket kompetent sjukgymnast som försitigt lotsar mig tillbaks till ännu bättre styrka än före höftoperationen. Det känns rejält i lår och de ännu svaga höftmuskelpartierna. Men jag noterade i dag att det kändes det bästa det har gjort på länge. Tyvärr har jag försummat gång och cykelträningen. Jag kan inte skylla på annat än ren slöhet.

Denna vecka är det Täppas, min favorit bland P1s programledare för Ring P1. Egentligen skall jag inte bli förvånad över den oförståelse för de homosexuella som finns ute i samhället. Jag tycker måttet rågas när en äldre sjuksköterska ringer och vädrar sina unkna och konservativa ideer och förfäktar de gamla kända åsikterna om avvikande sexuellas beteende. Tur att folk ringer in och förklarar att vissa minioriteter också har lika rättigheter i samhället som det stora flertalet. Men att en representant för vården har dessa åsikter är inte bra. Läste i DN igår en debatt artikel om hur sexuellt avvikande är utsatta för diskriminering i vården och i vissa fall inte törs ta kontakt vid behov.

En del av oss kan inte slappna av inför avvikande beteenden utan måste störa sig på allt onormalt. Jag är väl inte bästa barnet i klassen men målsättningen måste i alla fall vara att mentalt arbeta med sina åsikter och lyssna och lära och inte fastna i det som jag kanske ansåg för trettio eller tjugo år sedan. Verktygen för att utvecklas är att läsa och lyssna och ta ställning till vad som sägs och skrivs. Har jag goda vänner som jag kan föra en sansad dialog med är det föratås också utvecklande. Hur många av oss omvärderar sina åsikter?

Mitt i rehaben börjar friidrotts EM. Förbundskaptenen är försiktigt optimistisk inför öppningen och det med all rätta. Optimalt med skador har försatt de flesta svenska medaljörerna på åskådarplats. Friidrott är en precis gren med förutsägbara resultat grundade på vad atleten har presterat i närtid. Ytterst få överraskningar är att vänta.
Själv tror jag inte på någon svensk medalj. Förhoppningsvis presterar en hög procent av den fyrtio man/kvinna stora truppen resultat i närheten eller bättre än sina personliga rekord.

Så här när första förmiddagspasset är över har det gått över förväntan. Redan fyra finalplatser av förväntade femton. Många använder den slitna klyschan en bra början är en garanti för att fortsättningen blir bra. Det fösta målet är det viktigaste i matchen används i speciellt fotbollssammanhang. Så är det inte alltid. Men låt oss hoppas på att många överträffar sig själva och har planerat in toppformen till rätt dag.

Jag lyssnade på landslagsläkaren Thomas Eriksson. Jag har på nära håll haft tillfället och följt träningen i klubben under senare år och iaktagelsen att alltför många av ungdomarna är skadade stämmer med Thomas uttalanden att det är så i hela landet överraskar mig. Det är förstås mycket allvarligt att även idrottare under den absoluta eliten och då speciellt den yngre generationen allt för ofta går skadade.

Möjligen är det så att träningen inte kompletteras med andra grenar som simning, gymnastik, skidåkning, cykling ja det finns otaliga bollsporter att koppla av med. Ändå är träningen tusen ggr mer varierande än när jag själv försökte att komma ned på acceptabla tider på medeldistans.

En bok av nobelpristagaren Coetzee år 2003. Huvudpersonen är universitetslärare i Kapstaden och är vit. Han har två spruckna äktenskap bakom sig. Sexualiteten utövar han med hjälp av en prostituerad som jobbar legalt på ett företag. Hon slutar sin anställning. David vill träffa henne privat men hon avfärdar honom.

David som är femtiotvå år inleder ett förhållande med en av sina unga elever. Förhållandet kommer till offentligheten och David slutar mer eller mindre på egen begäran sin anställning på Universitetet. Han erkänner oförbehållsamt att han har haft sex med eleven men det räcker inte för kommitten som är satt att undersöka saken utan kommitten vill ha ett moraliskt förkastande från David och det går han inte med på.

David lämnar Kapstaden och flyttar till tillfälligt till sin dotter som bor långt inåt landet  och på landet. Hon försörjer sig med ett hundpensionat och att sälja grönsaker på den lokal marknaden. Majoriteten av befolkningen är svarta.

En dag blir dottern brutalt våldtagen av tre svarta män. Dottern vägrar att polisanamäla händelsen. Pappans liv förändras i grunden på grund av dotterns inställning till vad hon utsatts för.

Jag uppfattar dotterns inställning som att det är det pris hon och andra vita får betala för att ha gjort intrång i de svartas värld. Faderns förändrade liv efter händelsen ger anledning till många funderingar hos läsaren. Dels föräldrars oförmåga att många gånger aldrig upphöra med att inkräkta på barns vuxna liv dels hur en människas liv i grunden kan förändras genom en händelse och många fler.

Klart läsvärd!

Sluta aldrig att drömma. Ofta hörs uttrycket från framgångsrika människor som har förverkligat sina drömmar. Och de är få förunnat att förverkliga sina drömmar. De flesta människor lever i vardagen utan speciella drömmar om framtiden och drömmer på natten. Den mest vanliga drömmen hos den vanliga människan är att utan annan motprestation än ett skrap vinna millioner.

Drömmen är en vision om något. Drömmen är också att genom kontinuerligt mentalt arbete skapa sig en föreställning om att förverkliga något i framtiden.

Religiositet är ett mentalt tillstånd skapat genom hårt mentalt arbete och i gemenskap med andra att tro på ett visionärt kommande tillstånd i världen. Och inte enbart tro något som komma skall utan att mentalt intala sig att ett visst tillstånd existerar och har existerat. Ex att en Gud finns. Hur denne Gud ser ut eller var han finns ja det är upp till var och en att fantisera om.

Religionen har skapat många trätor och förvillar många människor i dagens samhällen. Hörde i dag på morgonen en man som ringde in till P1 och förfäktade åsikten att homosexualitet är en synd och synder är skapade av människan. Men förlåter inte Gud alla synder? Är det då inte OK att ha vilken sexuell läggning som helst?

Sluta aldrig att drömma men jag skulle vilja tillägga: Alla drömmar är inte OK.

Jag uppfattade Percy Barneviks sommarprogram som ärligt och uppriktigt avseende hans intresse för sociala frågor och då specifikt för att lyfta världens fattiga till en högre nivå. Hans intresse för de underutvecklade länderna började tidigt när han fick sina första VD jobb. I närheten av fabrikerna byggdes skolor, sjukhus och bostäder. Han har efter avslutad karriär fortsatt med insatser i Indien, Afghanistan, Afrika med flera utveclingsländer. Projektet heter Hand i Hand och går ut på att få fart på lokala ekonomier med hjälp till självhjälp.

Många av världens rikaste ägnar sig åt välgörenhet i en eller annan form. Jag vet förstås inte hur insatserna från privata entreprenörer förhåller sig till FNs och statliga organs insatser för att hjälpa världens fattiga till en högre nivå. Jag kan ana att de är en droppe i havet mot ex internationella valutafondens och världsbankens insatser och FNs arbete. Men frågan som intresserar mig är hur förhåller det sig med effektiviteten hos de olika projekten gentemot de enskilda privatas?

Percy hade en del uttalanden som jag förstår väcker känslor hos kritikerna. Ex att det måste bli ett slut på de kravlösa bidragen. Percys ide som borde vara den som flertalet tycker är riktig dvs att hjälp till självhjälp är det mest effektiva instrumentet för att få fart på ekonomierna såväl lokala som statliga.

Och framför allt att förändra attityder så att hälften av jordens befolkning inte anses som mindre värda än den andra hälften. Att kvinnor som startar företag med hjälp av mikrolån och sedan genom framgångsrikt arbete också blir valda till borgmästare i staden i stället för den byäldste är ett belysande ex på hur attityder snabbt kan förändras. Percy hade andra ex på hur kvinnors ställning snabbt förändrades i underutvecklade byar. Lyssna på programmet! Fascinerande!

Logiken säger att det är mer effektivt att befolkningen själva kan producera enkla hjälpmedel som ex tvål för att underlätta det dagliga livet jämnfört med om FNs vita bilar kommer och delar ut tvålen utan krav på motprestation.

Jag lyssnade i dag till ring P1 med Täppaz. Täppaz verkade ha synpunkter på Percys Sommar i P1. Percy hade utan tvekan ett klart politiskt budskap i programmet och det var möjligen det som Täppaz eventuellt hade synpunkter på men som inte kom fram tydligt.

Simon Karlen 16 år, lovande länghoppare från Arvika var inte blyg i går inför Tingvallas läktarpublik. Han inte bara klappade med händerna ovanför huvudet för att be om publikens stöd han också la händerna bakom öronen för att ytterligare poängtera att han ville ha högre klappningar och till sist viftade han från låren med handflatan uppåt att nu jävlar får ni stödja mig. Jag såg på munnen att han också ropade något för att få stöd. Inte ett självklart uppträdande av en 16 åring. Blir han en världsstjärna i längdhopp eller är han för tidig i karriären?

Jag funderade på Thörnblads upplägg. Först tävling kvaltävling i torsdags sedan finaltävling i London. Ett upplägg som skulle förbereda honom inför Barcelona. Tävling i Karlstad Torsdag kväll. En vecka som möjligen kunde innehålla två dagars träning med kvalite och kanske rentav bara en. Är det ett bra upplägg tre veckor före hans livs viktigaste tävling? Borde veckan i stället ha innehållit tre eller fyra träningspass med kvalite?

Synd om Classon som verkligen satsade när 200 m var kvar och såg hur stark ut som helst och jag tänkte nu jädrar går han ner mot 1,46. Stegen blev tyvärr halvmeter långa sista 50 m. Är det dax att läsa in sig på Coes och Rohdals träningsmetoder?

Jag hörde läktarkommentarer med anledning av Klufts beteende inför längdhoppen "varför får inte en 70 m kastare i spjut samma uppmärksamhet". Håller med, själv säger Kluft efteråt att jag kan inte göra resultat för jag har inte kunnat träna. Men är det riktigt seriöst att med ett beteende skapa förväntningar från publiken som om jag kan göra upp mot sju meter. Jag förstår att hon gärna ville vinna tävlingen och det hade ju räckt med en bit över 6,40.

Kul med en kommande svensk 800 m löperska av klass. Härligt löpsteg och jävlar anamma i inställningen. Hon betedde sig som Classon och höll däremot ända in mot mållinjen.

Jag har inte klart för mig riktigt reglerna vid tjuvstart i sprinterloppen. Möjligen är det så att om startern bedömer att det är för stor spridning i fältet i startögonblicket så har han rätt att återkalla fältet utan att diska någon. Men samtidigt funderar jag på om det inte är någon som ändå är för snabb?

Har friidrottstävlingar blivit en förlängning av melodifestivalen? Jag förstår inte varför musiken måste vara en följeslagare i presentation av deltagare och när inte speakern säger något måste ljudmattan läggas på.

Åh vad skönt när det äntligen blir dax för 100 meters start. Då är det nämligen enda gången under tävlingarna som jag nästan kan höra en knappnål falla om inte grannen förstås tar tillfället i akt att vara social och tjattra med kompisen.

Göta galan innebär att jag sitter bredvid kompisar som jag inte träffar ofta och då är det läge för att diskutera ett och annat. Stört omöjligt!

Varför måste speakerns m fl röster sluta i ett crescendo när de skall säga något. Är det möjligt att presentera deltagarna med vanlig samtals ton?

Att det fanns en resultattavla upptäckte jag först efter 800 m lopppet och det var en av de sista grenarna. Var jag ensam om det?

Det ligger förstås i friidrottsatävlingens natur att läktarpubliken endast har möjlighet att avnjuta löpningar och det som fösigår på ansatsbanan framför läkteren. Storbildsskärmen och speakern hjälper till att då och då få se en kulstöt eller diskuskast. Vad ser publiken som sitter eller står på bortre långsidan?

S k Gala tävlingar är inte njutbara för publiken därför att alla fridrottens grenar skall avverkas på två timmar. Mästerskapstävlingar på internationell nivå däremot då går det att följa en spjuttävling därför att under finalpasset avverkas en kast gren och en hoppgren och inte samtidigt.

Minska ner omfattningen av tävlingen och höj kvaliteten på intressanta grenar.

I går på förmiddagen började jag läsa Björn Ranelids "Kniven i hjärtat" och ett dygn senare har jag läst ut boken.
Det är rekord för mig i bokläsning. Det gick bara inte att lägga den ifrån sig mer än för att sova och middagsysslor och motion.

Boken är ingen tegelsten utan på 300 sidor med relativt stora bokstäver. Handlingen är enorm om jag får uttrycka mig så.

Sjukdom och död kan drabba en familj och människorna kan påstå att det var det värsta som kunde hända dem. Men jag håller med författaren att denna historien måste överträffa allt annat av smärta och lidande för de överlevande.

Det var min första bok som jag läst av Ranelid men inte den sista. Jag hittade den när jag efter tandläkarbesök cyklade förbi bibblan och gjorde den vanliga rundan till snabblånehyllan. Jag kände omedelbart igen titeln för jag hade sett Ranelid intevjuas om boken i ett TV program "En bok en författer". Hustrun påminde mig också om att vi sett programmet "Stjärnorna på slottet" i vilket Ranelid var en av deltagarna.

Jag undrar om någon läsare kan hålla tillbaks tårarna under läsning av de sista kapitlen?

Nu duschar opposition och regering kommuner och landsting med skattemedel. Jag undrar om skattepengarna kommer att användas till det de är tänkta till?

Om några år kommer säkert rapporter från RRV att i stället för fler förskollärar, grundskollärare och äldrevårdare blev det fler kommunala tjänstemän och mer kostsamma kommunala projekt i form av inomhushallar,upplevelsecentra, broar och tunnlar. Så har den spendersamma kommunala historien sett ut hittills.

Oppositionen stoltserar med att regeringens stril av miljarder är för liten i stället skall munstycket vidgas till 12 miljarder varav hälften skall tas tillbaka i form av ökade skatter. Hoppas att tillräckligt många marginalväljare genomskådar dumheterna.

Allt skall komma uppifrån. Jag undrar vad gör den kommunala byråkratin om dagarna? De flesta kommuner stoltserar med strategi tjänstemän, utvecklingsdirektörer, kommundirektörer m fl märkvärdiga titulaturer. Alla dessa välbetalda tjänstemän måste de sitta och vänta på att Mona skall komma på att alla barn behöver att vara på dagis även om farsan och morsan blir arbetslös? Skrämmande ineffektivitet.

Och Värmlands läns Landsting gör samtliga vårdcentraler tillgängliga för eventuella patienter. Eller skall Maria Larsson vara tvunge att säga till byråkraterna det också?

Läs den inträngande analysen om ungdomsarbetslösheten i dag på DN debatt. I stället för strax under 30% ungdomsarbetslöshet är den möjligen så låg som 6%. Vilka fler politikerområden är svenska folket lurade av politikerna om? Handlar allt om retorik och att tillskansa sig makten med ohederliga argument?

Okunnighet är demokratins största fara.

Läser översiktligt på Text TV hur socilademokraternas vårdpolitik är tänkt att utformas i framtiden. Politiska visioner karakteriserar förslaget.

Vård åt alla efter behov. Plånboken får inte styra. Inga gräddfiler för betalande.

Låter som samma partis vision att alla skall ha ett jobb. Allt skall vara rättvist och solidariskt i samhället.

Konsekvenserna blir att politiker skall fortsätta att bestämma och när de har bestämt då är det den oformerliga och ofantliga byråkratin som skall adminstrera och organisera.

Dömt att misslyckas och ett steg tillbaks till den utveckling vi har i dag. För att hårddra varför bestämmer politikerna i dag inte genom livsmedelsverket hur många lagercentraler och livsmedelsaffärer det får finnas i landet och vilka produkter som invånarna skall äta för att maximera hälsotillståndet i landet?

På samma sätt borde politikerna bestämma att varje individ borde hälsokontolleras var tredje månad med avseende på en rad kriterier för att minimera sjukdomstillstånd.

Så här borde det vara.

Senast inom en timma efter mejlkontakt eller telefonkontakt med vårdcentral skall patienten få besked om tid till läkare.

Och senaste förslaget från KD är fullt rimligt att ingen skall behöva vänta mer än fyra timmar på ett akut intag.

Att patienter själva skall kunna välja om de vill bli behandlade någon annanstans än i landet borde vara en självklarhet. Blir det många och för kostsamt, ja då är det ett incitament för vården att rätta till någonting som är fel.

Givetvis måste det vara så också att någon sammankoppling mellan väntetider på specialistbehandling och sjukskrivningstid måste ske. Sjukvården (Landstingen) betalar ex för mer än fyra veckors väntetid och därav utökad sjukskrivningstid.

Och till sist avskaffa Landstingen och gör varje Lasarett till en självstyrande enhet. Universitetssjukhusen är kvar i sin nuvarande tappning. Koncentrera vården för de knappt 300 000 människor som bor i Värmland till Karlstads lasarett och lägg ner Arvik, Torsby och Kristinehamn.

Jag tillhör de som aldrig funderar på att köpa en kvällstidning. Jag läser DN regelbundet och ganska regelbundet GP. Därutöver lyssnar jag på P1. Programrangordning: Ring P1 varje vardag 0920-1000, Lördagsintervjun 1300 - 1330, Godmorgonvärden Söndagar 0900-1000. Jag läser också Dagens Arena och då och då Newsmill på nätet.
Lokaltidningarna kollar jag översiktligt speciellt insändar och debattsidorna.

Mycket överraskande kom rapporten om Arbetmarknadsministerns avgång i dag på morgonen för mig. Jag tittar  ofta på riksdagsdebatterna och till en av mina absoluta favoriter har varit arbetsmarknadsministern. Han har en trevlig framtoning och ständigt glimten i ögat men mycket skarp i argumentationen. Saklig och kunnig. Och han har varit en av kreatörerna för en av de nödvändigaste reformerna på den politiska arenan. Att sjuka skall vara sjuka och de som inte är sjuka skall synliggöras genom arbetsförmedlingens försorg.

Littorins debatter med oppositiones företrädare har varit de bästa i riksdagen.

Jag förstår inte att stora delar av befolkningen snaskar i personers privatliv. Och att företrädare för tidningar visserligen kvällstidningar men även kvällstidningar drivs av seriösa chefredaktörer ägnar sig åt att ringa minderåriga barn och fråga om pappas hälsotillstånd och diverse andra ovidkommande frågor.

Och värst av alla är förstås Hänt i veckan, Allers och allt vad dessa tidningar heter. Det är förvånande att det finns en marknad för all denna snaskighet.

Tyvärr är det människor med de allra minsta resurserna som köper dessa tidningar och tyvärr många äldre.

"Politik är att vilja" sade en känd politiker. Politisk vilja konkretiseras inte sällan i ökade offentliga utgifter i form av reformer och då ofta inom välfärdens kärnområden.

Privat personer kan vilja för mycket i konsumtiom. Företag kan vilja för mycket i form av marknadsmässiga misslyckanden. Ett lands politiker kan vilja för mycket genom att lova olika grupper ett bekymersfritt liv utan krav på motprestationer.

När resultatet av att ha viljat för mycket till sist kommer till en punkt där det inte går att vilja mer återstår den hårda vägen. Dvs siffervägen när det gäller ekonomi. Fackföreningar, anställda den enskilde kan få hur stora känsloutbrott som förorsakar skador som ytterligare spär på den usla situationen men på långsikt är det den hårda vägen som gäller.

Därför är det så bra när Anders Borg ägnar sig i sitt Almedahls föredrag åt mycket sifferexercis. Och det behövs om och om igen. Kunskapen hos allmänheten ligger när det gäller nationalekonomi och tillståndet i nationen på en bedrövligt låg nivå. I val tar känslorna överhanden över en större del av väljarna. Hur många röstar som pappa gjorde eller farmor och mormor?

Sveriges regering har världens största skattekista per individ  att gräva ur. Ändå är tillgängligheten till sjukvård si så där, utbildningsresultaten i grundskola och gymnasium är långt ifrån toppen i en internationell jämförelse, åldringar tvingas separera när den ena försvinner in i dimman.

Jag tvivlar på att mer offentliga medel kan råda bot på att tillgänglighet, kvalitet  i välfärderns kärnverksamhet förbättras.

I går uppträde socialdemokraternas ekonomiske talesman Östros i Aktuellt. Säkert förlorade socialdemokraterna ytterligare 10 000 väljare när Östros inte vill erkänna att den djupaste finanskris sedan trettiotalet har på verkat sysselsättningen utan påstår att det är ett misslyckande av nuvarfande regering att arbetslösheten fortfarande 2011 kommer att ligga kvar på strax under 9% mot 6% 2006. Det hjälper inte hur mycket Östros grimaserar och hånflinar det stöter bort marginalväljarna från socialdemokraterna. Folk vill ha en proffessionell politiker som utan grov retorik och yvigt kroppsspråk förklarar hur siffrorna ligger till.

Att socialdemokraterna inte erkänner att sjukvårdsreformen har varit till nytta för landet utan fortsätter att retoriskt hävda att folk döms av Försäkringskassan och avrättas genom halshuggning av Arbetsförmedlingen är ocks ett retoriskt misslyckande som genomskådas av 10 000 tusentals väljare.

Så kom svaret från husläkaren på Vårdcentralen genom ett telefonsamtal 0835 på Onsdag. "Kan Du komma 10 00 jag förstår att Du är i behov av att träffa en läkare". Det var resultatet av mitt ilskan brev. Jag kommer, blev mitt svar.

1000 infann jag mig på vårdcentralen och hänvisades till labbet där halsprov och ett blodrör togs.
Läkaren kom och hämtade mig i väntrummet strax efter jag kommit ut från labbet.

Hon ställde sig med ryggen mot väggen och med anteckningsblock och penna i färdigställning. Berätta!
Ja men svarade jag jag Ni har fått min skriftliga berättelse. Ta om!

Jag beskrev att jag natt mot midsommarafton hade vaknat med lätt smärta i vänster sida. Smärtan ökade under aftonen för att kulminera när midsommardansen började vilken jag då redan hade lämnat och placerat mig i hemmets soffa. Jag kunde inte ligga på grund av smärtan och röra sig gående var jobbigt. Rethostan som jag hade haft en del av veckan ökade monumentalt vid rörelse. Jag knaprade i mig två Citadon och hoppades på lindring
Hustrun som var kvar vid festligheterna ringde och uppmande mig att uppsöka akuten. Jag kunde ha drabbats av en propp i lungan. En syster i sällskapet hade funderingar som oroade hustrun. Jag nöjde mig med att ringa rådgivningen och systern och jag kom överens om att jag på grund av rethostan hade fått en blödning i andningsmuskulaturen vilket var den teori jag övertygat mig om redan på natten.

Viss lindring av citadonen men inte riktigt i överensstämmelse med mina förväntningar. Det smärtade i en viss punkt i sidan men omgivningen var smärtfri.

Två Citadon var åttonde timma blev mitt recept mot blödningen i lungmuskulaturen. Efter två dygn var smärtan borta praktiskt taget i alla fall.

Läkaren antecknade min berättelse i punktform och började de sedvanliga undersökningsrutinerna och försvann ut ur rummet. Kom tillbaks och pratade inte helt tydligt om sänka och vita blodkroppar och att det var bäst att jag infann mig på Centrallasarettets röntgen avdelning för lungröntgen kl 1300 men maskinerna var trasiga så någon väntan kunde det bli.

Tiden ändrades till 1400 och kl 1500 kom jag med bröstet mot plåtarna. Före mig kom flertal äldre människor som var i sämre kondition än jag och som inte riktigt förstod röntgen sköterskans uppmaning att hålla andan när hon fotograferade.

Grannen hade haft vänligheten att skjutsa mig lasarettet. Hustrun som är röntgensköterska tillät mig inte att cykla. Grannen hade väntat hela tiden och när jag kom ut till huvudingången var det bara att stiga in i bilen. Stort tack för den transporten. Nu hade grannen fördrivit tiden med att läsa del av en spännande bok så långtråkigt hade han inte haft det.

Åter hemma vid köksbordet och översiktlig genomgång av det mest aktuella överraskades jag av telefonsamtal redan vid 16 tiden. Läkaren från vårdcentralen ringde och uppmanade mig att uppsöka Medecin akuten på Centrallasarettet.

Jag tvekade och bad om telefonnummret till akuten. Jo blev svaret infinn Dig, köerna blir inte mindre mot kvällen.
Fan också muttrade jag för mig själv, skall jag behöva sitta där hela kvällen. Tur förstås, det var ingen VM fotboll det var Väsby vs Ljungskile i superettan också Söderlings match mot Nadal.

Kallade hem hustrun och berättade läget. Trp till akuten. Anmälde mig och betalade specialistarvodet 100 kr förutom de 150 jag hade betalt på Vårdcentralen. Överkomligt! Kl strax före 1800.

Miljön på akuten är dels den förväntade med ett fåtal tökiga individer men annars människor som verkar vara i behov av hjälp.

Blev snart inkallad av två sympatiska sköterskor en manlig och en kvinnlig som EKGade mig och tog de rutinmässiga proven.

Sedan väntan och väntan. Ca 2100 kom läkaren och jag upprepade berättelsen och han undersökte. Beslutet blev "vi måste jaga propp". Läkaren försvann med beskedet att ringa datortomografi innan de gick hem och var det propp måste jag stanna kvar över natten. Aldrig tänkte jag.

Transporterades i liggande ställning till röntgen genom korridorerna av en manlig norsk undersköterska. Jag undrade om det inte var mer lönande att jobba i Norge än här. Jo visst men vi är en liten norsk koloni i Karlstad som trivs bra här så så är det, svarade han.

Blev väl mottagen på röntgen trots den sena timman. Skikt röntgen av lungorna innebär att jag ligger raklång på en brits som manövreras fram och åter under en röntgen båge. Dränaget om det nu heter så som hade satts i armen vid första akutingreppet kom nu väl tillpass när kontrast vätska skulle spolas in i kärlsystemet. Sköterskan förklarade att efter endas några sekunder efter att vätskan hade spolats in kunde jag förnimma värmekänslor i kroppen och speciellt möjligen i urinblåsan. Jo mycket riktigt det kändes som jag nästan höll på att kissa på mig eller kanske snarare en vällust känsla.

Nåväl, resultatet skulle snabbt skickas till akuten. Kl 2130 var jag åter på väntrummet. Jag fördrev tiden med att läsa slut på PO Enqvists självbiografi: "Ett annat liv". Tog korta pauser från läsandet och gick ut i korridoren och kollade hur sjukhusproduktionen förflöt.

Hustrun ringde och kollade läget och jag fick reda på slutresultatet mellan Väsby vs Ljungskile samt hörde genom telefonen att Söderling hade åkt dit mot Nadal. Boken tog slut och väntan blev mer tölig.

Så äntligen rörelse i dörren och en undersköterska kom in och informerade om att läkaren hade gått hem och mitt ärende skulle övertas av en annan doktor. Jag blev otålig och påstod att nu skulle jag få vänta i minst två timmar. Nej, sköterskan sa att det var min tur efter att läkaren var klar med den patient som han just höll på med.

Klockan närmade sig midnatt och jag förlorade tålamodet och gick ut till receptionssköterskerna och förklarade att nu åker jag hem. "Läkaren har varit här och hämtat Dina papper och håller på att läsa in sig. Gå in på rummet och vänta". Rak order gjorde mig mållös och jag återvände.

Upplösningen kom när doktorn knackade lätt på dörren. Så uppenbarade sig läkaren som jag sett tidigare på kvällen i korridoren. En satt ung kille i trettioårsåldern. Jag kollade namnbrickan och förestod att han var av grekiskt härkomst.

Han lutade sig mot väggen och kollade mig intensivt med sina mörka ögon. Han talade till mig med en kraftig brytning men fullt förstålig. Hans teknik var att i korta sekvenser redogöra för resultatet och se'n pausera och titta stint på mig. Han lutade sig fram mot mig och var med sitt annsikte ca två decimeter från mitt. Han förklarade att jag hade en större propp i ena lungan och en mindre i den andra. Jag har reserverat plats åt Dig på avdelning förklarade han. Jag vill inte stanna över natten, jag vill åka hem, sa jag. Då lutade han sig mot väggen och med sänkt röst förklarade att han hade två platser kvar på sjukhuset varav han reserverat en för mig. Han frågade, om jag förstod att situationen som jag hamnat i var allvarlig. Jag var tvungen att nicka jakande. Läkaren försvann ut ur rummet. Jag tänkte vilken bra kille.

Så småningom uppenbarade sig två Securitas vakter som hade till uppgift att transportera mig till avd 34.

Väl framme blev jag mottagen av en nattsköterska. Just som hon skulle börja att ta itu med mig kommer en sjukskötare i full karriär med en säng framför sig. Sängen körs in i rummet bredvid där jag står och jag förstår att det rör sig om ett hjärtstillestånd. Flera kommer springande bland dem min senaste doktor. Jag hör av ljuden från rummet hur allvarligt det är. Jag tog aldrig reda på hur det gick med den patienten.

En timma går och då får jag den första sprutan som skall tunna ut blodet och förhindra vidare proppbildning. Köttfärspajen smakade si så där men det var omtänksamt av sköterskan att fråga om jag vill ha något att äta.

Stax efter 0200 somnar jag och vaknar en och en halvtimme senare av ett oerhört slamrande som jag inte kunde lokalisera. Jo, en ny patient hade kommit in och då var vi fulltalig avdelning dvs fyra stycken. Somnar efter en knapp timma och vaknar när syster Martin kommer in strax före 0600 och önskar godmorgon. Provtagning och så småningom grötfrukost.

Jag går ut i dagrummet och kollar morgonprogramen på TV.

Läkaren kommer och frågar om vi skall ta itu med Alf ( 81 årig som ligger på samma sida som jag och som brakade in 0330 i natt) eller Inge först.

Överläkare, underläkare, två systrar får min redogörelse. Fokus ställs in på att blodvärdet har sjunkit relativt mycket. Kan bero på andra oupptäckta läckage i organismen. Avföringsprov skall tas. Jag påpekar att jag brukar vända mig om och kolla skiten. Det räcker inte med okulär besiktning av bajsen det kan finnas blod som inte är synligt för ögat, blir beskedet.

Klientelet på avdelningen verkar huvudsakligen bestå av män i den övre medelåldern med mycket tydliga bukar.

Några skall mucka och bär civila kläder. Två stycken är av den mer skämtsamma arten och verkar i alla fall ytligt inte ta vistelsen på avdelningen på större allvar. Fördriver tiden med att slötitta på förmiddagsprogrammen på TV.
Hjälper syster Martin med telefonnummren till Spine Center, Ortho Center och Klarälvskliniken där mina prover skall finnas från höftoperationen. Får till slut tag i numren med hjälp av grannen.

Att ta avföringsprov todde jag skulle ske med hjälp av någon finurlig burk eller annat hjälpmedel. Men icke, syster Martin gav mig en pappershandduk och i den skulle jag avföra. Som tur var var skiten fast och körven lade sig snällt i handsulen som jag med handens hjälp fört under arslet. När jag hjälpte peristalstiken med handen att dra ut körven kittlade det behagligt i de förmodligen väldigt känsliga nerverna kring öppningen.

Sommarpratare denna dag var jordens enda kvinnliga proffessionella jägare, Natasha Illum Berg. Sommar i P1 mellan 1300 och 1430 är ett fantastiskt program där intressanta personer berättar om sin proffession och privat liv.

Avdelningens balkong vetter ut mot den nybyggda delen av Centralsjukhuset. Två huskroppar som skall tas i bruk psykiatrin och en röd som skall ersätta den byggnad som jag för närvarande befinner mig i. Jag äter middagen på balkongen. Nu är det nästan bara sängliggande kvar de andra har muckat så jag äter ensam. Maten består av två fläskpannkakor och majs. Sjukhusmaten borde kunna vara en aning mer aptitlig, tänker jag.

Hustrun har lovat att komma upp med necessär och bok efter jobbets slut. Solen värmer behagligt och nästan lite för varmt, men jag sitter bekvämt tillbaka lutad i en solstol och låter tiden försvinna.

I samband med hustruns besök får jag mina första Waran tabletter 5 st plus en spruta i bukfetman.

Efter hustruns besök intar jag TV soffan i dagrummet och kollar på Aktuellt. Efter Aktuellt ett mycket känslosamt program som handlar om hur en mamma med två barn 9 0ch 4 år kommer till Sverige som flyktingar från kriget i Bosnien efter att ha tillbringat ett år i Kroatiskt flyktingläger. Pappa är kvar i Bosnien och familjen vet inte om han överlevt kriget.

Jag känner hur det stockar sig i halsen när reportaget går vidare och mamman och pojkarna efter en tid i Sverige fått veta att pappan klarat sig och väntas till Arlanda. Att se mamman och pojkarna stå och titta mot utgången för nyanlända och se hur pappan till slut visar sig var mycket starkt känslomässigt.

Reportaget fortsatte med intervju av pojkarna nu femton år senare. Den ene juridikstuderande den andre nyss student. Över 60 000 Bosnier kom till Sverige som flyktingar.

Läser en stund och somnar och sover hela natten med undantag för en kisspaus vid halv två tiden. Det är jag och 81 åringen från Storfors på salen.

Strax efter sju kommer Mia in och frågar först mig om jag sovit gott. Mia en liten söt pigg tjej, troligen ganska nyutexminerad som sjuksköterska.

81 årige Alf har inte sovit gott. Han har känt det som någon har stypt honom under natten. Andningsbesvär! Alf är bypas opererad under hösten och berättar att han på universitetssjukhuset i Örebro blivit ordinerad Waran medecinering som en läkare i Kristinehamn vid återbesök kallat för rena råttgiftet och tagit bort ur hans tablettflora. Han är mycket förgrymad över denna behandling och anser att läkaren skall fråntas sin legitimation.
Han säger att han skall anmäla läkaren till Medecinalstyrelsen. Jag håller med.

Alf är en mycket ivrig berättare och speciellt hur han fiskade lax uppe i Värmland i ungdomen. Jag förvånas över detaljrikedomen i hans berättarkonst och säger något provocerande att "nu drar Du allt några riktiga rövarhistorier". Men Alf vrider långsamt huvudet från sida till sida och säger att "nej det är allt sant".

Jag sitter på sängkanten och rond läkaren kommer fram till mig och hälsar. En ung kille. Jag förstår redan av hans inledande meningar att här har jag att göra med en verklig talang. Han har läst in sig förstås på mig och förklarar att för att förhindra vidare proppbildning förordar han ett halft års medecinering med Waran. Råttgiftet! Ja säger han det är helt riktigt att det i råttgift finns komponenter som ingår i Waran. Skillnaden är förstås att råttorna ohämmat knaprar i sig giftet med människorna sätts på lämpliga doser.

Jag tar tillfället i akt att fråga en del och syftet är att få mig en lektion i kröppens funktion och speciellt vad som föranlett propparna. Inget svar finns på varför proppar bildas. Koagulationsämnena i blodet har råkat i obalans.
I Warran finns ämnen som skall återställa balansen.

Mina HB värden hade sjunkit och det kan tänkas bero på att viktiga ämnen som B12 vitamin och folsyra har minskat. Men det skall undersökas av vårdcentralen. Jag tappade 0,750 liter blod plus lite inre blödningar i samband med höftoperationen och det kan tänkas att ryggmärgen inte har hunnit med att producera fram tillräckligt med röda blodkroppar.

När jag senare möter läkaren i korridoren kollar jag upp brickan och ser att han är specialistläkare och det är bra gjort antar jag vid 34 års ålder. Jag fick stort förtroende för honom.

En tjänsteman ur trp kompaniet hämttar mig för vidare befordran till Waran mottagningen för information om denna underbara dunder medecin som skall förhindra fortsatt proppbildning.

Nu skall jag fortsätta att knapra Waran tre i kväll, två nästa dag och en på Söndag plus sprutorna. På Måndag före kl 1000 skall jag infinna mig på Vårdcentralens labb för provtagning. Besked får jag senare på dagen hur Waran medecineringen haft för effekt och får samtidigt besked om vidare dosering. Riktigt bra värden skall pendla mellan 2-3. Över tre indikerar att blodet är för tunt och under två är det risk för vidare proppbildning.

Systern berättar att det finns patienter som ligger på över 6 men då har de tyckt för mycket om alkohol. Alkohol är inte förbjudet men inverkar förstås på värdet så ytterst måttliga mängder rekommenderas. Jag funderar på om det inte är lika bra att ta time out i ett halvår.

En repr ur trp kompaniet hämtar mig och lotsa mig tillbaks till avdelningen. Dusch och ombyte till civilakläder. Lunch och därefter tackar jag för mig och beger mig ner genom sjukhuset och till Apoteket för att hämta erforderlig medecin.

Väntar utanför stora entren på hustrun som jäktar från jobbet på lunchen för att hämta mig. Efter sommar i P1 går jag ut på en långsam kort promenad på 10 minuter. Tillbaks igen i det civila. Nästan så jag kände när jag lämnade avdelningen att jag blivit lite institutionaliserad på den korta tiden.