Galan reflexioner
Simon Karlen 16 år, lovande länghoppare från Arvika var inte blyg i går inför Tingvallas läktarpublik. Han inte bara klappade med händerna ovanför huvudet för att be om publikens stöd han också la händerna bakom öronen för att ytterligare poängtera att han ville ha högre klappningar och till sist viftade han från låren med handflatan uppåt att nu jävlar får ni stödja mig. Jag såg på munnen att han också ropade något för att få stöd. Inte ett självklart uppträdande av en 16 åring. Blir han en världsstjärna i längdhopp eller är han för tidig i karriären?
Jag funderade på Thörnblads upplägg. Först tävling kvaltävling i torsdags sedan finaltävling i London. Ett upplägg som skulle förbereda honom inför Barcelona. Tävling i Karlstad Torsdag kväll. En vecka som möjligen kunde innehålla två dagars träning med kvalite och kanske rentav bara en. Är det ett bra upplägg tre veckor före hans livs viktigaste tävling? Borde veckan i stället ha innehållit tre eller fyra träningspass med kvalite?
Synd om Classon som verkligen satsade när 200 m var kvar och såg hur stark ut som helst och jag tänkte nu jädrar går han ner mot 1,46. Stegen blev tyvärr halvmeter långa sista 50 m. Är det dax att läsa in sig på Coes och Rohdals träningsmetoder?
Jag hörde läktarkommentarer med anledning av Klufts beteende inför längdhoppen "varför får inte en 70 m kastare i spjut samma uppmärksamhet". Håller med, själv säger Kluft efteråt att jag kan inte göra resultat för jag har inte kunnat träna. Men är det riktigt seriöst att med ett beteende skapa förväntningar från publiken som om jag kan göra upp mot sju meter. Jag förstår att hon gärna ville vinna tävlingen och det hade ju räckt med en bit över 6,40.
Kul med en kommande svensk 800 m löperska av klass. Härligt löpsteg och jävlar anamma i inställningen. Hon betedde sig som Classon och höll däremot ända in mot mållinjen.
Jag har inte klart för mig riktigt reglerna vid tjuvstart i sprinterloppen. Möjligen är det så att om startern bedömer att det är för stor spridning i fältet i startögonblicket så har han rätt att återkalla fältet utan att diska någon. Men samtidigt funderar jag på om det inte är någon som ändå är för snabb?
Jag funderade på Thörnblads upplägg. Först tävling kvaltävling i torsdags sedan finaltävling i London. Ett upplägg som skulle förbereda honom inför Barcelona. Tävling i Karlstad Torsdag kväll. En vecka som möjligen kunde innehålla två dagars träning med kvalite och kanske rentav bara en. Är det ett bra upplägg tre veckor före hans livs viktigaste tävling? Borde veckan i stället ha innehållit tre eller fyra träningspass med kvalite?
Synd om Classon som verkligen satsade när 200 m var kvar och såg hur stark ut som helst och jag tänkte nu jädrar går han ner mot 1,46. Stegen blev tyvärr halvmeter långa sista 50 m. Är det dax att läsa in sig på Coes och Rohdals träningsmetoder?
Jag hörde läktarkommentarer med anledning av Klufts beteende inför längdhoppen "varför får inte en 70 m kastare i spjut samma uppmärksamhet". Håller med, själv säger Kluft efteråt att jag kan inte göra resultat för jag har inte kunnat träna. Men är det riktigt seriöst att med ett beteende skapa förväntningar från publiken som om jag kan göra upp mot sju meter. Jag förstår att hon gärna ville vinna tävlingen och det hade ju räckt med en bit över 6,40.
Kul med en kommande svensk 800 m löperska av klass. Härligt löpsteg och jävlar anamma i inställningen. Hon betedde sig som Classon och höll däremot ända in mot mållinjen.
Jag har inte klart för mig riktigt reglerna vid tjuvstart i sprinterloppen. Möjligen är det så att om startern bedömer att det är för stor spridning i fältet i startögonblicket så har han rätt att återkalla fältet utan att diska någon. Men samtidigt funderar jag på om det inte är någon som ändå är för snabb?
Kommentarer
Trackback
