Svensk klubbfotboll
i de flesta allsvenska matcher?
Jag vet förstås inte vad spelarna har för direktiv. Men inte kan det vara att spela så enkelt som möjligt.
Vad karakteriserar allsvenska matcher? Chanspassningar! Dåligt tålamod! Skulle vara intressant om det funnes statistik på hur många passningar ett lag gör innan bollen med en chanspassning ges till motståndarlaget.
Jag blir fullständigt galen på dessa höjd bollar från yttrarna och även från backlinjen som i 90% av fallen resulterar
i att motståndarlaget startar ett anfall. Och målvakternas utsparkar som resulterar i nick från motståndaren som i bästa fall hamnar hos eget mittfält eller försvar.
Inget allsvenskt lag har en utpräglad spelide. Det finns ett lag i superettan som har en utpräglad spelide. Iden går ut på att vårda bollen. Undvika att slå chanspassningar. Vända hem och rulla bollen och vårda den inom laget om inte passningsväg hittas. Spela närmaste gubbe och ha en så bra rörelse i laget som det någonsin går. Laget har inga märkvärdiga tekniska spelare men lagandan genomsyras av att bollen skall göra jobbet. Du kan säkert gissa vilket laget är.
Politikens oförmåga
Riktade politiska åtgärder har inte den effekt som politikerna har tänkt sig. Riktade åtgärder fordrar byråkratiska insatser. Anställda som skall genomföra riktade åtgärder har sällan den motivation som fordras för att ex snabbt få nyanlända akademier I arbete. Kommunerna har ansvaret för skolan. Trots en omfattande byråktati med skolledare, rektorer, studievägledare, utvecklingsledare finns problem I många skolot med att få ut samtliga elever med godkända betyg. Arbetsförmedlingen är det klassiska exemplet på en misslyckad myndighet som förbrukar skattemedel år efter år utan att lyckas med att matcha jobb med sökanden.
Näringslivet överöses av förslag hur de skall utveckla verksamheten. Sjuklöneperioder skall se ut si eller så. Arbetsgivaravgiften skall vara olika för hur många anställda det finns. Exportstödet skall fördelas av politiker till de branscher där politikerna tror mest på. Politiker kan inte starta eller utveckla företag, inte heller skapa jobb.
Lokalt förbrukar politikerna skattemedel och därmed byråkratiska åtgärder på att få människor att flytta till länet. Ineffektivt och leder inte till vad politikerna har tänkt sig. Försvaret för det tänkta resultatet drivs in absurdum.
Polisen har tillförts resurser. Kulturen inom myndigheten måste förändras. Förändringar av byråkratiska organisationer tar tid och är oberoende av om resurser tillförs. Starka ledare är en knapp resurs. Endast sådan kompetens kan förändra en ineffektiv organisation. Inte ökade skattemedel.
Kort sagt minskade politiska insatser gör att samhället fungerar bättre. Politiker skall ägna sig åt att måla med breda penslar och inte ägna sig åt duttande på samhällspaletten. Åtgärder inom skatteområdet, flexibel arbetsmarknad, utbildning och forskning efterlyser Spendrup, ordförande för Svenskt Näringsliv.
Att höra på när politikerna käbblar om vilka åtgärder som minskat eller ökat arbetslösheten eller fått nyanlända I arbete eller om kärnkraften skall avecklas och ersättas med sol och vind intresserar ett fåtal. Partiledardebatterna kommer inte upp på TV listans tio I topp.
FN byråkrati borde för decennier sedan avskaffat inte enbart kemiska vapen utan även krig. EU byråkratin borde koncentrera sig på att lösa eller begränsa flyktingproblematiken som I decennier tagit livet av afrikanska människor på väg till Europa.
1971 arrangerades I Stockholm den första politiska konferensen för att minska co2 utsläppen I världen. Drygt 40 år senare är problemet aktuellare än någonsin. Det tar tid för politiker att nå resultat. Att nå viktiga målsättningar för mänskligheten tar tid, alltför lång tid.