johanssoninjo

Ingredienser Degen 2 1/2 dl mjölk 50 gram jäst 100 gr margarin 1 ägg 1/4 tsk salt 1 dl socker 1 l mjöl Vaniljkräm 4 dl mjölk plus pulver Blanda lite av socker, salt och all jäst. Resten av sockret vispas med ägg. Häll i smält margarin och mjölk samt blanda i mjöl. Jäses 20 min. Kavla degen 4x4cm. Klicka en dryg dessert sked vaniljkräm i varje ruta och vik ihop degbiten. Vänd biten och lägg i en pappersform med skarven nedåt. Bullarna jäses i 40 min. Sätt ugnen på 200 grader och grädda drygt 10 min. Doppa bullarna i smält margarin och därefter i strösocker.

Hur många hemtjänstarbetare har vi i Sverige? Många! Och hur många av deras ideer lyssnar kommunadministrationen på? Nyligen rapporterade Ingrid Olsson i Sunne om att mat kastas och att det inte går att få olika stora portioner. Har Ni hört på maken? Är kommunen till för sig själv eller är kommunen till för medborgarna frågar sig ledaren i NWT idag. Och vad gör kommunal åt problemet ? Uppmuntrar föreningen sina medlemmar att föra fram åsikterna och komma med för verksamheten nya ideer som skapas genom det dagliga arbetet och lång erfarenhet? Skolmaten, ett annat område där förbättringar går att genomföra. I TV programmet rapporterar kockar att de måste vända sig till kommunens inköpare för att få köpa närproducerad kycklingfileer. Hur många miljoner går det att spara i den offentliga förvaltningen genom att ta tillvara synpunkter på de som arbetar i den operativa verksamheten? Och fram för allt vilken kvalitetshöjning i verksamheten. Platta till organisationen och sparka mellanchefer och låt ledarskapet rotera mellan de som utför det praktiska arbetet.

I dag rapporterar nyhetsmedia att svenska friskolor omsätter 10,7 miljarder och lämnar utdelning till aktieägarna med 0,5 miljarder. En del kritiker förfasar sig över att en halv miljard av skattemedel går rakt ned i privata fickor. Samtidigt måste frågan ställas. Är det den halva miljarden som skulle ha gått till kommunala administratörer som hade tillfört skolans verksamhet mycket litet. Och hur är det med verksamheten? Har friskolorna berikat verksamheten med en annan pedagogik? Har friskolorna visat att det går att driva verksamheten på ett alternativt sätt jämfört med den kommunala? Är det bra att valfriheten ökar för de elever som inte tycker att de har trivts i den kommunala skolan? Skolverket utövar tillsyn och ger tillstånd till friskolorna. På så vis har skattebetalarna en garanti för att verksamheten bedrivs enligt de riktlinjer och kvalitet som andra alternativ. Skulle den halva miljarde ha kunnat användas på ett för eleverna bättre sätt så är det naturligtvis fel att tillåta friskolor. Åsikt står mot åsikt och tyvärr går det inte att med siffror och ord bevisa att den ena eller andra har rätt. Erfarenheten talar för att om samhället kan erbjuda fler än ett alternativ inom olika verksamheter så är det bättre än monopol.

Finns det några vedertagna sanningar? För att svara på frågan och använda det mest sletna ordet i dagens svenska folkmun. Absolut! Arbetsplatser är organiserade i hierarkier och där de högst upp har monopol på värderingar och vilka frågar som skall anses viktiga. Därför blir människor sjuka av att aldrig bli sedda och lyssnade på. Såvida inte och det är sällsynt ledaren uppmuntrar och tål en fri debattmiljö och premierar oliktänkande. Det borde vara tvärtom dvs debatt anarki med den starka fackföreningsrörelse vi har i landet. Varför har inte LO och TCO haft förmågan att föra ner sin arbetsplatsdemokrati i ordets rätta betydelse längst ned i hierarkin? De som är fackligt aktiva går utbildningar och där uppmuntras till ifrågasättande och kreativt tänkande. Vad händer när de kommer åter till vardagen? Inte sällan inser de att det är meningslöst att opponera sig i den miljö som karakteriseras av att chefen informerar och kamraterna sitter tysta. Är det därför människor blir sjuka? Hur många goda ideer försvinner inom de stora kollektiven lärare, poliser, sjukvårdare,hemsamariter,lokalvårdare och kommunala servicearbetare? Nu senast beklagar sig Kommunals ledare Ylva Thörn i DN. Kommunals Ylva Thörn presenterar ny undersökning: Uppsägningar av sjuka allt vanligare samtidigt som två av tre anser att arbetsmiljön gör anställda sjuka. Om det nu är så att arbetsmiljön gör folk sjuka, ställer jag frågan. Finns det ingen styrka i fackföreningsrörlsen på lokal nivå? Går det inte att förbättra arbetsmiljön genom argumentation och kreativa förslag? Har vi så dåliga ledare i de stora kollektiven att de anställda tvingas sjukskriva sig i stället för att argumentera? Lyssnar inte chefer på underställda utan driver sin egen linje? Så kan det inte fungera eller är det så det fungerar? Har de anställda sig själva att skylla genom att välja dåliga representanter som inte kan argumentera och är rädda för repressalier från arbetsgivaren? Slutsatsen måste bli att facket inte har någon bas som kan skapa en miljö där människor mår bra. Fackföreningsrörlsen har misslyckats med att engagera människor i viktga frågor på arbetsplatserna. I stället har rörelsen skapat en falsk trygghet. Betalar man medlemsavgiften så är allt gott och väl. Den toppstyrda hierarkin och ombudsmännen lever gott på medlemmarnas inbetalningsiver.

Min gode vän K. ringde på förmiddagen och bjöd in mig till eftermiddagsmatchen mellan Blåvitt och Boråsarna. Inte nog med att värden bjöd på matchen. Det bjöds på förnämliga konditorivaror till bilderna. Elfsborg inledde bäst men mot slutet av halvleken tog Kamraterna över. Två underbara mål på volley gjorde ställningen till 1-1 i pausen. Pontus Wernblom lade lugnt och behärskat in en frispark strax utanför straffområdet. Alexandersson nickade in ett inlägg. Sällan inläggen resulterar men Wiland chanslös på den väl avvägda nicken. Snyggt passningsspel resulterade i hårt skott och Wiland var åter åskådare. Stenhårt skott från Wernblom gjorde ställningen till 5-1. Inhoppande Nordström faställde slutresultatet till 5-2. Kamraterna spelade årets snyggaste passningsspel, tempofyllt och med god teknik. Mycket löpglädje och hårt arbete med säkra brytningar på mittfältet gjorde att Elfsborgarna aldrig kom in i matchen. Dock måste ertjänas att boråsarna stundtals presterade bra fotboll med likaledes bra passningsspel. 15 000 tusen på läktarna.

Jag ler när jag läser Riksbankens senaste prognoser om oljepris, inflation och andra variabler. Prognosen sträcker sig till 2011. Vad är det för mening med att ha folk sysselsatta med att göra prognoser när omvärldsfaktorerna svänger som de gjort den senaste tiden. För något decenie sedan leddes Handelsbanken av en chef som helt förkastade prognoser och i stället agerade i nutid allt eftersom utvecklingen skred framåt. Riksbanken får ett löjets skimmer över sig med sina sifferprognoser över faktorer som man inte har en aning om hur de kommer att utvecklas på tre års sikt. Lägg ned och skicka ut personalen att sälja Sverige i länder där vi har sämst försäljningssiffror. Satsa på att locka hit araberna på älgjakt och skotersafari.

Häpnad! Jag sitter bara och stirrar på Vägverkets generaldirektör när han svarar på reporterns frågor avseende inställningen till de tre alternativen som har arbetats fram. Virriga korta kommentarer och okunnighet genomsyrar hans framtoning. Tanken slår mig att han måste vara provocerad av reportern och spelar med att han inte tycker att intervjun speglar en realistisk framställning av problemet. Bilden blir klar när Maria Wetterstrand intervjuas tillsammans med en moderat stockholms politiker som verkar lika okunnig om framtida samhälleliga strukturer. Solklart är att Förbifart Stockholm har valts som en lösning att invånarna söder om Stockholm skall åka till Norra delen för att jobba och handla på vägen i nyuppförda köpcentra. Våra politiker och då på lokalplanet för det mesta verkar inte hänga med i den debatt som förs om oil peak. Har oil peak redan inträffat eller kommer den att inträffa i närtid? Återigen är de oljereserver som araberna presenterar i nutid realistiska?g

Under de senaste tjugu åren har tre händelser inträffat som har kommit att få oerhörd betydelse för världsutvecklingen inte minst ekonomiskt. Först inträffade murens fall som innebar att kommunismen föll och en rad stater fick en demokrastisk utveckling och diktaturer ersattes med folkvalda parlament. Vilket bidrog till att världshandeln ökade och kalla kriget förpassades till historien. Ett drygt decenium senare inträffade terroristattacken mot World Trade Center. USA valde att ta kommandot i Irak som har bidragit till att underminera USAs ekonomi tillsammans med en rad ekonomiska fel beslut som i dag är väl kända. Och den tredje händelsen som ingen kunde förutspå omfattningen av står vi i dag mitt upp i. Min spådom är att det inte är slut med detta. Nästa svåra kris kommer att inträffa på miljöområdet eller snarare råvaruverksamheten. Mitt scenario är att oljereserverna i Saudarabien grovt har överskattats. När araberna är tvingade att medge att så är fallet kommer oljepriset att skjuta i höjden långt över de 150 dollar per fat som vi blev varse för någon månad sedan. Då kommer en rad beslut att fattas som innebär en omvärdering av hela samhälls strukturen. Maten kommer att bli så dyr att folk tvingas ut på landet och börja odla en del av den föda som de dagligen behöver. Det är bata att sätta igång fantasin och tänka sig vad det har för konsekvenser. All byggnation i tätorterna kommer att upphöra och naturligtvis alla planerade vägbyggen. Det finns idag elcyklar ute på matknaden. Jag såg en i dag inne på Klara Viks cykelhandel. Den går att cykla på i fem till tio mil med hjälp av ett batteri. Vi kommer att ställas inför oerhörda utmaningar som vi idag har svårt att tänka oss. Utlandsresor med flyg kommer att vara ett fåtal förunnat. Stormarknader kommer att försvinna och lokala handlare kommer att återuppstå. Vägverket kommer att bli en pytteliten instution men för den skull kommer verket att uppnå nollvisionen avseende döda på vägarna. Köerna på järnvägstationerna kommer att bli kilometerlånga innan banverket hunnit i fatt med dubbelspår och spår ut till mindre samhällen som kommer att uppstå överallt på landsbygden.

Det är svårt att ta ordförande Metta Fjelkner på allvar när hon hävdar att staten skall ta ansvar för att rätt resurser ges till skolorna. Vad är det för himmelskt eller utomjordiskt fenom som skall kunna överblicka att rätt resurser ges till skolan. Vilken Generaldirektör och underlydande organisation skall kunna bedöma vilka resurser som olika rektorsområden är i behov av? Är inte det att införa en statlig planstyrning av skolan? Det borde vara så att varje rektorsområde själv kan bedöma vilka resurser som just den verksamheten är i behov av. Metta Fjelkner borde argumentera för initiativrika ledare som kan ta ut de bästa ideerna från sin personal och stimulera till nytänkande med de resurser som rektorn har argumenterat till sig av den kommunala ledningen. Dessutom skall ledningen ges frihet att ge personalen ekonomiska stimulanser när de ökar elevernas prestationer. Ur en verksamhet med olika produktionsresultat ges tillfälle till jämförelser och det skall naturligtvis stimulera de med sämre resultat till att fråga sig om vi kan ta efter några aktiviteter från den verksamhet som ger bättre resultat. På SKL sitter året runt personal och tar fram statistik och jämförelsetal över all kommunal verksamhet. Till vilken nytta med den argumentation som Fjelkner för fram? Ordföranden för Lärarnas Riksförbunden bidrar inte till att höja den kresativa förmågan hos sina medlemmar genom att ropa på mer resurser.

På DN debatt i Söndags skriver generaldirektör Dan Eliasson, Migrationsverket: "Vi som arbetar inom stat, landsting och kommuner måste öka vår effektivitet markant. Inte genom att försämra kvaliteten, utan genom att arbeta smartare och på bättre sätt". I en artikel samma dag redovisar S:t Görans sjukhus hur de har effektiviserat vården: "De ville bort från vårdens konservativa tänkande och gammalmodiga produktionsfilosofi. I dag jobbar alla statuslöst och har till och med avskaffat den heliga ronden. "Det är en revolution, säger Göran Örnung, överläkaren på Capio S:t Görans sjukhus, som vågade utmana vårdens traditionella arbetssätt". Är ovanstående tankar något som genomsyrar Värmlands kommuner, länstyrelse och landsting? Knappast Landstingets verksamhet som istället för att effektivisera verksamheten begär mer medel från skattebetalarna. De Värmländska kommunerna ligger i täten när det gäller att ta ut skatt från invånarna. När kommer politiker och kommundirektörer att redovisa nya grepp som leder till kostnadssänkningar och därmed skattesänkningar? Flera verksamheter inom kommun och Landsting borde ses över avseende på dels att ge personalen ökade tillfällen till incitament dels med avseende på att effektivisera verksamheten. Ett sådant ex inom Landstinget är röntgenproduktionen som med fördel kunde avskiljas från övrig vårdverksamhet och få ett självständigt produktionsansvar. Inom kommunal verksamhet går det att bolagisera delar av Lantmäteri- och Plan och Bygg verksamheten. Några exempel som säkert kan få politiker att höja blicken en aning och börja att tänka i nya banor. I hur många verksamheter råder gammalmodig produktionsfilosofi som Dan Eliasson uttrycker sig? Och inte enbart filosofi utan att ständigt ropa på mer resurser utan att anstränga sig till det yttersta med olika metoder för att finna andra lösningar än de gängse. Det kanske viktigaste inom offentlig verksamhet är att ledare vågar öppna upp för ekonomiska stimulanser till peronal/personalgrupper som vågar komma med kreativa lösningar och även vågar pröva ideerna. Att avfärda ideer med kommentaren "det är inget som är gångbart inom kommunal verksamhet" är föga nyskapande.

Antalet Värmläningar är knappt 300 0000. Vi styrs på Lokal nivå av kommuner med kommundirektörer och planeringschefer samt politiska nämnder. På Regional Nivå av Landsting och Länstyrelse med ett antal Landstingsråd och och en Landshövding till det kommer Region Värmland med sina råd. På statlig nivå styr på uppdrag av regeringen de statliga verken var och en med sina speciella områden allt ifrån att övervaka folkhälsan till att kontrollera att rovdjuren inte blir för många. Över allt regerar Regeringen som ofta får skulden för alla orättvisor och avsaknad av trygghet för invånarna. Fungerar inte arbetsmarknaden på lokal eller regional nivå är det regeringen som skall lösa/bidra till att situationen genom diverse åtgärder. Jag frågar mig hur mycket internt/samarbete arbete hela denna apparat kräver som inte leder till annat än utredningar och artiklar som krylar av kompetensutveckling, modeller, samverkan, prioriteringar, innovationer, näringsliv, konkurrenskraft och akademi. Till syvende och sist är det försäljningen ute i världen för Uddeholm Tooling, Metso, Volvo och andra industrier som styr utvecklingen i Värmland. Att länets infrastruktur fungerar sköter Vägverket och som sagt om industrierna orkar sälja sina produkter ute i världen finns underlag för en flygplats. Finns det inte industrier på olika orter i Värmland försvinner post, apotek, banker m fl servicenäringar för att för få personer besöker inrättningarna dagligen. Människor är känsliga för ekonomiska realiteter. Ex hur hög kommunal och landstingsskatt olika landsdelar har. Landstinget aviserar höjning av skatten med 50 öre. Detta torde vara en av de faktorer som bidrar till att hålla nere sysselsättning och därmed utveckling på sikt av regionen. Vem har ansvaret för att kostnaderna för den administrativa överbyggnaden minskas på sikt?

Hej! Politikers uppgift är att skapa förutsättningar för att företag och organisationer skall anställa folk. Detta är alliansens vision. Men den är för klen. Varför inte ta ett radikalt grepp och se till att människor kommer ut i arbetslivet. När jag går runt i samhället och ser mig omkring frinns det många som jag tycker ganska meningslösa jobb som borde rationaliseras bort. Men det går inte och då inställer sig frågan varför inte skapa fler menigslösa jobb enligt den allmänna åsikten. I USA finns det dörrvakter, servicepersonal vid hotellen som bär väskor, servicepersonal vid restauranger som bär brickor till borden. Varför inte ha sådana tjänser i Sverige? En million står i dag utanför den ordinarie arbetsmarknaden, det är en utopi att ens tänka sig att hälften av dessa någonsin kommer att få ett ordinarie jobb. Vi måste ändra attityden till arbete och acceptera att alla skall vara med oavsett om de är dörrvakter eller anses nyttiga för ett företag på annat ställe. Ex under polisen borde finnas ett antal “vittnen” som i rikliga antal är ute på de marknader där den värsta kriminaliteten finns. Således uniformerade människor som inte har rätt att ingripa men finnas på plats således på gator och torg och då förstås företrädesvis helger och sena timmen. Du som är riksdagsledamot tänk inte för komplicerat och i gamla hjulspår utan var radikal och lägg fram obekväma förslag. Det kanske Du redan gör vad vet jag. Ha de gött Inge

Sjukvårdsapparaten snurrar allt fortare när det gäller att dra till sig skattekronor. Nu senast aviserar Värmlands Landsting skattehöjning med 0,50 öre. Det betyder för en låginkomsttagare med 2000 skattekronor en höjning per år med 1000 kronor. Nu skall Värmland slås ihop med Västra Götaland. Vilka synergieffekter uppstår då och som kan leda till rationaliseringar med kostnadssänkningar som en följd? Tydligen inte några eftersom skatten skall höjas. Var finns kreativiteten och förmågan till nytänkande inom den Värmländska sjukvårdsapparaten? Landstingen tillförs miljarder från staten. Vart tar de medlen vägen i den Värmländska snurran? En miljard skall satsas på de Landsting som förmår korta köerna mest. Tänker inte Värmlands Läns Landsting vara med och konkurrera? Visar man sig på styva linan där går det att kapa åt sig ett antal 100 miljoner och då behövs inte skattehöjningen. Är Ledningsresurserna fullständigt utömda inom Landstinget? Mitt förslag är att bolagisera de sjukhus som finns inom länet. Privatisera samtliga vårdcentraler. Låt Universitetssjukhusen ta hand om de fåtal komplicerade sjukdomar som en befolkning på knappt 300 000 kan producera. Förändringen kommer att medföra ökad tillgänlighet för de sjuka. Ökad fokusering från producentens sida på den sjuke. Det kan till och med komma att leda till att även jag som frisk kommer att bli uppringd av min vårdcentral och bli tillfrågad: Hur står det till? Var finns friskvården för oss som inte tillhör företagshälsovården? Likaväl som vi har optiker, fotvårdare och hälsobutiker i varje hörn av köpcentrat borde vi ha en vårdaffär där våra mest vanliga sjukdomar behandlas. Varför har vi inte det? Därför att den politiska majoriteten i landet i åratal har stått och sagt att det är förbjudet att tjäna pengar på folks sjukdommar. Vilket trams. Vad gör allt från läkemedelsbolag till sjukgymnaster och hälsokostbutiker? Är dessa företag mindre effektiva än politiker styrda Värmlands Läns Landsting? Tyvärr finns det politiker som kostar de svenska skattebetalarna oerhörda summor med sina konstiga ideologiska bindningar.

Det mest effektiva sättet att förändra människors beteende avseende val av produkter och tjänster är att förändra priset. Dock är det naturligtvis så att vissa nödvändiga varor är mindre priskänsliga än andra. A-kasse avgiften höjdes av den borgerliga regeringen 2006. Sedan dess har uppskattningsvis 500 000 medlemmar lämnat kassorna. Politiskt görs det ett stort nummer av detta från oppositionens sida. Sannolikt är det så att de flesta har gjort en bedöming att de har ingen nytta av att vara med i kassorna på grund av att de inom några år skall gå i pension eller arbetar i sådana yrken där sannolikheten för arbetslöshet är minimal. Detta framgår inte av debatten utan alla som varslas verkar stå utanför A-kassan. Väljer individen ett yrke som bilbyggare och tjänar mer än en sjuksköterska är det rimligt att vederbörande betalar mer för risken att bli arbetslös än sjuksköterskan som kanske väljer att stå utanför eller i varje fall borde betala betydligt mindre. Sedan är det kanske i solidaritetens namn mer smakligt att alla bidrar med samma avgift i en obligatorisk avgift. I dag rapporteras att 288 000 människor är öppet arbetslösa i Sverige. Till den siffran kommer ca 120 000 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Hur många sjuk- och förtidspensionärer samt riktiga pensionärer är det som vill arbeta? Är det dörrvakter och andra enkla hjälpredor de arbeten som måste finnas/införas i landet för att minska antalet som vill göra en insats?

Resurser saknas i skola, vård och omsorg. En välkänt mantra som upprepas stundligen och varje dag i den politiska debatten och från myndighetsrepresentanter. Numera är det sanning och den som hävdar något annat blir dumförklarad. Väfärdssamhället är borta, den svenska modellen är död. Anställda går på knäna. Folk bränns ut på grund av den arbetsbörda som numera råder på varje arbetsplats. Regeringen göder de rika och folk i allmänhet blir allt fattigare. Klyftorna ökar och pensionärerna får det allt sämre. Ingen ifrågasätter den ineffektivitet med vilken många av våra myndigheter drivs med. Och med ineffektivitet menas att myndigheten inte fokuserar på den kärnuppgift den ursprungligen var tänkt att sköta utan har byggt ut verksamheten så att administrationen och de interna onödiga arbetsuppgifterna tagit överhanden. Regionala organ tillåts växa som skall sköta uppgifter som det finns statliga verk som sköter. Sjukvården klarar inte sin kärnuppgift att ta hand om patienter som mår dåligt. Varför skall sjuk patient sitta i telefonkö? I stället borde det vara så att husläkaren ringer upp och frågar hur hans kund mår. För att verksamheten skall fungera så behövs inte mer resurser utan en effektiv ledning som kan använda resurserna på rätt sätt. I dag presenterar SKL att det är inte mer resurser som behövs till den svenska skolan utan en effektivare ledning och fokusering på kärnuppgifterna dvs att lära eleverna läsa och räkna. Inget samband finns mellan vad eleverna kostar och deras prestationer. Det är för mycket att hoppas på att kommunerna skall ta lärdeom av varandra. Så fungerar det inte i kommunal verksamhet utan där tycker var och en att de är bäst och att det är faktorer som spelar in som det inte går att göra någonting åt. Utan det har alltid varit problem i vår kommun och det är mycket svårt att ändra på. Det enda som hjälper är att tillföra mer resurser.

Fest hemma hos J i april avslutades med inbjudan från A att komma med till S till hösten. Alltid kul med lång planering då finns det något trevligt att se fram emot och tiden går fort. Biljetter skulle A kolla på till bästa pris. Någon månad senare var det klart med avrese datum och bokade biljetter. Söndag före avresan var det fika hemma hos A med mumsig äpplepaj. Avresetid blev överenskommen och packningsbestyr diskuterades. Planerad tid för möte utanför As hus var satt till 0845. Oavsiktliga planeringsmissar i packningen med hustrus scarf och mina solglasögon gjorde att avresa från vårt hus försenades. Dock med mindre tidsförluster än halvtimman. Snabb omlastning till As för ändamålet med många resväskor bättre anpassade bil. In med Js bil i garaget och färden var i gång. Mot Skavsta och fikapaus vid ett sextiotals inspirerat fik utanför Kumla. Fiket ligger i Odensbacken ett litet samhälle mellan Sköllersta och Hampetorp. Gör en avstickare på 1 kilometer från 52:an och åk förbi ett mindre köpcentrum. Framme vid S och in på långtidsparkeringen. Jag memorerade noggrant parkeringsplats därför att jag skulle hämta As bil på återresan. Hustru och jag kom överens att det var bra att boka Hotellrum på Skavsta vid återkomsten. Att köra en okänd bil i nattmörker bedömde vi som osäkert. Incheckningen karakteriserades av kunder med för mycket vikt i väskorna. Lång kö tillslut på grund av detta. Speciellt en kvinna verkade inte ha snappat Ryans regler för bagage vikt vad gäller handbagage/incheckningsväska. K ringde och medelade V75 rad. Dröjde mig kvar vid lunchbordet medan de andra gick till säkerhetsspärrarna. Första V75 loppet gick något försenat på grund av omstarter. Han med en liten virre före loppstart. Tyvärr Adiellson vann med Elton Silvio till 17,97 och den hade vi inte med. På väg upp för flygplanstrappan skojade jag med kvinnan som delvis förorsakat strulet vid incheckningen. Påstod att hon måste kola vikter bättre. Hon var oförstående och förklarade sin vana vid att resa. Upp i luften och tiden slog jag av med Liza Marklunds Nobel Testamente. Passade på att informera mig genom samtal med en av värdinnorna på väg till toaletten om flighten. Piloterna är alltid svenska vid flygningar från Skavsta medan övrig besättning är Engelsk. Ryanairs affärside är att fylla planen via billiga priser och sedan ta bra betalt av passagerarna när de beställer mat och dryck och bra betalt tar företaget oxå om kunden har misslyckats med vikten på bagaget. Punktligheten vid avresa och ankomst är de bästa bland flygbolagen och så oxå på denna resa. Vi landade i Alicante 10 min före utsatt tid. Väl vid bagage bandet uppstod en mindre malör. As väska var borta och en snarlik snurrade runt på bagagebandet. Hustrun hade uppmärksammat den strulande kvinnan vid inscheckning att hon hade en väska liknande As. Riktigt, hon hade tagit As väska och knallat i väg med. Jag kunde inte hålla mig när vi haffade henne vid parkeringen utan bad försiktigt om skärpning. A lotsade hyrbil med packning och passagerare mot destinationen. Vi kunde notera att regnet måste ha vräkt ned det senate dygnet att dömma av vattensamlingarna på vägar och gator. Framme och oj vilken växtlighet i trädgården. Palmer växer som andra träd uppåt men bladverkets infästningar tappar egenskapen att förse bladen med näring varpå de vissnar och blir bruna. Detta gör att stammmen får sitt karakteristiska utseende med hack i nivåer som sedan kan skalas av och då blir stammen slät. Magen var tom efter resan så det blev traditionellt besök på Kina restaurangen. Ett norskt sällskap vid bordet fram för oss konstaterade att det var skönt att höra hemlandstoner. Området befolkas till stor del av engelsmän och norrmän med inslag av holländare och inte så många svenskar. Söndagen började med att handla på Söndags öppna Consum. Det var som tur var för oss sista Söndax öppna veckan. Lunchen blev se'n och besod av en tonfisksallad. Åkte ned till stranden och promenerade kombinerat med dryck på en av restaurangerna. Middagen senare undedr kvällen bestod av lax i ugn och intogs under palmerna. Andra dagen hade vi kommit in i rutinerna och åt frukost på nedre terrassen. Riktigt god havregrynsgröt med äpplemos. Solen stekte och det var nödvändigt åtminstone för mig att uppsöka skugga. A började att klippa den decimeterlånga gräsmattan och ansa palmerna. AB och jag bestämde oss för att ta en promenad längs kanalen och mot centrum på Villa Martin. Köpte 20 min på ett Internet kaffe och kollade på den sedvanliga informationen. Mötte en rullskidåkare när vi var på väg hem. Såg ut att vara en vältränad medelådersman med bra fart uppför den 10% stigningen som vi var på väg nedför. A hade fått ihop rejäla högar av palmblad och andra växtdelar. Ut i rännstenen med hela högen för om någon dag kommer gröna bilen och hämtar alla kastade växtdelar. Hamburgare till lunch därefter ner till en av stränderna för eftermiddagspasset bland vågorna. Tyvärr brände sig AB på en manet men smärtan lindrades genom besök på ett apotek som tillhandahöll salva. A stod för grillning av fläskfile på kvällen. Mycket gott och välgrillat. Till huvudrätten prövades två sorters rödvin. Kvällen avslutades med att kolla på andra halvlek av Ålborg - Manchester United i Champion Leauge. Sedvanlig frulle och förberedelser för utflykten till "Kanonerna på Navarrone". A förare och jag codriver. Motorvägen mot Cartagene och genom staden och ut på landsbyggden. Ned mot sydkusten på slingrande väg och upp bland bergen och mellanlandade högt upp på en avsats med vidunderlig utsikt mot Medelhavet. Då återstod sista etappen upp mot Kanonerna. Åkte först upp mot en teleanläggning som låg högt upp på en bergskulle. Och därifrån kunde vi se kanonerna och vi förstod att vi tagit fel väg. Åter ned en liten bit och in på rätt väg. Väl framme såg det ut som vi kommit till ett medeltida fort eller kanske tinar och torn från romarriket. I varje fall ingen turistattaraktion för vi var ensamma så när som på några arbetare som röjde bland buskarna. Vi placerade frukostkorgarna på en avsats nära kanonerna och solen värmde gott på den bara bringan. Flickorna klättrade omkring på kanonerna och förevigades på bild. Själv tog jag siesta bakom kanonerna. Vi försökte att komma ned i laddningsrummn men det misslyckades på grund av att pannlampa saknades. Vi skulle haft med lampan som sonen använder när han cyklar bike på mörka stigar. Nåväl nerför vägsluttningarna som vi kommit uppför och ned till stranden som låg i stort sett öde. Härligt bad och en välbehövlig eftermiddagsslummer i sanden. Hemfärden gick snabbare genom att vi utnyttjade den nybyggda motorvägen så vi slapp ta vägen genom Cartagena. Handlade kycklingfileer på väg hem som A grillade med sedvanlig auktorates. Gott rödvin till och måltiden intogs under palmerna i den ljumma kvällen. Efter dagens frukost packades kavaj och slips för kvällens show i Benidorm. Etapp mål var bestämt till skoförsäljare i Elche halvvägs till slutmålet. Efter lite sökande hittade A ladan med skor. Jag har problem med skoinköp på grund av att jag kräver halvnummer. Till slut hittade jag ett par mjuka utan snörning. Försäljaren bjöd på plastmuggar med öl som släckte törsten bra. Till slut började skyskraporna i Benidorm att skymta vid horisonten. Jag läste in mig på kartan och utan större besvär lotsade jag A till gatan där vårt Hotell låg. Upp på nionde våningen med bagaget. Lunchdax och strax nedanför hotellet hittade vi en brittisk Pub. Vi hamnade bredvid ett gäng engelska fotbollsfantaster på semester. En av killarna proppsade på att prata till de andra via en megafon. Hans närvaro blev kortvarig. Efter lunchen promenerade vi ner mot stranden och bekantade oss med det bekväma shoppinglivet. Efter fikat inhandlade jag några flaskor billig alkohol. Upp till hotellet och nu återstod bara någon timma till det var dax att samlas för en obligatorisk fördrink på balkongen. Showpalatsert låg bara på en kilometers promenad avstånd från hotellet. När vi kom fram visade det sig att polischeferna från närområdet var inbjudna till förställningen. TV var på plats. Kameramannen svarade artigt på mina frågor om deras närvaro. Kyparen hälsade oss välkomna och placerade två rödvinsflaskor på bordet. Champagnen skulle vi få när showen började. Soppa och lax till förrätt som följdes av en god köttbit med råstekt potatis. AB och jag var uppe på golvet och buggade innan showen. Showen bestod av femton grabbar och femton flickor. Vältrände dansare. Mycket sevärt. Kompletterades med en clown som visade prov på sina konster i en studsmatta plus en del andra färdigheter. En bolljonglör som måste ha varit i den aboluta världsklassen. Han visade konster med fem fotbollar. Det var det för mig mest imponerande på hela föreställningen. Även två muskulösa män som voltade med varandra tillhörde toppnumren. Det hela avslutades med dans av ensemblen och då var flickornas välformade tuttar klart synliga. Kvällen avslutades med lek med ballonger. Frukost och utcheckning. Kol på Internet av det viktigaste som hade hänt hemma på sportmarknaden. A förde oss upp i begen till ett Norskt konstärspar där mannen hade varit en av Picassos lärljungar. Mannen avliden och hustrun levande. Tyvärr hade hustrun lämnat boningen så vi fick bekanta oss med vakthundaran som gjorde ett snällt intryck. Vi bestämde oss för att leta upp en strand för att svalka oss. Tyvärr blåste det kraftigt så vi beslöt oss för att åka hem och äta lunch och sedan blev det den lugna stranden och vila efter den sena kvällen. På kvällen besökte vi den strandnära restaurangen I Torreveija. Strandpromenaden befolkas vid den här årstiden och tidiga kvällstimman av huvudskaligen pensionärspar som flanerar i väntan på att gå i säng. Olagliga strandförsäljare plockar snabbt ihop sina artiklar när poliserna uppenbarar sig och är lika snabbt åter när myndighetsrepresentanterna försvunnit till andra uppgifter. Efter middagen promenerade vi omkring bland marknadsstånden och damerna köpte en scarf. Kvällen avslutades under palmerna. Tyvärr mådde jag inte så bra. Jag fick en släng av halsbränna som jag inte känt förut. Jag tror det berodde på för mycket bredbandspasta och så var jag oförsiktig med det vita rostade brödet som bjöds till förrätten. Sista dagen och flickorna blev skjutsade till marknaden medan A och jag åkte upp för att träna puttning, chippning och lyckan på rangen. Vi köpte varsin korg med bollar och själv började jag med en spoon. Lyckades riktigt bra med några raka 150 meters slag men också en del slicar ut till vänster. Övergick till järnsexan och den satt riktigt bra med raka och välplacerade skott mitt i banan. Vädret var makalöst med klarblå himmel och 25 grader. Golfbanan med utsikt över medelhavet hör till de bättra belägna jag har varit på. Då har jag ändå sett Kils långa par fem hål med utsikt mot kyrkan. Jag är inte ovän med boll så jag tycker det är kul med chippning och puttning där man har möjlighet att pröva på bolltalangen. Åter till bostaden var det bara att ta av sig på överkroppen och njuta av väderleken på terassen. Hustrun och jag gick ned till polen och lögade oss i det svala vattnet och underbart härligt att komma upp i värmen efter 10 minuters simning. Hustrun tog i sedvanlig ordning hand om packningsbestyren som är av omfattning storslagen när det gäller att få rätt vikt på väskor och handbagage. Jag vågar sällan blanda mig i denna procedur. Efter mera latmansgöra för min del på terrassen blev det dax för sista måltiden. A bjöd på en underbar köttfärsås och till efterrätt en välsmakande äppelpaj. Efter maten var det till att lasta in bagaget i bilen och styra kosan mot flygplatsen. Oundvikligt och oåterkalleligt men vi hade gärna stannat ytterligare några dagar. Allt avlöpte prickfritt vid incheckningen. Och till slut satt vi ombord och på väg mot hemlandet. Landade på schedulen 2310 och väl inne på terminalbyggnaden köpte vi två bastanta rågbagetter och promenerade över till Hotellet. Mumsade i mig rågbrödet under tiden som jag gick igenom textTV sidorna. Vaknade till strilande regn och en himmel helt olik den vi i en vecka hade varit vana vid. Frukost och promenad med paraply i handen till långtidsparkeringen. Sträckan hem klarade vi av i ösregn förutom sista biten när vi nådde höjderna utanför Karlskoga och såg himmelen klarna upp i väster. Odensbacka fiket var stängt så vi fick uppsöka en Statoil mack strax bortom Odensbacka. Tyvärr lyckades vi inte hitta vägen genom Adolfsberg utan kom ut på motorvägen och tog dessutom fel riktning söder ut. Misstaget korrigerades och så småningom befann vi oss passera Marieberg utanför Örebro och tog av E18 mot Oslo. Tankningen var problematisk. Hittade inte spaken som öppnar tankplåten. Tillkallade hjälp av kommunalrådet som tankade bilen vid sidan om vår för att hitta spaken som öppnar tanklocket.Hjälpen fungerade omgående Mot As garage och omlastning till egen bil. Semestern slut. Trevligt är att ha kompisar med sådana resurser.

Ena månaden höjer styrelsen för Riksbanken reporäntan med 0,25%. Förra veckan sänks den med dubbelt så mycket. Vad är det för logik i höja räntan när oljepriset spekuleras upp i 150 dollar per fat och några andra importerade produkter råkar stiga med några procent över inflationsmålet. Låt räntan ligga på 3,5% i tio år framöver så behöver inte styrelsaen för Sveriges Riksbank bråka om det. Nästa gång någon offentligt betald person ställer sig upp och försöker sia om framtiden så borde landets skattebetalare gemensamt kasta en tårta i ansiktet på vederbörande och skicka in honom/henne på konditoriet för betalning. Vore jag Peter Ingves skulle jag skämmas och inte våga visa mig bland allmänheten. Tyvärr är dessa personer så tränade i att hålla masken att ingenting annat än möjligtvis nära anhörigs död påverkar dem känslomässigt. Det enda säkra vi kan vara överens om är att Sverige och världen kommer även forsättningsvis att styras av en massa förståsigpåare och folk kommer att stå häpna och lyssna på deras svammel eller att inte bry sig alls. Det bästa vore som sakt var att tårta hela bunten.

Näringslivsauktoriteterna trycker ned företagaren Rolf Olsson från Hagfors. Auktoriteterna hänvisar till utredningar och borde referera till vad utredningarna har kommit fram till för konkret. Man kan inte begära att folk i gemen läser den typ av utredningar. I Värmland finns knappt 300 000 invånare och Västra Götaland befolkas av ca 2 miljoner. En konkret vinst med regionuppgående borde vara att kostnaderna för hela Värmlands Landstings administration och Länstyrelse försvinner. Götalands administrationen orkar säkert hantera 10% fler invånare. Redovisa vad Värmläningarna sparar på en sådan åtgärd. Och om utredningen skall vara trovärdig måste det finnas siffror och nyckeltal som förbättras. Åsikter och tyckande kan vem som helst hävda leder till positiva fördelar. Att hänvisa till att infrastrukturen på grund av sammanslagningen skulle förbättras är nonsens. Den prioriteringen sköter Vägverket. I Sverige är det så att regionala organ gärna vill sköta det som våra statliga myndigheter är satta att sköta. Det blir mycket skattepengar som brinner upp i tomma intet om regionala företrädare ges för mycket utrymme. Vidare finns det inget motiv för Region Värmland att finnas kvar. Hur mycket spar Värmländska skattebetalarna genom den åtgärden? Vad det är för fördelar för Värmländsk näringsliv är bara gissningar och förhoppningar som är lika goda som vilken spågummas som helst. De blir inte mer sannolika för att auktoriteter inom näringsliv och politiker framhärdar på bästa plats i medier. Visserligen förbättras förutsättningarna om skatten för Värmlänningarna kan sänkas på grund av minskade administrationskostnader. Folk vågar riskera mer med mer pengar på kontot.

I går var det snyftreportage i TV med Volvo arbetare, personaldirektör, landshövding alias Tage Bäckström, den ende kunnige och trovärdige kommunisten från Riksdagen som Ohly tvingade bort. Göran Johansson var också med. Från arbetshåll fanns inte en tanke på att det finns en million svenskar som länge varit i samma situation. Utan från arbetshåll krävdes stöd, vette sjutton om dom menade att samhället skulle gå in och betala hyra och matkostnader förutom akassan och ersättning från trygghetsrådet. Var fanns solidariteten med övriga kamrater i samma sitution. Jag uppfattade denna samling som aningslösa och okunniga men det beror förstås på samhället och den sociala situation som de har tvingats leva i under många år. Suck. I dag medelar regeringen att den satsar 1,5 miljarder på de varslade således en halv million per varslad förutsatt 3000 varslade och 250 000 om 6000 varslade. Medlen omfördelas inom AMS som inte har kunnat förbrukat medlen på jobbgaranti för ungdomar. Om inte medlen hade förbrukats av AMS skulle de återgått till statskassan. Vad får alla andra som är arbetslösa? Inte ett barolin! Det jag möttes av andra gången jag blev arbetslös och anmälde mig på Arbetsförmedlingen var kommentaren "Du vet väl att Du från första dagen måste söka jobb över hela landet". Vederbörande kunde åtminstone ha hälsat välkommen. Varför fick inte jag en halv million att utbilda mig för? Varför låter inte regeringen medlen återgå till statkassan och ge fattigpensionärerna och de allra fattigaste i samhället medlen i stället för välbetalda Volvoarbetare som har kunnat spara i flera år? De borde vara medvetna om att de jobbar i en av de mest konjunkturkänsliga branscher som finns.

Hur billigt går det att leva? Lever man i missär om man inte går på restaurang eller bio en gång i månad? Unnar jag mig ingenting om jag inte köper hämtpizza eller burgare var fjortonde dag? Är det bättre att ta cykelpromenader i den närmaste omgivningen än att stuva in sig i en metallkropp och efter landning åka till en stekhet strand och svettas i brännande solsken? Röka och alkohol är enligt Folkhälsoinstitutet skadligt och dessutom dyrt. Bingo, travspel och lotterier förhöjer spänningen men chanserna att gå segrande ur underhållningen på lång sikt är mindre än 3%. Vad är skillnaden att gå till närmaste kiosk och köpa Hänt i veckan mot att gå till biblioteket och ta del av ut budet av alla tidningar, skivor och filmer som går att låna? Bekvämt är det att ta bilen till närmaste bensinstation och köpa en färdig baguetta eller plastburk med sallad men det tar stykt i plånboken. Hur mycket av en svensk normalfamiljs budget åtgår till ovanstående aktiviteter? Hur ser sambandet ut mellan fattigdomsbegreppet enligt den politiska debatten och uppräknade aktiviteter. Är det lika fullt att debattera sambanden fattigdom och okunskap som att ha synpunkter på integrationen av nuvarande invandring? Beror allt på socio ekonomiska samband och är individen helt ansvarslös mot det utbud av dåliga varor och tjänster som marknaden erbjuder? Skolan erbjuder utbildning i hemkunskap och ekonomi och mycket annat. Jag tycker det är dåligt att använda pekpinnar. Bättre med information och samtal. Jag skulle vara för att samhällslön infördes lika för alla som står utanför på något sätt och då på en attaraktiv nivå. Och jag tror på människan som en arbetsam och god varelse men dagens politiska verklighet ser inte ut sådan vare sig vi har en vänster eller höger regering. Jo möjligen om Vänsterpartiet ensam har makten i Sverige. Men tillåter de ekonomiska verkigheterna att belöning inte är relaterat till incitament? Läs Hanne Kjölers krönika i dagens DN!

Tråkigt och ledsamt naturligtvis för de enskilda spelarna som lider både fysiskt och kanske mentalt på grund av skador. För Lagerbäck blir det arbetsamt att förklara det komplicerade spelsystemet för alla reserverna. Kanske blir det inte så svårt för de har ju de flesta åtminstone hört de arbetsamma utläggningarna tidigare. Hoppas de tänker "jag skall banne mig gå in och spela bollen till närmaste man så fort jag kan och inte nog med det jag skall ta emot bollen på ett tekniskt sätt och ha klart för mig vilken medspelare jag skall passa bollen till." Ett bra utbildningsmoment är att titta på filmen från VM finalen 1958. Speciellt momenten när laget sågar sig i genom mittfältet med snabba precisa passningar. Kolla Greens bollmotagningar och snabba uppspel. Höjdbollar till anfallare var bannlysta. Konstigare direktiv än att beordra markspel och få höjdbollar mot anfallarna behöver inte en landslagscoach i fotboll gå ut med. Förutsättningarna för ett bra resultat finns med många nya spelare som inte är bundna av auktoriteterna Mellberg och Larsson. Nytt friskt tänkande kommer in och dessutom ungdomligt mod. Dax för Berg m fl. Hoppas vi får se svensk gladfotboll mot Portugiserna.

I dag presenterar Socialdemokraterna sin skuggbudget på DN debatt. Politikernas uppgift är att med så hårda ord som möjligt kritisera varandra. Sossarna skall återställa världfärdssamhället som borgarna rivit ned. De svagaste i samhället skall inte längre osynliggöras. Företagens avgifter skall sänkas och bidrag utdelas om människor anställs. Den övergödda kommunala sektorn skall ytterligare tillföras 12,5 miljarder. Bättre vore att kraftigt rationalisera och skapa incitament som gör att nuvarande resurser används bättre. Vad hade skillnaden varit i dax läget om vi hade haft en socialdemokratisk regering? Knappast någon möjligen att AMS hade haft kvar resurser som de hade pytsatt ut till privata konsulter som lärt ut hur jag skall söka jobb och lära känna mig själv. Hur många högskoleplatser behöver ett land med nio miljoner invånare? I dag klarar inte grundskolan av att ge gymnasiebehörighet till 10% av eleverna och kunskapsnivån och lärarlönerna är i ett nationellt perspektiv under medel. Allt beroende på ett för svagt incitament i skolorgnaisationer att lära av de bästa och att ta tillvara de bästa ledningskompetenserna. Det är inte resurser som fattas utan svag prioritering till följd av otydligt ledarskap och höga administrativa kostnader som producerar ovidkommande uppgifter för produktionen. Fokusera på kärnverksamheten och ta bort allt ovidkommande så förbättras rsultaten med nuvarande resurser. Samma resonemang går att tillämpa på de sjukvården. En tung politikerstyrd apparat med höga administrativa kostnader som blockerar fokus på kärnverksmaheten. Bolagisera sjukhusen och privatisera vårdcentralerna och koncentrera den högkvalitativa sjukvården till nuvarande Universitets sjukhus. "Vi socialdemokrater presenterar i dag en samlad politik för fler jobb och tryggare välfärd." Är det någon som har hört den ramsan förut?

I dag 2008-10-06 på NWT debatt skriver företagaren Rolf Olsson från Hagfors att han uppfattar Näringslivsföreträdarna i Värmlands positiva åsikter om att tillhöra en Storregion som svammel. Jag håller med honom. Jag försökte när jag läste aukoriteternas artikel att med penna i handen strecka för de konkreta aktiviteter och vinster som skulle uppstå om Värmland organiserade sig i Västra Götaland som var deras alternativ. Vi lever alla på att ett fåtal individer är kreativa och organiserar produktion kring ett företag som genererar skatteintäkter. Andra är kreativa inom idrott, kultur m flera verksamheter. I Värmland finns en population på knappt 300 000 individer. Vi kan inte förvänta oss att någon stor arbetsgivare skall etablera sig inom gränserna utan det är småskalighet som kommer att vara den betydelsefullaste försörjningen för landskapets invånare. Därför är det viktigt att goda förutsättningar finns för de kreativa individer som då och då poppar upp ur massan. Den absolut viktigaste förutsättningen är att det är korta beslutvägar inom kommunerna och att järnväg, flyg och vägar fungerar någotsånär. En annan viktig faktor är låga skatter och offentliga avgifter. Således minimalt med resurser till administrativa organisationer som kommuner och landsting och länstyrelser om de skall finnas överhuvudtaget. De skall koncentrera sig på sina kärnuppgifter. Sjukhusen skall bolagiseras med så minimal överbyggnad som möjligt. Vårdcentraler skall drivas i privat eller av anställda och etableras där olika behov av sjukvård finns. Således på ett flexibelt sätt allt efter efterfrågan. För Värmlands turistnäring är det betydelsefullt att vi syns och bjuder ut oss på den Europeiska marknaden mer konkret än i dag. Betyder att vi måste vara närvarande där kunderna finns. Region Värmlands nuvarande resurser kan omplaneras till försäljningskontor i några av Europas huvudstäder. Tillskott till denna verksamhet kan med fördel tas från de överetablerade organisatoner som i dag finns i de flesta Värmländska kommuner och regionala organ. Oerhört viktigt är att politiska partier utökar sin marknadsföring för att dra till sig begåvningar som inser betydelsen av effektivitet och marknadsföring.