Fackets misslyckande

Finns det några vedertagna sanningar? För att svara på frågan och använda det mest sletna ordet i dagens svenska folkmun. Absolut! Arbetsplatser är organiserade i hierarkier och där de högst upp har monopol på värderingar och vilka frågar som skall anses viktiga. Därför blir människor sjuka av att aldrig bli sedda och lyssnade på. Såvida inte och det är sällsynt ledaren uppmuntrar och tål en fri debattmiljö och premierar oliktänkande. Det borde vara tvärtom dvs debatt anarki med den starka fackföreningsrörelse vi har i landet. Varför har inte LO och TCO haft förmågan att föra ner sin arbetsplatsdemokrati i ordets rätta betydelse längst ned i hierarkin? De som är fackligt aktiva går utbildningar och där uppmuntras till ifrågasättande och kreativt tänkande. Vad händer när de kommer åter till vardagen? Inte sällan inser de att det är meningslöst att opponera sig i den miljö som karakteriseras av att chefen informerar och kamraterna sitter tysta. Är det därför människor blir sjuka? Hur många goda ideer försvinner inom de stora kollektiven lärare, poliser, sjukvårdare,hemsamariter,lokalvårdare och kommunala servicearbetare? Nu senast beklagar sig Kommunals ledare Ylva Thörn i DN. Kommunals Ylva Thörn presenterar ny undersökning: Uppsägningar av sjuka allt vanligare samtidigt som två av tre anser att arbetsmiljön gör anställda sjuka. Om det nu är så att arbetsmiljön gör folk sjuka, ställer jag frågan. Finns det ingen styrka i fackföreningsrörlsen på lokal nivå? Går det inte att förbättra arbetsmiljön genom argumentation och kreativa förslag? Har vi så dåliga ledare i de stora kollektiven att de anställda tvingas sjukskriva sig i stället för att argumentera? Lyssnar inte chefer på underställda utan driver sin egen linje? Så kan det inte fungera eller är det så det fungerar? Har de anställda sig själva att skylla genom att välja dåliga representanter som inte kan argumentera och är rädda för repressalier från arbetsgivaren? Slutsatsen måste bli att facket inte har någon bas som kan skapa en miljö där människor mår bra. Fackföreningsrörlsen har misslyckats med att engagera människor i viktga frågor på arbetsplatserna. I stället har rörelsen skapat en falsk trygghet. Betalar man medlemsavgiften så är allt gott och väl. Den toppstyrda hierarkin och ombudsmännen lever gott på medlemmarnas inbetalningsiver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0