johanssoninjo

Jag är skeptisk till ishockeymålvakters arbete mellan stolparna. Inte bara det utan också deras utrustning som i förhållande till målet är grotesk och överdriven. I går fick jag medhåll av gamla målvakter. Jag var på en sammankomst med Värmlands Idrottshistoriska Sällskap och fick tillfälle att ställa frågor till keepers som var med och vann TV Cupen för Värmland 59 och 60.

En av målvakterna berättade att han hade ifrågasatt varför målvaktstränaren i Skövde tränade målisen att gå ned på knä. Även den andre målvakten ifrågasatte det överdrivna knäståendet. I går hade förlängningsperioden mellan FBK och MODO dragit ut på tiden om inte MODOs målvakt agerat just knästående vid FBKs avgörande nätning.

En fjärde match hade inte behövts om Salak stått upprätt vid Modos kvittering till 4-4.

Kommentatorer och journalister älskar att glorifiera målisarna inom ishockeyn och överträffa vaarandra i superlativer angående hur avgörande målvaktsarbetet varit för matchutgången. Sällan hörs hur bra skytten varit eller vad som mer borde betonats hur dåligt skyttet varit och direkt avgjort matchresultatet.

Två av FBKs mål i den tredje matchen var resultat av lysande skytte då pucken placerades vid sidan av målisen.

Ofta och inte bara ofta skjuts pucken i magen på målvakten varvid kommentatorer och journalister jublar över hur talangfull målvakten är.

Ett råd till sportcheferna i ishockeyklubbar: omskola målvaktstränaren till fystränare.