Vårpropositionen

I dag på förmiddagen presenterade Anders Borg den s k Vårpropositionen. Tidigare hette samma proposition Kompletteringspropositionen och av namnet förstår man att det var en komplettering till den tidigare på hösten året innan lagda ordinarie budgetpropositionen för innevarande år.
Den av riksdagen antagna förändringen innebär att nu presenteras inga åtgärder utan det är en av visioner och inriktningar fylld proposition. Nuvarande regerings inriktning och vision är att Sverige skall i framtiden ha full sysselsättning. Debatten kretsar kring hur åtgärderna i kommande budgetproposition skall se ut.
Alliansens åtgärdspaket innebär stimulanser för att arbetskraftsutbudet skall öka och i viss mån saknas åtgärder på efterfrågesidan.
Tomas Östros hade således alldeles fel när han kritiserade regeringen för att propositionen var ?klinisk ren från åtgärder?. Det var just det den skulle vara.
Utbudet av arbetskraft föreslår regeringen kommer att öka i huvudsak om man genomför förbättringar genom generella stimulanser för utbildningen. Således allt ifrån att förbättra förskolan till universitetsutbildning. Då kommer mindre insatser att behövas för AMS och vuxenutbildningen i framtiden om människor redan är bra utbildade och kan tillgodogöra sig den av företagen erbjudna specialiseringen. Att landet i dag har så många som inte kommer in på den reguljära arbetsmarknaden är ett resultat av att skolan har havererat den senaste trettioårsperioden.
Det är förvånande att pensionärer måste betala mellan 500 ? 1000 kr mer i skatt jämfört med vad den som arbetar gör. Dock, det finns en förklaring om man tänker på att framtiden innebär att nu går fyrtiotalisterna i pension och hur många 100 000 ytterligare pensionärer kommer till under en tioårsperiod. Till detta kommer att vi lever längre. Så visst förstår jag Anders Borgs försiktighet. Det går knappast att höja skatten för pensionärerna den dagen statfinanserna ser sämre ut än i dag. Borg vill inte göra om det misstag som tidigare socialdemokratiska regeringar gjorde på 70 och åttiotalet då Sten Andersson m fl mot Feldts vilja drev igenom kompensation till olika ålders och sjukpensionärers grupper och som senare på nittiotalet höll på att helt rasera Sverige som nation. Det är delvis därför vi i dag dras med en statskuld på dryga 1 000 miljarder. Nu levande pensionärer vill givetvis inte överlämna en skuldbörda till framtida generationer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0