Försäkringskassan
Läser i DN om processen i FK. Hur det gick till att utse ny GD. Styrelsen informerades några timmar innan Husmark tillkännagav bytet till ny GD.
Styrelsen visste inte om 500 millioner underskottet förrän för några veckor sedan. Kollar styrelsens medlemmar på de bilder som visas på mötena lyfter arvodet och sedan går därifrån till lunch/middag? Ställs inga frågor? Kommer 500 millioner i underskott bara så där hux flux?
Nu hade förmodligen Husmark på ett tidigt stadium bestämt sig för att köra över styrelsen med Åsbrink i spetsen och ta bort socialdemokraten Malmborg när det tunga förändringsarbetet är över och förvaltar rollen tar sin början. En enig expertis är överens om att inte samma person kan sköta förändringsarbete och förvaltning. Förmodligen måste en förvaltare vara tråkig och en förändrare mer initiativrik. Men båda måste ställa kvistiga frågor och ständigt vara på bettet med uppföljning och kontroll. Jag förstår inte skillnaden.
Jag förstår inte att i de flesta fall med personalminskningar måste allt komma som ett sprut ur den berömda ketchupflaskan. Varför finns ingen kontinuitet att anpassa verksamheten till de ramar som är givna? FK, Landsting m fl är inte föremål för drastiska marknadsförändringar därför borde dramatiken kring ekonomin vara mindre i dessa orgar.
Men det är förmodligen mycket gäspande på styrelsemötena. Skattebetalarna står redo utanför att gripa in eller att förlita sig på.
Styrelsen visste inte om 500 millioner underskottet förrän för några veckor sedan. Kollar styrelsens medlemmar på de bilder som visas på mötena lyfter arvodet och sedan går därifrån till lunch/middag? Ställs inga frågor? Kommer 500 millioner i underskott bara så där hux flux?
Nu hade förmodligen Husmark på ett tidigt stadium bestämt sig för att köra över styrelsen med Åsbrink i spetsen och ta bort socialdemokraten Malmborg när det tunga förändringsarbetet är över och förvaltar rollen tar sin början. En enig expertis är överens om att inte samma person kan sköta förändringsarbete och förvaltning. Förmodligen måste en förvaltare vara tråkig och en förändrare mer initiativrik. Men båda måste ställa kvistiga frågor och ständigt vara på bettet med uppföljning och kontroll. Jag förstår inte skillnaden.
Jag förstår inte att i de flesta fall med personalminskningar måste allt komma som ett sprut ur den berömda ketchupflaskan. Varför finns ingen kontinuitet att anpassa verksamheten till de ramar som är givna? FK, Landsting m fl är inte föremål för drastiska marknadsförändringar därför borde dramatiken kring ekonomin vara mindre i dessa orgar.
Men det är förmodligen mycket gäspande på styrelsemötena. Skattebetalarna står redo utanför att gripa in eller att förlita sig på.
Kommentarer
Trackback
