johanssoninjo

Minoriteter förtrycker sitt eget folk. Så uppfattar jag situationen i Gaza. Trots den långvariga konflikten med Israel är säkert huvudelen av palestinierna angelägna om fred. Generellt är det så när konflikter urartar i våldsamheter. Majoriteten av människor är emot våld och elände. Medan minioriteter är ute efter hämnd och struntar i konsekvenserna och har ingen tanke på att konflikter inte går att lösa med våld.  Det är inte i första hand de som utövar våld som får stå för konsekvenserna med död och förintelse som följd utan det är deras kamrater som utplånas och skadas.
Att Hamas fick makten på demokratisk väg i Gaza berodde säkert mer på deras sociala insatser än på att folk önskade fortsatta strider med Israel. Om jag skall tro på vad som sägs från många håll att Hamas offrar sin egen civilbefolkning för att vinna opinion så är det en logisk strategi att vinna sina egna med förbättrade levnadsvillkor och sedan behålla strategin att förgöra fienden. Antingen är det så att Hamas inte förmår kontrollera olika grupperingar som är emot fred eller så struntar organisationen i det och spelar med i raketbeskjutningarna. Det senare verkar mest sannolikt med tanke på det begränsade område som Gaza remsan är till ytan.
Skall Israel inte svara på raketbeskjutningarna mot sin civilbefolkning utan vända andra kinden till? Eller skall staten Israel förflytta sig till ett öde område på jordens yta? Vad finns det för andra alternativ till lösningar? 
Den enda realistiska lösningen är att det bland Palestinierna så småningom dyker upp en karismatisk ledare som förmår ena människorna på Västbanken och på Gazaremsan och att det internationella samfundet fortsätter att pumpa in resurser i området för en uppbyggnad av skolor och infrastruktur. Det behövs en Nelson Mandela