johanssoninjo

I går var jag lyssnare till en föreläsning där bl annat före detta landslagsledaren i fotboll Tommy Söderberg delgav oss sina synpunkter på att sammanfoga ett lag och att göra varje individ förstådd och sedd. Plötsligt nu när jag plockade ur diskmaskinen så slog det mig att det var samma koncept i ledarskap som min kompanichef tillämpade när jag gjorde lumpen 1965. Det var inte bara vi som sprang gula spåret snabbast som fick hoppa upp på kompanibänken vid måndagsuppställningarna och motta applåder utan även han som föregående lördag hade förbättrat sig mest på spåret. Det kunde röra sig om en otränad som hade förbättrat sig från 21 minuter till 19 minuter. Det fick alla att känna en gemenskapskänsla utöver det vanliga och jag garanterar att om kompaniet hade råkat i strid skulle fienden snabbt ha övermanats. Personligen har jag inte upplevt den typen av lerdarskap i det arbetsliv som jag ägnat mig åt eller så har jag inte kunnat ta till mig av mina chefers välmenande ris och ros. Tommy har gått från en topp position till att vara ledare för U21 landslaget. Är det att göra karriär snett nedåt? Hur många är beredda att göra den resan? Tyvärr är det alltför många som vandrar snettuppåt med hjälp av klappar på axlar och till konstruerade administrativa uppgifter, välbetalda av statens medel.