Reinfeldt vs Soc
Det är glädjande att uppemot 60% av svenska folket har förtroende för statsministern. Kroppsspråket går hem i stugorna. Normalt uppträdande av en statsminister är folket inte bortskämda med. Skillnaden är bedövande mot Perssons auktoritära uppträdande och Sahlins osäkra skådespel.
Lugnt och säkert förklarar Reinfeldt de ekonomiska konsekvenserna på lång sikt om alla propåer om allehanda stödåtgärder skall infrias med hjälp av skattemedel. Det är glädjande att folk förstår budskapet. Alla förstår att det inte går att ständigt ropa på mer när det faktiskt är så att det finns automatiska stödåtgärder som träder i kraft vid kriser.
Vid företagskonkurser finns det statliga lönegarantier. A-kassa och trygghetskompletteringar träder in när folk blir arbetlösa som mer än väl täcker de dagliga utgifterna. Plus att alla har insikt om att Sverige är ett land som är starkt exportberoende och när efterfrågan från utlandet viker är det inget som den politiska retoriken kan påverka inte ens om man som socialdemokraterna dagligen kräver åtgärder mot arbetlöshet som beror på internationella problem.
Många av dem som drabbas av arbetslöshet har varit i den svängen förut och vet att rop på mer resurser till arbetfsörmedlingen är till ingen nytta. De vill inte tillbringa dagarna med meningslösa kurser och andra skrattretande aktiviteter.
Folk har börjat upptäcka den förljugenhet som präglat socialdemokratin genom åren. Att inför valen lova guld och gröna skogar åt alla grupper som har det svårt och som tycks omfatta en stor procent av landets invånare och sedan vid makten tvingas inse de ekonomiska realiteterna. Att beskatta låginkomsttagare med över 50% i marginalskatt för att sedan producera en sjukvård,skola och äldreomsorg som har uppenbarabrister håller inte i längden.
Att det sedan på senare tid också kommit fram att företrädare för de djupaste och som det uttrycks i retoriken fattigaste delen av befolkningen inte har förmått framföra reservationer i styrelser mot rofferi och girighet gör att det naturligtvis uppfattas som bedrägligtbeteende från de man trott skulle stå upp mot marknadskrafter och kapitalismen.
Många inser att beskatta höginkomsttagare och införa förmögenhetsskatt är symbolhandlingar som inte ger effekt i statskassan. Klart är att beskattningen måste vara låg för de bredafolklagren men det förutsätter att skattemedlen utnyttjas på effektivaste sätt i de organisationer som drar mest resurser dvs kommuner och landsting vilket i dag inte är fallet.
Det finns inget bortom bergen som Björn Elmbrandt efterlyser det är bara att lägga ut ytterligare dimridåer för folket. Sund och enkel ekonomi är vad folk förstår därför vinner nuvarande regering folkets förtroende.
Lugnt och säkert förklarar Reinfeldt de ekonomiska konsekvenserna på lång sikt om alla propåer om allehanda stödåtgärder skall infrias med hjälp av skattemedel. Det är glädjande att folk förstår budskapet. Alla förstår att det inte går att ständigt ropa på mer när det faktiskt är så att det finns automatiska stödåtgärder som träder i kraft vid kriser.
Vid företagskonkurser finns det statliga lönegarantier. A-kassa och trygghetskompletteringar träder in när folk blir arbetlösa som mer än väl täcker de dagliga utgifterna. Plus att alla har insikt om att Sverige är ett land som är starkt exportberoende och när efterfrågan från utlandet viker är det inget som den politiska retoriken kan påverka inte ens om man som socialdemokraterna dagligen kräver åtgärder mot arbetlöshet som beror på internationella problem.
Många av dem som drabbas av arbetslöshet har varit i den svängen förut och vet att rop på mer resurser till arbetfsörmedlingen är till ingen nytta. De vill inte tillbringa dagarna med meningslösa kurser och andra skrattretande aktiviteter.
Folk har börjat upptäcka den förljugenhet som präglat socialdemokratin genom åren. Att inför valen lova guld och gröna skogar åt alla grupper som har det svårt och som tycks omfatta en stor procent av landets invånare och sedan vid makten tvingas inse de ekonomiska realiteterna. Att beskatta låginkomsttagare med över 50% i marginalskatt för att sedan producera en sjukvård,skola och äldreomsorg som har uppenbarabrister håller inte i längden.
Att det sedan på senare tid också kommit fram att företrädare för de djupaste och som det uttrycks i retoriken fattigaste delen av befolkningen inte har förmått framföra reservationer i styrelser mot rofferi och girighet gör att det naturligtvis uppfattas som bedrägligtbeteende från de man trott skulle stå upp mot marknadskrafter och kapitalismen.
Många inser att beskatta höginkomsttagare och införa förmögenhetsskatt är symbolhandlingar som inte ger effekt i statskassan. Klart är att beskattningen måste vara låg för de bredafolklagren men det förutsätter att skattemedlen utnyttjas på effektivaste sätt i de organisationer som drar mest resurser dvs kommuner och landsting vilket i dag inte är fallet.
Det finns inget bortom bergen som Björn Elmbrandt efterlyser det är bara att lägga ut ytterligare dimridåer för folket. Sund och enkel ekonomi är vad folk förstår därför vinner nuvarande regering folkets förtroende.
Kommentarer
Trackback
