Politik mm

Politiska partier i Sverige ligger nära varandra i omtanke om de svagaste grupperna av människor i samhället. Det råder ingen oenighet om hur vi skall ta hand om handikappade och dem närstående grupper. Uteliggare och tiggare är inga stora grupper i samhället men anger ändå statusen på ett samhälle hur de behandlas. Fångar och drabbade av brott är andra grupper som anger ett samhälles generositet och omtanke.

Den stora politiska diskussionen gäller hur medelklassen skall hanteras vad gäller försäkringar mot arbetslöshet och skatter men även hur gruppen skall hanteras vad gäller utbildning och kostnader för densamma i förhållande till livslång inkomst. Socialdemokratern vill som symbolhandling ha höga skatter för höginkomsttagare och på nytt införa den skadliga förmögenhetsskatten. Båda skatterna ger små belopp till statskassan och är av ringa betydelse för makroekonomin däremot tvistar de lärde om det är skadligt för tillväxten i samhället.

Grundtanken är att de flesta  människor är så kloka att de väljer att göra av sitt liv så gott som möjligt.

Flera ex på misskötsel av grundtanken går att dra fram och det är då de politiska konflikterna gör sig gällande.

Tyvärr är det så att stora grupper äter av det överflöd som väst världen producerar tills de drabbas av allvarliga sjukdomar och då kommer problemet . Vem bär skulden till detta? Individen som förorsakar sig själv stort lidande och därmed samhället stora kostnader i form av sjukvård och eventuell rehabilitering. Eller samhället som inte genom information, utbildning,lagstiftning eller beskattning förhindrar den överstora konsumtionen.

Brott begås och vilka gör det är det den undre medelklassen eller är det den övre välsituerade kategorin som genom roffarmentalitet skadar samhället?
Stor okunskap kanske är demokratins största problem. Grundtanken är att föräldrarna och skolan skall uppfostra generationer till initiativrika, allvarsamma och ansvarstagande medborgare. Så sker inte alltid. Hur skall samhället reglera det problemet. Förskolor, grundskola, gymnasieutbildning är samhällets lösning.

Men ändå det största problemet är hur stor andel av den gemesamma kakan skall staten ta hand om och efter olika politiska ideologier fördela ut till befolkningen.

Frågan uppstår genast. Hur stor är statens verkningsgrad? Dvs förhindrar staten ett gott samhälle genom att förhålla sig passiv och överlåta åt den enskilde att sköta sig själv eller blir det större problem och kon flikter när alltför mycket skall fördelas av politikerna.
Utöver nationens problematik kommer den globala konflikten. Vem skall ta hand om världens alla hungriga och av krig och konflikter samt katastrofer utblottade människor. FN har verkat i sjuttio år en kort tidsperiod i människans jordevandring. Det krävs tålamod för att se rersultat av en sådan gigantisk organisation och de problem organisationen har att hantera. Det är bara att hoppas att FN hinner lösa en minidel av problemen innan klimatproblematiken tar överhand.
Under tiden fortsätter ankdammen i Sverige att underhålla med fackföreningsproblem och andra triviala som en minidel av befolkningen i landet tar del av.
Wanja Lunby Wedin har distriktordförandena med sig men fotfolket emot sig. Därför kan hon sitta kvar. Så fungerar den representativa demokratin. Nästa val glöms alla förtroendeklyftor bort och systemet fortsätter att krackelera på lång sikt. Men tid tar det. Under tiden fortsätter shoppingen och såporna på TV i oförminskad takt. Som sagt okunskapen är demokratins största problem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0