Sjukdebatten
Den senaste tidens debatt om svårt sjuka människors situation och kommande situation efter årsskiftet på grund av den lag som har stiftats och som trädde i kraft fr o m 20080701 är absurd.
För det första kan inte världens friskaste folk samtidigt vara världens sjukaste mätt i antal sjukdagar per år och förtidspensioneringar per år.
När företrädare för soc använder uttryck som kastas ut och rutschar utför från sjukpenning kan regeringen ifrågasätta om systemet före 2006 var bra när människor efter en tids sjukdom av försäkringskassan dömdes ut från arbetslivet med ett penstreck och förvisades till sjukpension. Personer som var i 30,40 års åldern kunde pensioneras på livstid för diffusa smärtor i bålen eller andra psykosomatiska tillstånd.
Dåvarande regering betraktade detta som solidaritet med de svaga och sanningen kommer jag närmare om jag anar att detta var ett sätt att få ned arbetslöshetssiffrorna.
Skurkarna i systemet om jag får kalla tjänstemännen och framförallt cheferna på försäkringskassan så är just dom. Lag ger utrymme för tolkning. Givetvis hade alla varit nöjda om försäkringskassans handläggare hade tolkat lagen på ett för alla förmånligt sätt. Så har säkert också skett i många fall men en och annan svårt sjuk har blivit drabbad på grund av en kassa som haft som mål att bokstavligen tolka lagen.
Nu har regeringen fått göra lagtillägg som är övertydliga och som inte kan misstolkas. Men vad skall vi då ha tjänstemän på kassan till som inte behöver lägga hjärcellerna i dubbla funktioner och tänka till?
Inför samhällslön så slipper vi alla dessa stölligheter som förekommer med enskilda människor på landets kassor och arbetsförmedlingar.
