Riksdagsdebatterna
Det är på gränsen till pinsamt att följa vissa riksdagsdebatter och frågestunder i riksdagen. Nu senast i SAAB målet. Först frågar oppositionsledaren Österberg varför regeringen inte gör något ,senast i går. Samma fråga har jag hört honom upprepa sedan december vid skilda tillfällen. När Österberg är klar följer en rad andra oppositionspolitiker upp med samma frågeställning eller omformulerade med med samma inriktning. Igår var det en vänsterfrågeställare som undrade vad regeringen har att säga till vederbörandes 57 åriga mamma som snart skulle bli arbetslös därför att regeringen inte går in med erforderliga miljarder för att bibehålla produktionen vid SAAB.
Rationaliseringspotentialen i landets största demokratiska institution måste vara obegränsad. Jag förstår de unga lovande riksdagsledamöter som har tackat för sig och vill ägna sig åt andra verksamheter samtidigt som det är oförståligt hur vissa kan hänga kvar mandatperiod efter mandatperiod utan att ta sitt ansvar och gå ut i arbetslivet. Visst jag kan förstå att det är betydligt mindre glamour att sitta på arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller annan statlig, kommunal inrättning och se tiden försvinna. Naturligtvis är lönen en stimulans för den är dubbelt så hög i riksdagen som ute på den öppna arbetsmarknaden. Vad gör ledamöterna när de inte snackar goja med varandra i riksdagen?
1. Lyssnar på varandra i utskott.
2. Skriver debattartiklar i lokalblaskorna.
3. Reser runt i landet och fikar på olika arbetsplatser.
4. Deltar i de många interna partimöten och andra viktiga möten som hålls inom riksdagens domäner.
Många debatörer vill minska antalet riksdagsledamöter. Jag instämmer i den kören.
Rationaliseringspotentialen i landets största demokratiska institution måste vara obegränsad. Jag förstår de unga lovande riksdagsledamöter som har tackat för sig och vill ägna sig åt andra verksamheter samtidigt som det är oförståligt hur vissa kan hänga kvar mandatperiod efter mandatperiod utan att ta sitt ansvar och gå ut i arbetslivet. Visst jag kan förstå att det är betydligt mindre glamour att sitta på arbetsförmedlingen, försäkringskassan eller annan statlig, kommunal inrättning och se tiden försvinna. Naturligtvis är lönen en stimulans för den är dubbelt så hög i riksdagen som ute på den öppna arbetsmarknaden. Vad gör ledamöterna när de inte snackar goja med varandra i riksdagen?
1. Lyssnar på varandra i utskott.
2. Skriver debattartiklar i lokalblaskorna.
3. Reser runt i landet och fikar på olika arbetsplatser.
4. Deltar i de många interna partimöten och andra viktiga möten som hålls inom riksdagens domäner.
Många debatörer vill minska antalet riksdagsledamöter. Jag instämmer i den kören.
Kommentarer
Trackback
