Ungdomsarbetslösheten
Vetskapen om att när individer blir osynliggjorda så blir det problem antingen på individ nivå eller för samhället i stort verkar vara ett välkänt faktum i varje fall hos ledande befattningshavare inom politiken. Någon annan slutsats kan jag inte dra av innehållet i den rika flora av debattartiklar som förekommer när det gäller ungdomsarbetslösheten från såväl regeringsföreträdare som opposition men även från näringslivsföreträdare.
Hur problemet skall lösas varier en aning men i huvudskap går det ut på att ge arbetförmedlingen mer resurser eller sänka kostnaderna på arbetsgivarnivå. Nu är det stora problemet som oppositionen kritiserar att inget händer förrän efter tre månader efter att ungdomen har anmält sig på arbetsförmedlingen och inte ens då annat än möjligen att ungdomarna uppmanas söka arbete i kö med alla andra sökande.
Ett välkänt faktum är att problem löses bäst där de uppstår. Arbetslöshet uppstår på lokal nivå. I Värmland är ca 3500 ungdomar arbetslösa. Men vad gör lokala företrädare? Sitter lokala företrädare på AMS och väntar på att de skall få direktiv från regeringen? Känner företagsledare i Värmland och chefer för offentlig sektor ett ansvar för problemet?
Värmland är känt för att ha ett av landets bästa samarbete mellan näringsliv och myndigheter. Region Värmland och Universitetet är bland andra en garant för detta samarbete. Världens bästa klusterverksamhet inom näringslivet gör att beslutsvägarna är korta. Rikligt med konferenser och resor arrangeras årligen för att stärka samarbetet och göra regionen till den mest attraktiva i landet.
Engagemanget och ett välutvecklat kontaktnät mellan näringsliv och myndigheter borde borga för att problemet aldrig uppstår. I mer än ett decennium har vi brottats med problemet. Ingen lösning siktas. Var sitter lösningen? Oftast i det enkla. Synliggör ungdomarna det gäller. Och börja med att synliggöra dem redan när de söker praktikplatser i gymnasiet.
Redan då verkar det som om näringsliv och myndigheter viker ned sig. På varje skola finns personal som inte gör något annat än jobbar med att få ut ungdomarna på praktikplatser.
Jag kan inte dra någon annan slutsats av verkligheten annat än att arbetplatserna har en problemfylld attityd mot ungdomar som gör att problemet uppstår. Det är jobbigt och krävande att ta emot en praktikant och vad skall jag sysselsätta vederbörande med är förstås den vanligaste attityden. Ledare och chefer måste ta sitt ansvar och ingripa och inte bara tillämpa låtgåmentaliteten. Det borde vara en självklarhet för varje arbetplats att ställa sig i kö hos skola och arbetsförmedling för att få ta emot ungdomar och visa upp vad företaget åstadkommer i samhället. Måste ambitionen vara 100%? Visst inte.
Från politiker håll pratas det vitt och brett om att "det räcker oftast med att få in en fot". Ja, visst helt riktigt men se till att uttrycket får ett innehåll i verkligheten. Är ungdomsarbetslösheten samhällets största utmaning i framtiden? Av den högljudda debatten verkar det vara så? Jag blir förskräckt när myndigheter och politiker gör ett litet problem till det största som finns.
Lägg flygplatsfrågan och andra trivialiteter åt sidan och lös problemet på en förmiddag annars ställ er i vrå'n och skäms.
Förslag: Samla företrädare för arbetsplatser i länet under en lördag för att planlägga söndagen. På söndag finns arbetlösa ungdomar på plats för att träffa sina blivande arbetsgivare på respektive hemort. Ett halvår framåt har ungdomen en fot på arbetsmarknaden.
Ansvariga: Hövdingen, Regionråd och högste företrädare för Värmländskt Näringsliv. Detaljer utformas av Karlstads Kommuns Näringslivsdirektör i samarbete med övriga kommuners liknande tjänst. Möjligen skall AMS delta för att kalla de arbetslösa till söndagen.
Hur problemet skall lösas varier en aning men i huvudskap går det ut på att ge arbetförmedlingen mer resurser eller sänka kostnaderna på arbetsgivarnivå. Nu är det stora problemet som oppositionen kritiserar att inget händer förrän efter tre månader efter att ungdomen har anmält sig på arbetsförmedlingen och inte ens då annat än möjligen att ungdomarna uppmanas söka arbete i kö med alla andra sökande.
Ett välkänt faktum är att problem löses bäst där de uppstår. Arbetslöshet uppstår på lokal nivå. I Värmland är ca 3500 ungdomar arbetslösa. Men vad gör lokala företrädare? Sitter lokala företrädare på AMS och väntar på att de skall få direktiv från regeringen? Känner företagsledare i Värmland och chefer för offentlig sektor ett ansvar för problemet?
Värmland är känt för att ha ett av landets bästa samarbete mellan näringsliv och myndigheter. Region Värmland och Universitetet är bland andra en garant för detta samarbete. Världens bästa klusterverksamhet inom näringslivet gör att beslutsvägarna är korta. Rikligt med konferenser och resor arrangeras årligen för att stärka samarbetet och göra regionen till den mest attraktiva i landet.
Engagemanget och ett välutvecklat kontaktnät mellan näringsliv och myndigheter borde borga för att problemet aldrig uppstår. I mer än ett decennium har vi brottats med problemet. Ingen lösning siktas. Var sitter lösningen? Oftast i det enkla. Synliggör ungdomarna det gäller. Och börja med att synliggöra dem redan när de söker praktikplatser i gymnasiet.
Redan då verkar det som om näringsliv och myndigheter viker ned sig. På varje skola finns personal som inte gör något annat än jobbar med att få ut ungdomarna på praktikplatser.
Jag kan inte dra någon annan slutsats av verkligheten annat än att arbetplatserna har en problemfylld attityd mot ungdomar som gör att problemet uppstår. Det är jobbigt och krävande att ta emot en praktikant och vad skall jag sysselsätta vederbörande med är förstås den vanligaste attityden. Ledare och chefer måste ta sitt ansvar och ingripa och inte bara tillämpa låtgåmentaliteten. Det borde vara en självklarhet för varje arbetplats att ställa sig i kö hos skola och arbetsförmedling för att få ta emot ungdomar och visa upp vad företaget åstadkommer i samhället. Måste ambitionen vara 100%? Visst inte.
Från politiker håll pratas det vitt och brett om att "det räcker oftast med att få in en fot". Ja, visst helt riktigt men se till att uttrycket får ett innehåll i verkligheten. Är ungdomsarbetslösheten samhällets största utmaning i framtiden? Av den högljudda debatten verkar det vara så? Jag blir förskräckt när myndigheter och politiker gör ett litet problem till det största som finns.
Lägg flygplatsfrågan och andra trivialiteter åt sidan och lös problemet på en förmiddag annars ställ er i vrå'n och skäms.
Förslag: Samla företrädare för arbetsplatser i länet under en lördag för att planlägga söndagen. På söndag finns arbetlösa ungdomar på plats för att träffa sina blivande arbetsgivare på respektive hemort. Ett halvår framåt har ungdomen en fot på arbetsmarknaden.
Ansvariga: Hövdingen, Regionråd och högste företrädare för Värmländskt Näringsliv. Detaljer utformas av Karlstads Kommuns Näringslivsdirektör i samarbete med övriga kommuners liknande tjänst. Möjligen skall AMS delta för att kalla de arbetslösa till söndagen.
Kommentarer
Trackback
