Långdistanslöpning

Ett av de svagste resultaten att vinna ett SM i friidrott i måste vara Maraton.

Två kriterier för att få fram idrottsmän och andra artister är att det finns en talrik population att väja ur ett annat kriterie är att det finns resurser i form av förening med god organisation och bra ekonomi och tränare.

Stockholmsområdet har inte utmärkt sig för att vara producent av friidrottsstjärnor det senaste decenniet undantag finns förstås, Kajsa och Mattias Classon i viss mån Jessica Samuelsson och kanske Henrik Skoog.

Annars har världsstjärnorna som sverige visat upp kommit från andra orter.

Jag undrar vad klubbarna som arrangerar Sthlm Maraton använder de vinstmedel som genereras från tävlingen till? Inte kan det vara talangscouting för att få fram om inte världsstjärnor men i alla fall en betydligt större bredd än vad som är fallet senaste tio åren. Och inte minst långdistanslöpare förstås.

Självklart borde det finnas åtminstone tio maraton löpare från Spårvägen, Huddinge, Hässelby m fl klubbar som gör tider under 2,20 och ger spänning och glamor till tävlingen och de täta åskådarled som sensationellt finns trots avsaknad av inslag av svenska toppplaceringar.

Jag tycker det är dax att organisera föreningsarbetet i Sthlms klubbarna som arrangerar Sthlm Maraton på ett sådant sätt att talangscouting inom långdistanslöpning prioriteras när det är därifrån resurserna kommer.

Det måste finnas löpartalanger inom avgångsklasserna i gymnasiet om klubbansvariga bemödar sig om att på allvarligt sätt göra en undersökning och före det ta fram en genomtänkt plan för att föra långdistanslöpning framåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0