Tidig specialisering
Det är inte ofta jag knäpper på TVn kl 0630 men i dag hände det. Jag kände mig inte alls förvirrad när jag vaknade beroende på att jag snabbt somnat om efter den obligatoriska vakenheten mitt i natten.
Desto mer förvirrade blev mina tankar om tidig specialisering av idrottsungdomar när jag lyssnade till en debatt mellan en representant för SOK (Sveriges olympiska kommitte) och RFs representant. Pernilla Wiberg var med på telefon.
Glenn Östh representant för SOK hävdar att tidig specialisering är en nödvändighet för att den svenska nationalsången skall ljuda inte bara på en arena under OS. Teknik säger Glenn övas effektivast in före puberteten.
RFs representant påstår med forskning som underlag att små knattingar skall syssla med inte enbart att stå och nöta forehand och backhand om det nu gäller att stå på översta trappsteget när medaljerna delas ut vid OS i aktuell gren.
Pernilla ville bli världens bästa i vilken gren framgick inte men att bli bäst i världen upptog hennes tankar redan som åttaåring. Då sysslade hon mest med friidrott och möjligen ville hon bli stavhoppsvärldsmästarere.
Själv sysslade jag mest med boll före tioårsåldern och var smal och tanig med få muskler på lekamen. Efter tioårsåldern blev det mer boll och tanigheten gjorde att jag också kunde springa länge och klasskamraterna blev efter utom en kompis som var före mig.
Jag hade en kompis när jag var i tioårsåldern. Han var suverän i allting från schack och coronaspel till att vara överlägsen i all löpning för att inte tala om att behandla bollar av alla de slag.
Det var förvånande och förvirrande att höra debatten i morse. Glenn Öst har säkert rätt när han säger att det är bäst att lära sig grundläggande tekniska färdigheter i en speciell sport så tidigt som möjligt men det gäller avancerade tekniska sporter.
För en fotbollsspelare som skall knuffas inom straffområdet med motspelare gäller det att vara inte enbart teknisk utan jag föreställer mig att en rad andra kvaliteter kommer att spela in om han/hon skall bli aktuell för VM spel.
Den mest grundläggande disciplinen att ägna sig åt som mest i tidig ungdom är gymnastiken. I kombination med bra gener och att tidigt lära sig att bana in gymnastikens grunder, ja då finns förutsättningar för att gå vidare i alla tänkbara grenar.
Att börja spela bowling eller curling i åttaårsåldern är inte nödvändigt för i en del grenar är konkurrensen så begränsad att Du kan börja när andan faller på.
Självklart skall det vara så att bra ledare inser vikten av allsidig träning i tidig ålder. Svårigheten ligger i att tennisspelaren skall ut och springa eller åka till badhuset och simma eller delta i gymnastikföreningens pass.
Violinisten blir ingen världsvirtos om inte tekniken utvecklas i tidig ålder samma förhållande gäller säkert för bordtennisspelaren men inte för hockeyspelaren och fotbollspelaren där kommer andra kvaliteter in som behöver utvecklas före, under och efter puberteten.
Extrema uthållighetssporter går det att börja med i se'na tonåren och nå världseliten. Jag efterlyser en mer nyanserad debatt då kan jag bli förvirrad möjligen på en lägre/högre nivå.
Oj vad klockan stack i väg. Snart nio, dax för fika.
Desto mer förvirrade blev mina tankar om tidig specialisering av idrottsungdomar när jag lyssnade till en debatt mellan en representant för SOK (Sveriges olympiska kommitte) och RFs representant. Pernilla Wiberg var med på telefon.
Glenn Östh representant för SOK hävdar att tidig specialisering är en nödvändighet för att den svenska nationalsången skall ljuda inte bara på en arena under OS. Teknik säger Glenn övas effektivast in före puberteten.
RFs representant påstår med forskning som underlag att små knattingar skall syssla med inte enbart att stå och nöta forehand och backhand om det nu gäller att stå på översta trappsteget när medaljerna delas ut vid OS i aktuell gren.
Pernilla ville bli världens bästa i vilken gren framgick inte men att bli bäst i världen upptog hennes tankar redan som åttaåring. Då sysslade hon mest med friidrott och möjligen ville hon bli stavhoppsvärldsmästarere.
Själv sysslade jag mest med boll före tioårsåldern och var smal och tanig med få muskler på lekamen. Efter tioårsåldern blev det mer boll och tanigheten gjorde att jag också kunde springa länge och klasskamraterna blev efter utom en kompis som var före mig.
Jag hade en kompis när jag var i tioårsåldern. Han var suverän i allting från schack och coronaspel till att vara överlägsen i all löpning för att inte tala om att behandla bollar av alla de slag.
Det var förvånande och förvirrande att höra debatten i morse. Glenn Öst har säkert rätt när han säger att det är bäst att lära sig grundläggande tekniska färdigheter i en speciell sport så tidigt som möjligt men det gäller avancerade tekniska sporter.
För en fotbollsspelare som skall knuffas inom straffområdet med motspelare gäller det att vara inte enbart teknisk utan jag föreställer mig att en rad andra kvaliteter kommer att spela in om han/hon skall bli aktuell för VM spel.
Den mest grundläggande disciplinen att ägna sig åt som mest i tidig ungdom är gymnastiken. I kombination med bra gener och att tidigt lära sig att bana in gymnastikens grunder, ja då finns förutsättningar för att gå vidare i alla tänkbara grenar.
Att börja spela bowling eller curling i åttaårsåldern är inte nödvändigt för i en del grenar är konkurrensen så begränsad att Du kan börja när andan faller på.
Självklart skall det vara så att bra ledare inser vikten av allsidig träning i tidig ålder. Svårigheten ligger i att tennisspelaren skall ut och springa eller åka till badhuset och simma eller delta i gymnastikföreningens pass.
Violinisten blir ingen världsvirtos om inte tekniken utvecklas i tidig ålder samma förhållande gäller säkert för bordtennisspelaren men inte för hockeyspelaren och fotbollspelaren där kommer andra kvaliteter in som behöver utvecklas före, under och efter puberteten.
Extrema uthållighetssporter går det att börja med i se'na tonåren och nå världseliten. Jag efterlyser en mer nyanserad debatt då kan jag bli förvirrad möjligen på en lägre/högre nivå.
Oj vad klockan stack i väg. Snart nio, dax för fika.
Kommentarer
Trackback
