Vision

Nå't måste bli gjort. Varför inte planera och föda ideer och sedan sätta i verket och tro på ideen hur många negativa tankar som på vägen uppstår. Men när all vedertagen erfarenhet motsäger vad jag hittar på går det då verkligen att gå sin egen väg? Stöna och stånka och gå i väggen. Brottas och ständigt vara den som förfäktar åsikter som går emot de flesta och bli betraktad som en avvikare?

Skall jag leda och vara föregångs människa för en grupp gäller det att lyssna och sammanfoga alla motstridiga tankar och åsikter. Eller är det så att det finns inget att sammanfoga utan många grupper har förtvivalat lite med åsikter utan låter sig ledas av den utsedde ledaren. Ledarens tyngd och karisma lägger en tung våt filt över ev entuella tankar. Tankarna stannar och förmultnar i de anställdas komposthög.

Är det därför att människor är tysta som organisationer och företag har så många dåliga ledare? För det är väl inte så att de anställda snubblar över kompetenta ledare?

I regel utses ledaren för sin kompetens inom sitt område. Men väl i ledarposition ägnar sig ledaren då åt att leda genom att vandra runt bland de anställda och implementera sin kunskap? Sällan nästan aldrig. Ledaren blir sittande att administrera organisationens byråkratiska problem som organisationsproblem, anställdas förmåner och sociala problem, extern konkurrens inte minst. Vertikala och horsontella uppdykande frågor som poppar upp på otaliga möten som initieras av inte minst de sk stödjande enheterna.

Lena Sommerstad skriver på DN debatt: ”Arbetet är inte bara instrumentellt (eller ”lönsamt”). Det kan också ge kunskap och glädje, gemenskap och självkänsla.”

Varför är det bara någon enstaka visslare som har blåst i pipan under gångna decennier och utdelat straffsparkar till organisationen? Varför har inte den förträffliga fackföreningsrörlsen blåst av verksamheten och satt stopp för ojustheterna gentemot exempelvis gamla och dementa?

Varför har socialdemokratin missat de mest grundläggande värderingar i ett människovärdigt samhälle? Till på köpet har rörelsen missat att tillämpa MBL. Människor måste stärkas i sin självkänsla och våga stå upp och kritisera missförhållanden på arbetsplatserna och komma med konstruktiva förslag till förbättringar.

Socialdemokratin behöver inte söka länge efter en ny dimension i politiken. Börja med att tillämpa de verktyg som rörelsen lagstiftade om på 80 talet. Ge människor självförtroende att stå upp mot dåliga chefer och tung byråkrati.

Ropa inte ständigt på mer resurser utan gör något åt de tysta arbetsplatserna och ge de som utför det operativa arbetet makt att förändra. Det är skandal att fackföreningarna allierar sig med arbetsgivarna i organisationen av arbetet.

Kan socialdemokratin forma en politik som avsätter byråkratin då kan partiet åter nå upp till 40%. Och Lena Sommerstads vision kan bli verklighet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0