Slutdebatten
Maud får min röst till riksdagen. Hon vann partiledardebatteb i går med ett suveränt slutanförande. Titta bara en gång ned i papperen och då missade hon säkert texten för det var bara en lätt nick nedåt med huvudet. Maud höll en glad och glättig stil i sitt anförande. Det imponerade på mig. Klart sämst i det avseendet var Hägglund.
Wetterstrand knep säkert många röster när hon först ut i slutdebatten refererade före detta domprostens berättelse om de fyra tomma stolarna eller var det tre stolar. Men det kan också vara så att domedagsprofetior inte imponerar på väljarna.
Centerns politik imponerar tack vare deras helomvändning i kärnkraftsfrågan där partiet står för en realistisk syn på framtida verklighet och har haft förmågan att kompromissa.
Klart sämst var förstås Ohly som med sitt envisa argumenterade med att allt var skattesänkar politikens fel. Ohly blev tillintetgjord av Björklund när B frågade O om han hade kalkerpapper på bordet.
Sämst var de röd gröna i sin utfrågning. Att ta fram enskilda exempel på människor som på grund av FKs och AMS oförmåga till samarbete i svåra mänskliga öden är ren desperation och spelar fult på människors aningslöshet inför svåra politiska avvägningar.
Reinfeldt uppträdde statmanna mässigt när han sammanfattade varför skattesänkningar och reformer i sjukförsäkringssystemet var helt avgörande för att få landet konkurrenskraftigt inför en allt mer globaliserat klot.
Björklunds argumentation när ordning och reda i skolan kommer upp är helt lysande. Naturligtvis har B helt rätt när han hävdar att en atlantångare går inte vända med att vrida på ratten en gång. Att eleverna måste vara närvarande och inte sitta och prata i mobiltelefoner är självklarheter och det är underligt att aktiviteterna förekommer.
En gång för längesedan på 50 talet fick bara de med bra betyg gå vidare till läroverk och sedan ta studenten. Skolreformen genomfördes på 60 talet med avsikten att alla och då som de hette arbetarbarnen skulle få chansen till högre utbildning. Alla fick chansen men sedan har skolan förflummats till nackdel förstås för de som verkligen skulle behöva en stark kunskapsskola med krav och ordning.
Dessutom har resurserna som tillförts mer satsats på byråkratin med skolledare och flertal rektorer som inte behövs därtill administrativa uppgifter för lärarna som gör att undervisningen blir lidande.
Wetterstrand knep säkert många röster när hon först ut i slutdebatten refererade före detta domprostens berättelse om de fyra tomma stolarna eller var det tre stolar. Men det kan också vara så att domedagsprofetior inte imponerar på väljarna.
Centerns politik imponerar tack vare deras helomvändning i kärnkraftsfrågan där partiet står för en realistisk syn på framtida verklighet och har haft förmågan att kompromissa.
Klart sämst var förstås Ohly som med sitt envisa argumenterade med att allt var skattesänkar politikens fel. Ohly blev tillintetgjord av Björklund när B frågade O om han hade kalkerpapper på bordet.
Sämst var de röd gröna i sin utfrågning. Att ta fram enskilda exempel på människor som på grund av FKs och AMS oförmåga till samarbete i svåra mänskliga öden är ren desperation och spelar fult på människors aningslöshet inför svåra politiska avvägningar.
Reinfeldt uppträdde statmanna mässigt när han sammanfattade varför skattesänkningar och reformer i sjukförsäkringssystemet var helt avgörande för att få landet konkurrenskraftigt inför en allt mer globaliserat klot.
Björklunds argumentation när ordning och reda i skolan kommer upp är helt lysande. Naturligtvis har B helt rätt när han hävdar att en atlantångare går inte vända med att vrida på ratten en gång. Att eleverna måste vara närvarande och inte sitta och prata i mobiltelefoner är självklarheter och det är underligt att aktiviteterna förekommer.
En gång för längesedan på 50 talet fick bara de med bra betyg gå vidare till läroverk och sedan ta studenten. Skolreformen genomfördes på 60 talet med avsikten att alla och då som de hette arbetarbarnen skulle få chansen till högre utbildning. Alla fick chansen men sedan har skolan förflummats till nackdel förstås för de som verkligen skulle behöva en stark kunskapsskola med krav och ordning.
Dessutom har resurserna som tillförts mer satsats på byråkratin med skolledare och flertal rektorer som inte behövs därtill administrativa uppgifter för lärarna som gör att undervisningen blir lidande.
Kommentarer
Trackback
