Skolledare och rektorer
Skolan kommunaliserades i mitten av 90 talet. Insåg dåvarande departement och utredare konskevenserna av den kompetens nivellering som skulle bli resultatet vad avser ledningen av skolan?
Jag föreställer mig att skolledare och rektorer i första hand skall vara pedagogiska utvecklare för den organisation de verkar i. De skall således kompetens mässigt stå över de lärare som de är satta att leda.
När skolans ledartjänster tillsätts vilka yrkes kategorier är det som kommunens ledande bfattningshavare söker bland.
Jag anser att duktiga och kompetenta lärare med lång erfarenhet i första hand borde komma i fråga. I andra hand personer i närliggande yrken med pedagogisk erfarenhet. Inom varje rektorsområde borde det finnas lärare som har en särpräglad förmåga att bedriva undervisning i klassrummet.
Målsättning, uppföljning och korrigering av verksamheten är de uppgifter kring vilket skolledare och rektorer borde utöva i den dagliga gärningen. Görs det?
Jag tror inte att det är regel snarare undantag i de flesta rektorsområden i landet att skolledare och rektorers verksamhet innefattar de tre grundläggande uppgifterna.
Ledar tjänsterna lönesätts förstås många tusenlappar högre än läraren som står i centrum i skolans pedagogiska vardagsarbete. Vad sysslar en rektor i huvudsak med? Administrativa uppgifter? Klassers storlek? Och så klart en mängd andra uppgifter för att skolan skall fungera bland annat budget. Men sysslar skolledarna med sin huvudsakliga uppgift att vara pedagogiska föregångsmän/kvinnor för lärarkollegiet? Alltför lite enligt min mening.
Ersätt skolledare och rektorer med administrativ personal lika lönesatt som lärare eller några tusenlappar mindre.
Den pedagogiska verksamheten klaras av i lärarlag och av de duktigaste lärarna som föregångare. De medel som på detta sätt sparas kan med fördel användas för att belöna lärarkollegiet.
Hej Inge.
Alltid lika härligt att läsa dina blogginlägg även om svenskan borde anpassas bättre till det skrivna språket och inte skrivas som man talar.
Nåväl, det är inga egentliga problem att fatta vad du menar och det var extra intressant idag när jag kom hem från en halvdagsförelsäning/workshop hos en skola i Arvika!
Ämnet för dagen var nästan, "på spiken" det du berör!
Det handlade om coaching och hur lärarna kan coacha sina elever MEN också om hur lärarna kan och bör bli coachade av sin rektor/skolledare.
Som jag har uppfattat det hela (bl.a. efter att ha föreläst om ledarskap på rektorsutbildningen vid ett 10-tal tillfällen och då fått möjlighet att samtala med dessa ledare)
är att det är relationsproblematiken som är den avgörande faktorn för hur "tufft" en skolledare/rektor vill/kan gå in i enskilda fall.
Man har helt enkelt kompisrelationer till de flesta lärarna och vill inte "stöta sig" med dessa.
Ett kraftfullt ledarskap med tuffa rekotorer som vet vad de vill och som vågar driva sin linje är oerhört sällsynt.Vi kommer förmodligen aldrig att uppnå ett sådant tillstånd i den svenska skolan och får därför nöja oss med att många lärare som kunde ha blivit oerhört skickliga pedagoger, förblir medelmåttor därför att de inte kommer att få stimulans/näring nog från sina överordnande....
Hälsar
Ulf K
