Sjukvård

En upplyst allmänhet är viktig för att demokratin skall fungera och fungerar demokratin ökar sannolikheten för att vi får ett väl fungerande samhälle. Genom debatter och andra offentliga samtal mellan människor och inte minst erfarenheter av den enskilde hur samhället fungerar tar väljarna ställning i politiska frågor.

Sjukvården i Värmland är ett område där en ökad debatt och förståelse för hur just detta politikerområde fungerar välbehövlig.

Är det jobb i Arvika,Torsby och Karlskoga som prioriteras framför en effektiv sjukvård för de ca 280 000 människor som bor i landskapet? Ökar sannolikheten för att bli felbehandlad på de små sjukhusen eller rentav inte bli behandlad? Ökar möjligheterna för en säker och relativt riskfribehandling på ett specialist sjukhus dit de duktigaste läkarna sökt sig? Hur många akuta insatser tar sjukhusen i glesbygden emot i förhållande till de resurser som står och väntar på att få ta emot fallen?

Det här är exempel på frågor plus många andra som borde diskuteras och genomlysas på ett betydligt mer seriöst sätt än vad som hittills gjorts i länet.

För min del står det fullständigt klart att jag föredrar en koncentration till ett centralsjukhus i Karlstad. Kompletterat med att Landstinget läggs ned och att Sjukhuset i Karlstad görs om till en organisation som fungerar på ett patienteffektivt sätt dvs att läkare får möjlighet att koncentrera sig på proffessionen och inte försörja den alltmer pompösa byråkratin som har en förmåga att svälla över alla breddar i organisationer som Landsting.

Om det nu är så att politikerna vill gå en medelväg varför då inte organisera sjukvården så att en specialist disciplin inrättas i Torsby och Arvika. Alla prostata behandling sker exempelvis i Säffle. Osv. All fettbehandling i Torsby.

När resurser frigörs genom att organisatione kan arbeta på ett patientnära sätt kommer också tidigare upptäckt av sjukdomar att bli möjlig. Med andra ord patienterna behöver inte vara sjuka så länge och plågas i onödan därför att okunniga politiker skall få sin vilja igenom.

Jag får rysningar i lekamen när jag på fotografier ser nuvarande politiker och vet att jag är beroende av deras beslut för min hälsa.

Tänk bara tanken att efter femtio års ålder med jämna perioder bli uppringd av husläkaren och får en pratstund om hälsoläget och eventella behov av att komma till vårdcentralen och få kröppen kontrollerad. I dag sitter patienten i timslång telefonkö när han/hon känner att tillståndet så kräver.

Och tänk tanken att husläkaren rent av skulle ha resurser att en gång om året samla sina patienter till föreläsningar om hälsa, kost och motion. Varför inte erbjuda människor subventionerad fotvård och massage. Det är mycket sannolikt att resurser skulle frigöras till en  både för proffessionen och patienten mer frekvent kontakt om organisationen förändrades.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0