johanssoninjo

Åskter om hur journalisterna skall kunna återfå frihetehen eller få sina straff förkortade vädras flitigt i såväl tidningars ledarsidor som i radio och TV. Mest intressant att lyssna till är förstås personer som har erfarenhet av Etiopien i form av att ha levat och verkat i landet och på det viset förstår hur etablissemanget tänker och hur politiken påverkar landets myndigheter och då främst rättssystemet. Närmast hur processen skall gå till kommer nog ändå journalisten och författaren Bengt Nilsson på DN debatt i dag. http://www.dn.se/debatt/de-fangslade-journalisterna-bor-be-etiopien-om-ursakt. Bengt Nilsson är afrika kännare och kritiker utav hur biståndet generellt har utformats till den fattiga kontineneten. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_Nilsson_(1951). Jag håller med de kritiker som menar att bistånd inte bör gå direkt till regeringar utan i första hand riktas småskaligt till lokala källor som har förutsättningar att bygga företag inriktade på grundläggande mänskliga behov. Percy Barneviks projekt "Hand i hand" är ett exempel. Svenskt bistånd bör i grunden förändras till att stödja främst kvinnors företagande ute på landsbygden. Så här i efterhand och med facit i handen är det lätt att förundra sig över journalisternas blåögdhet om vad som i realiteten kunde inträffa samtidigt som de måste få beröm för den drivkraft som ledde dem till att försöka ge intresserade här i landet en inblick i de förhållande som råder i områden som annars ingen kommer åt att rapportera från. Störst hänsyn borde de ändå ha tagit till anhöriga som nu lider mentalt mer än de själva.