Möte

I går i samband med träningen slumpade det sig så att jag fick tillfälle att byta några ord med en kille som representerar en kategori som jag hör politiker prata om och som jag från och till läser om i pressen.

Ensam kommande flyktingbarn har blivit en företelse som blivit allt vanligare och som somliga ställer sig tvivlande till. Det kan vara så att barn som förlorat sina föräldrar och som tagits om hand av släktingar när de kommer upp i övre tonåren inte ser någon annan möjlighet än att fly från hemorten när möjlighet ges.

Killen jag pratade med hade gått i genom de kanske mest traumatiska upplevelser som ett barn och tonåring kan uppleva. De tiominuter som jag hade tillfälle att ställa frågor till honom blev för mig en upplevelse som jag inte vill vara utan.

Jag har tidigare haft en ambivalent inställning till huruvida vi skall ha kvar trupp i Afghanistan. Jag tror nu att det är en förutsättning för att landet på sikt skall kunna utvecklas. Det är känt att större delen av befolkningen saknar möjligheter till grundläggande utbildning. Att under sådana förutsättningar släppa kontrollen och ge möjligheter till olika grupper som inte har annan ambition än att gynna sina egna kortsiktiga syften utvecklar inte en stabil demokrati.

Israel är arabvärldens enda demokrati dock har landet misslyckats med att genom socialt arbete utveckla sina grannars möjligheter att leva i fred med landet. Det tycker jag är underligt. Arabvärlden lever under olika diktaturer som hållit tillbaks folks möjligheter till utbildning och därigenom välstånd.

Nu håller utvecklingen på att ta en annan riktning. Bra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0