Idyll och ledarskap
I går em "landade" jag med kompisen vid ratten på en magnifik gräsmatta utanför en röd stuglänga med en loge i bakgrunden.
Vred jag på huvudet såg jag svenska flaggan bland röda stugor och blånanade sjövatten i bakgrunden.
Jag befann mig på Molkoms hembygdsgård för att närvara vid ett idrottscafe.
Fd häckstjärnan Ann-Louise Skoglund och Timrås elitseietränare i ishockey Perra Jonsson utfrågades av moderatorn Bosse Gewert.
Ann-Louises svenska rekord från 80 talet på 400 m slätt och dito med häckar står sig i dag och räcker till finalplats på internationella mästerskap. Ann-Louise har utvecklats till en god estradör med verbal talang.
Friidrotten saknar en organisation för att spåra talanger på högstadie och gymnasieskola såväl centralt som lokalt.
Jag har misstagit mig på Perras kompetens beroende på att jag enbart kommit i kontakt med honom genom TV mediet.
Nu förstår jag bättre hans egenskaper som ledare och vad de har för betydelse som coach för ett tjugotal hockeyspelare av varierande kvalite.
Perra har själv spelat fotboll på superettanivå och dito ishockey. Kanske av underordnad betydelse i förhållande till de egenskaper han dels har förvärvat genetiskt i kombination med uppväxtmiljön men kanske främst den erfarenhet han konfronterats med i tidigare yrkesverksamhet.
Det kaos som kan råda vid en större trafikolycka är troligen värre jämfört med att i slutminuterna av en betydande hockymatch ingjuta mod i en ishockeyfemma.
Möjligen är det så att fler lagsporter skulle välja ledare som är skickliga i att ingjuta trygghet och mod hos lagspelare jämfört med att dra upp taktiska ritningar inför matchen.
Jag kommer att tänka på den förvirring som rådde i det svenska damfotbollslandslaget när Japanerna började trilla bollen efter marken och trollade bort svenskorna från finalen.
USAs lag uppvisade ett helt annat mod men förlorade oturligt på straffar.
I fotbollskvalet till european leauge har tre svenska lag förlorat med sammanlagt 0-8 mot israeler, norrmänn och portugiser. Jag undrar om det är dags att överge det taktiska spelet och pärmbärar gubbarna till förmån för fantasi och spelglädje. Jag såg aldrig några pärmar i närheten av Åby Ericssons ledarstab däremot hade han ingjutit mod hos en ovanligt bollskicklig spelatrupp med pianospel.
Vred jag på huvudet såg jag svenska flaggan bland röda stugor och blånanade sjövatten i bakgrunden.
Jag befann mig på Molkoms hembygdsgård för att närvara vid ett idrottscafe.
Fd häckstjärnan Ann-Louise Skoglund och Timrås elitseietränare i ishockey Perra Jonsson utfrågades av moderatorn Bosse Gewert.
Ann-Louises svenska rekord från 80 talet på 400 m slätt och dito med häckar står sig i dag och räcker till finalplats på internationella mästerskap. Ann-Louise har utvecklats till en god estradör med verbal talang.
Friidrotten saknar en organisation för att spåra talanger på högstadie och gymnasieskola såväl centralt som lokalt.
Jag har misstagit mig på Perras kompetens beroende på att jag enbart kommit i kontakt med honom genom TV mediet.
Nu förstår jag bättre hans egenskaper som ledare och vad de har för betydelse som coach för ett tjugotal hockeyspelare av varierande kvalite.
Perra har själv spelat fotboll på superettanivå och dito ishockey. Kanske av underordnad betydelse i förhållande till de egenskaper han dels har förvärvat genetiskt i kombination med uppväxtmiljön men kanske främst den erfarenhet han konfronterats med i tidigare yrkesverksamhet.
Det kaos som kan råda vid en större trafikolycka är troligen värre jämfört med att i slutminuterna av en betydande hockymatch ingjuta mod i en ishockeyfemma.
Möjligen är det så att fler lagsporter skulle välja ledare som är skickliga i att ingjuta trygghet och mod hos lagspelare jämfört med att dra upp taktiska ritningar inför matchen.
Jag kommer att tänka på den förvirring som rådde i det svenska damfotbollslandslaget när Japanerna började trilla bollen efter marken och trollade bort svenskorna från finalen.
USAs lag uppvisade ett helt annat mod men förlorade oturligt på straffar.
I fotbollskvalet till european leauge har tre svenska lag förlorat med sammanlagt 0-8 mot israeler, norrmänn och portugiser. Jag undrar om det är dags att överge det taktiska spelet och pärmbärar gubbarna till förmån för fantasi och spelglädje. Jag såg aldrig några pärmar i närheten av Åby Ericssons ledarstab däremot hade han ingjutit mod hos en ovanligt bollskicklig spelatrupp med pianospel.
Kommentarer
Trackback
