Nu är det gjort del 5

Efter tre stora och härligt goda glasskulor samt fotografering på bron över kanalen i Sjötorp var det dax att ta sig an sista etappen mot Mariestad. Jag  tänkte att hur skall det gå för efter 10 mils körning i vanliga träningsrundor brukar det inte hända så mycket mer en sådan dag än stilla sittande och vila.

Sacke totog täten eller var det rent av jag som drog på den tre kilometer långa raksträckan. Jag tänkte, bara denna biten är över blir det nog lättare. Men det kom nya raksträckor och svaga uppförsbackar som känns plågsamma efter många timmars trampande för en relativt otränad.

Till slut dyker kyrkan upp där vi skall svänga av stora vägen och in på mindre småvägar till Mariestad. Kanske knappt två mil kvar eller ännu mindre. Så småningom når vi cykelbanan efter järnvägen in mot centrala delarna och plågan borde vara över om 10 till tjugo minuter men cyklingen håller i sig och sista biten är alltid den längsta åtminstone mentalt.

Tröttheten är inte det enda utan smärtan i baken gör sig ständigt påmind och en stund vila genom att hänga på ena trampan och stå upp gör gott men efter någon minut behöver proceduren upprepas.

Kl 1800 når vi i alla fall till slut Vandrarhemmet. Läget är super strax intill Vänern och byggnaderna anar jag är från senare sekler. Som ett vandrar hem skall vara. Trevlig miljö och byggnade från äldre tider.

Axel har beställt ett fyrbäddsrum. Vi installerar oss och duschen är härligt varm och jag står länge och njuter. Funderingarna går snart till morgondagen. Axel rapporterar att 14,4 mil har tillryggalagts. Axel frågar vad vi tippar i effektiv cykeltid. Jag svarar sex timmar. Axel replikerar sex noll två. Medelhastighet 24,3 km/tim.

Jag har för mig att Axel ställde frågor även om Mariestads kultur och historia men minnet sviker mig antagligen hade även hjärnan fått sig en omgång av de 14 milen.

Något måste vi ha i magen inför morgondagen och vi kommer överens om att det får bli pizza. Men före det bjuder Axel på en god och mild whisky.

Vi hittar utan problem en pizzarestauarang och pizzan kompletteras med Mariestad öl.

Tillbaks vid förläggningen kollar vi på sena sporten och ett tyskt äldre par spelar ett för mig okänt sällskapsspel.
Damen har en blodtrycksmanschett som jag ber att hon skall testa på mig. 72 genom 140 visar displayen.

Sömnen vill inte infinna sig förrän efter någon timma eller mer tid. Axel flåsar till i steget och andas djupt omgående. Sacke som vilar bredvid mig i dubbelslafen får efter någon timma en fruktansvärd kramp i innerlåret och står upp några minuter med smärtan ilande i låret.

På morgonen får jag reda på att jag snarkat. Inte bra när jag vilar bland uttröttade cykelkamrater.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0