Nu är det gjort del 7

Det tar en stund att komma igenom Vargön och infarten in till centrala delarna av Vänersborg. Till slut med ont i baken landar vi intill Vänerviken och strandkaffet. Jag beställer Cola, kaffe och glass. Vädret är gött med solsken och en behaglig bris.

Axel ringer till Vandrarhemmet i Håverud och planerar för ankomst efter kl 2100. Puh! Då har vi cyklat i tolv timmar med paus för lunch annars bara korta stopp för att återhämta krafter och fylla på vätska. Sträckan upp till Håverud beräknas till 6 mil. Tufft när vi tillryggalagt 12 mil.

Upp på hojarna och vi undrar om vi skall över eller under bron. Vi chansar på under men har fel och får backa och vi tar oss över och in på gamla utfarten till staden. Jag känner igen skylten ner till Ursand. Där tältade jag och en kompis, kan det ha varit 1959 när vi cyklade tur och retur Gbg.

Färden går vidare efter asfalten in på en bra grusväg innan vi kommer ut på behaglig asfalt och mindre väg som skall ta oss ända till Mellerud. Nu är det rejält kärvt med baken och låren börjar knnas stumma vid minsta kulle. Vi rastar tre gånger på sträckan till Mellerud men bara korta stopp på fem minuter.

Bland annat vid en ICA affär där Axel köper tre tre komma femprocentare. Och blir igenkänd som den cyklist som förra året passerade åt andra hållet med destination Rom. Föreståndaren rekommenderar en thai restaurang i centrala Mellerud.

Platt landskap gör att återstående 2 mil cykling blir någotsånär dräglig. Skönt att strax före åtta nå restaurangen.
Jag är tveksam till om det går att fortsätta 45:an efter Mellerud till avtaget mot Håverud på grund av smalheten på vägen. Jag kommer ihåg fel och förväxlar med Brålanda utfarten. Vägen efter Mellerud är bred och inga problem att cykla på. Trafiken börjar också glesna mot 21 snåret.

Jag får en påminnelse av servitrisen att ta med mig handskarna. Senare på vägen mot Håverud visar det sig att Axel oturligt tappat ena glaset till ögonen och har därför svårt att läsa kartan.

Efter 20 mil står vi på bron och skådar ner på Håverud anläggningen. Vandrarhemmet ligger djupt där nere och det behövs inte några tramptag utan bromsarna får jobba neråt men jag tänker på morgondagen när vi skall upp.

Föreståndaren har gått för dagen och Axel ringer.

Eftersom jag snarkat så får jag ensam rum och tar god tid på mig i duschen. Kompisarna ropar och det är dax för tre procentaren som vi sköljer ned med några centiliter Jägermeister.

Efter sport nytt och berättar glada röster på dubbelrummet bestämmer vi oss för att sova kl 2300.

Kl 0200 har inte sömnen infunnit sig. Jag kissar och mäter pulsen. Dryga 80 slag, inte normalt. Jag tänker, skönt i alla fall att slippa röra på sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0