johanssoninjo

Det är förståligt att oppositiones retorik lyder: "när kommer jobben"? Alliansen gick till val på jobblinjen. Lätt att tolka som att fler jobb skulle skapas. Innebörden var att öka utbudet av arbetssökande i stället för att gömma människor i långtidsjukskrivningar och förtidspensionering.  Så har resultatet blivit. Utbudet av arbetskraft har ökat. Jobben har blivit fler men procenttalet arbetslösa har ökat. Oppositionens kritk hänger upp sig på misslyckad fas3 för de som står längst från marknaden och arbetsförmedlingens oförmåga att matcha de arbetssökande som står närmast arbetsmarknaden med de jobb som finns.

Kritik riktas mot att utbildningen av arbetslösa är otillräcklig.

Ingen politiker kan skapa jobb men väl genom penningpolitik och finanspolitik påverka ekonomiska förutsättningar i samhället och därmed möjliggöra för företag att lättare utveckla verksamheten.

För hög ränta i förhållande till omvärlden och en för tillfället stark industri har medfört att kronan stärkts som i sin tur kommer att medföra sänkt konkurrenskraft och tillsammans med de problem större delen av europa brottas har detta inneburit varsel på arbetsmarknaden. Således sänk räntan med det snaraste och ta i och fjutta inte med kvarts procent.

Finanspolitiken kan användas för att stimulera den inhemska efterfrågan. Och då stimulera de grupper som använder pengarna till att konsumera inom handel och hushållstjänster.

Utbildning anses lösa problem. Flaskhalsarna på arbetsmarknaden finns framförallt i de sektorer som kräver högutbildad arbetskraft dvs teknik i form av olika företagstjänster, it och telekom. Sällan sägs från poltiskt håll vilket innehåll arbetsmarknadsutbildningen skall ha. Vilken utbildning skall erbjudas de grupper som nu befinner sig i fas3 och grupper som varit arbetslösa en tid men ännu inte kvalificerat sig för fas3? Att prata om att dessa grupper skall få riktiga jobb genom ännu en omgång kreativa subventioner är inte trovärdigt.

Sjuksköterskor och undersköterskor är en grupp som efterfrågas men kräver fyra års högskolestudier. Är det dax att politikerna börjar informera väljarna om var problemen ligger och inte ducka för verkligheten?

Är det dax att stimulera fram ett näringsliv där företag skapas som kan sysselsätta människor med arbeten som är anpassade till var och ens förutsättningar? Jag tror att det krävs att nuvarande politiska låsningar läggs åt sidan och politiker och arbetsmarknadens parter prioriterar inte bara insiders utan också börjar tänka på de som långvarigt står utanför arbetsmarknaden.

Subventioner och administrativa arbetsmarknadspolitiska åtgärder skapar inga jobb utan befäster utanförskap. Låt höra nya kreativa lösningar och framförallt från lokalpolitiker och näringsliv som står närmast problemen. Med alla de lokala resurser som finns inom kommun, arbetsförmedling och olika subventionerade organisationer borde mer kunna åstadkommas. Eller om inga resultat nås, avveckla! Låt Er inte begränsas av central makten.