Sänkta löner

Är det farligt med sänkta löner? Inte om alternativet är konkurs och nedläggning men med ursklijning förstås. Konkurrensen från Japan och Korea m fl länder blev på tok för stark för den stolta svenska varvsindustrin på 70 talet. Likaså stålindustrin. Kraftigt omstrukturerad finns nisch företag kvar som SSAB. SAS kan också finnas kvar men inte med en kostnadsstruktur som är tre ggr konkurrenternas.
Konkurs och nedläggning har varit ett inslag i den solidariska lönepolitiken. Den solidariska lönepolitiken höll på att fullständigt sänka skutan Sverige på 70 talet. Som tur var hade vi en flytande valuta som vi kunde trixa med gentemot konkurrenterna. Den möjligheten försvann i början av 90 talet. Sedan början av nittiotalet har det inneburit att exportföretagen rationaliserat och höjt produktiviteten för att kunna hänga med världskonkurrensen.
Inga tveksamma arbetsuppgifter får finnas kvar i företagen. Hur ser den organisation ut som skall vara villig att på eget bevåg och utan statliga subventioner ta emot potentiella medarbetare? Motivationen bland tjänstemän och arbetare att ta emot och introducera ungdomar är inte hög på de flesta arbetsplatser. Det är en fråga om attityd på svensk arbetsmarknad som måste ändras. För det fordras också att ingångslönerna anpassas till nybörjarnas produktivitet.
Nu skall LO och arbetsgivarna anställa ungdomar som dels skall utbildas och dels skall göra något produktivt. En liten del av de 25% kommer att anställas av företagen. Det är gräddan, men resten då?
Givetvis gäller det att arbetsmarknaden inte får ha för höga minimilöner då anställs inte kreti och pleti. Inom den offentliga sektorn har lönerna drivits upp till höjder som i längden inte går att matcha med skattebasen. På sikt kommer vi likt SAS att få se lönesänkningar inom staten och kommunerna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0