johanssoninjo

Ur kriser, som nu den europeiska, om det ens det är någon allvarlig kris föds utveckling och nya konstellationer som förmår organisera samhällslivet på ett annorlunda sätt än det förgångna som orsakade krisen. Kris är definitionen på en samhällsföreteelse som drabbar knappt en fjärdedel av befolkningen. Huvuddelen lever ovetande om vad som händer. Media rapporterar dagligen men det tas emot med en jäspning av de övriga 80% av medborgarna som lever livet som de alltid har gjort.

T o m i Grekland är det en minoritet som engagerar sig. För det stora flertalet går livet vidare.

Politiker fördröjer Greklands urträde ur euron. Skuldbördan var redan för några år sedan ohanterlig och enbart att klara räntebetalningar kräver nya lån. Långivarna kräver ökad kontroll över hur grekerna skall hantera skatter genom att få kontroll över konton som inte får användas med mindre att långivarna ger sin tillåtelse. Givetvis är det ohållbart i längden.

Ett land är en suverän enhet även om landet har försatt sig i en ohålbar situation genom att vara beroende av långivare utanför landet.

Byråkratin skall ha sin tågordning och dess kvarnar mal långsamt men till slut är bränslet slut och då är det definitivt stopp och Grekland kommer att återgå till en egen valuta med svåröverskådliga konsekvenser för inhemska skuldsatta och långivarna som har sig själva att skylla. Risken var för stor. Många långivare har under en lång period tjänat stort på ränteinkomster från lånen och ett alternativ hade varit att gå med på skuldavskrivningar. Möjligen kan ett sådant scenario vara ett faktum före statbankrutt.