johanssoninjo

Politiken präglas av idelöshet. Socialdemokraterna vaktar på mittenväljarna och vågar inte radikalisera vänsterideer. Reinfelt är trött heter det i ledare och i politiska kommentatorers munnar och har förbrukat trovärdigheten i jobbskapandet.

 

För att klara jobben är det gammal skåpmat som sätts på bordet. Skoltrötta ungdomar skall utbildas. Ineffektiv arbetsmarknadsutbildning skall få mer resurser. Högskolan skall byggas ut trots att nya elever inte kan skriva och räkna i den utsträckning som högskolestudier kräver.

 

Varför är det tyst i den politiska debatten om rätten till arbete? Och då menar jag verkligen rätten till arbete. Dvs att alla som gått ut gymnasiet och vill arbeta har rätt att bege sig till en arbetsgivare.

 

Kan allvarliga frågor som människors välbefinnande och att leva ett gott liv hänskjutas till politiska visioner utan att följas av konkreta ideer i närtid. Oavsett politisk färg har samma idelöshet präglat debatten sedan början av 90 talet när arbetslöshetsproblemet tog fart på allvar.

 

Alla partier har på agendan full sysselsättning. Men det är likt centerns vision om fri invandring en vision.

 

Om rätten till arbete skall fungera krävs lagstiftning och en statlig  myndighet som ser till att lagstiftningen följs dvs fördelar arbetslösa människor till arbetsgivare enligt kriterier som  ex arbetsgivarens storlek. Om inte lagstiftning är möjlig tala klartext och förklara för väljarna att full sysselsättning är omöjlig. Vi måste vänja oss vid hög arbetslöshet i fortsättningen. Politikens möjligheter är uttömda. Vi har provat nog i två decennier utan att lyckas. Enda sättet är att lagstifta och det är omöjligt.

 

Problem kommer att uppstå vid en eventuell lagstiftning om rätten till arbete. Arbetsgivare kanske struntar i att ge nyanlända tilldelade människor uppgifter eller så infinner sig inte arbetslösa enligt myndighetens order till arbetet.

 

Arbetsförmedlingen behövs givetvis inte längre utan tilldelas andra uppgifter. Uppgifterna blir att kontrollera att arbetsgivarna fullföljer ålagda uppgifter och utdöma vite i händelse av lagbrott. Även kontroll av arbetstagarens beteende måste göras. Arbetsförmedlingens allt överskuggande nya uppgift blir förstås att fördela arbetslösa till arbetsgivare.

 

Hur kan nyordningen komma att på verka företagandet och ekonomin i stort i samhället? Näringslivet kommer förstås att drabbas av extra lönekostnader men å andra sidan kan det kompenseras av att arbetsuppgifter som förut inte utvecklats kan komma att skapas och bidra till tillväxt. Ett nytt sätt att tänka kan skapa dynamik. Kostnader som samhället tidigare haft för arbetslösa försvinner och därmed kan skatter sänkas. Företagsbeskattningen kan sänkas till rekordlåga nivåer.

 

Ordentliga stimulanser för företagande måste införas. Gamla regelverket för företagande i stort sett avskaffas när nya regler införs för mottagande av arbetskraft. Företagen kan inte längre vara bundna till kollektivatal enligt dagens regler utan nya avtal mellan arbetsmarknadens parter måste utvecklas som är anpassade till nyordningen på arbetsmarknaden.

 

Kommer utländska företag att vilja investera i landet? Det får framtiden utvisa. Säkert finns det fördelar och nackdelar med nyordningen som måste analyseras. Vågar något parti ens snudda vid tanken på att i dag komma med konkreta ideer för hur full sysselsättning kan skapas?

 

Jag hoppas att det lokalt i Värmland skall födas en politisk talang eller för den delen en näringslivsföreträdare som åtminstone lokalt kan åstadkomma en oprövad idee om hur i länet kan bli förgångare i jobbskapaqnde.