johanssoninjo

En skildring av mänsklig förnedring. Att tvingas dricka sitt eget nyss pissade urin ur en vinflaska på grund av att fängelsevakten inte behagar hämta vatten får anses som ett bevis på hur litet ett människoliv värderas till och med när människan är underställd myndighetens bedömning.

 

Skildringen av det unga parets förtvivlade kamp för kärleken som inte godkänns av släkten berör läsaren djupt.

 

Lokal myndighetens nochalans mot enskilda individer och hur lite ett männikoliv betyder i åttiotalets KIna berättar författaren om på ett sätt som gör det svårt att lämna boken för en paus i läsandet.

 

Politisk, ja i så måtto att han tar ställning för människan gentemot den nochalanta byråkratin. Men författaren förklarar i nästa mening att myndigheterna har sitt berättigande och att det är enskilda befattningshavare som utövar makt gentemot upproriska medborgare. Allmängiltigt och förkommer överallt. Inte särskilt politiskt anmärkiningsärt.

 

Dock gjordes förfärliga övertramp av myndigheterna gentemot bönderna. Bäst beskrivet när uppköpsställena för vitlök godtyckligt stängs mitt framför näsan på säljare som åkt flera mil med skrangliga kärror dragna av åsnor på undermåliga vägar. Inte underligt att kommunkontoret vandaliseras. Upprorsmännen och kvinnan bestraffas med fem års arbetsläger. Visserligen får ansvariga kommuntjänstemän förflyttning till ett annat län men det får anses som en lindrig åtgärd mot den nochalans som visades de som svarade för deras lön och som kommunen skulle serva.