johanssoninjo

När jag ser det eländiga liv som tiggare lever undrar jag om det inte vore bättre att arbetsmarknaden vore helt oreglerad. Visst skulle fackföreningar finnas och skulle  i den situationen ha ett större behov av att agera mot hänsynslösa arbetsgivare. Men i övrigt skulle anställningsvillkor kontraktras mellan individer och arbetsgivare. Säkert skulle det finnas kollektiv som slöt sig sammam och agerade för att förbättra villkoren och också med hjälp av föreningar.

Största hindret i dag mot en mer flexibel arbetsmarknad och med möjlighet för arbetslösa att få ett arbete är utan tvivel de höga ingångslönerna som har tillkommit på grund av de central avtalen. Arbetsgivarna går med på årliga löneökningar till stor del beroende på att produktiviteten ökar främst bland stor företagen. Men och det är ett välkänt faktum att jobben skapas i de mindre företagen som är känsligast för löneökningar.

Annie Lööf är en av de politiker som har kritiserat lönebildningen i svensk ekonomi och jag hoppas att hon kan nå fram med budskapet för att de som står utanför skall få större chans att pröva på arbetsmarknaden.

Att tro att alla i en årlig population skall kunna utföra ett arbete som kräver ett ordnat liv är bara politiska floskler. Givetvis ökar förutsättningarna för de som dragit nitlotten i form av fysiska och mentala handicap att få bra ekonomiska förutsättningar ju fler som kommer i arbete av de som nu står utanför. 

Bostadsmarknaden är ett annat område som bildar köer av förväntansfulla medborgare på grund av en reglerad marknad.