johanssoninjo

I går rapporterade nyhetsmedierna att resebolagen hade ökat beställningarna till varmare länder med 20 till 30%. Det som utlöst uppsvinget för resebranschen var några dagars temperaturer under 20 grader celsius i de nordliga länderna. Jag tänkte, där jag satt i bilen och betrakatade den allra mjukaste och härliga djupgröna grönskan i naturen, hur tänker människor? Har de redan glömt förra årets plåga i Grekland och Spanien med 40 gradig värme och väntan i hotell lobbyn på att bussen skall komma för vidarbefordran till flyget och hemkomsten till det mer människovänliga klimatet i norden. Oron som följer för att ha dragit på sig början till hudcanser av semestervistelser i solsäkra länder klingar snabbt av men en alltför hög procent kommer senare i livet att uppleva de tragiska konsekvenserna av att ha gått på minan att fly norden klimatet för solen i söder. I går besökte jag Värmlandsnäs. Ett platt jordbrukslandskap vars stränder mot Vänern kantas av de allra mjukaste och släta berghällar. Höga och välväxta tallar i riklig mängd avbryter potatisodlingar och sädesfälten. Stillheten och tystnaden är bedövanden. Upplevelsen att stanna bilen i en skogsglänta ta ut stolar ur bagageluckan och kaffekorgen och sätta sig och betrakta naturen är obetalbar. Det ena utesluter inte det andra är talesättet, jo det är precis det det gör. I går var temperaturen någon grad över 20, vinden minimal och himlen var beslöjad av lätta molnbankar som på avstånd betraktade landskapet där jag befann mig. Att vi missade att hitta jättestenen som inlandsisen hade droppat av för miljoner år sedan gjorde naturupplevelsen i skogen bara bättre. Vi fick trampa i obanad terräng bara längre. Kanske kan Säffle turistbyrå göra några passande märkningar i omgivningen. Nästa gång lämnar jag bilen hemma och tar cykeln till hjälp för att förflytta mig till natursköna platser i den närmaste omgivningen.