johanssoninjo

Jag undrar hur normalt absurda händelser och beteenden får bli och hur långt användning av telefoner, facebook och knallskott och bengaliska eldar bland tätt stående åskådare på en fotbollsmatch får gå? Antagligen hur långt som helst, för tillfället verkar det så.

 

Jag erfar att det första råd eller rent av en order som en psykolog ger en anställd som söker för arbetsrelaterad stress är att lägga undan telefonen och sluta att hänga på sociala medier. Således vad jag läser på vänster sajten Dagens Arena om att problemet i huvusak är arbetsrelaterat kan ha virr relevans men är långt från hela sanningen.

 

Självklart är det i t ex byggbranschen och i vårdsektorn andra problem som har som konsekvens arbetsrelaterade skador. Men  statistiken visar och media pratar om så tycks det vara en övervikt för psykosociala åkommer och att dessa på ett dramatskt sätt ha ökat under de senaste åren. Givetvis hänger det ihop med att vissa känner sig underlägsna alla hurtiga och glada människor som redovisar vardagen på medierna. Det är inte alla som kan känna sig nöjda med det liv de har utan skall nå upp till något diffust som de tror skall vara normalt.

 

Beteendet hos "klackerna" på fotbollsmatcher är så klart helt absurt. Bara att se miljön vid ingången till en match får mig att skynda på stegen så jag kommer in på arenan och till sittplatsen. Där träffar jag en granne som är närmast hysterisk och förklarar för mig stående och viftande med båda armarna att de här jävla idioterna är ta mig fan inte ritkigt kloka. Flatheten är enorm inom det svenska samhället. Förra gången lämnade jag matchen före slutsignalen. Mycket riktigt när knallskottet gick av tågade mannen med långa och kraftfulla steg ut från sektionen och jag följde efter. Skönt att individen är indentifierad och polisanmäld. Kanske kan det ändra på det normala, jag

tvekar.