johanssoninjo

Majoriteten av befolkningen i vilken mellanstor stad som helst i landet vill självklart ha ett sjukhus med betydande resurser för behandling av t o m ganska komplicerade åkommor som relativt sett  är ovanliga i regionen. Det självklara faktum att relativt sett ovanliga åkommor ex kirurgiska ingrepp kräver en viss mått av kontinuitet för att doktorn skall kunna upprätthålla kompetensen och inte darra på handen på grund av oträning när åkomman står för dörren tycks inte majoriteten ta någon hänsyn till.

 

Senast har detta enkla fakum kommit i dagern i Härnösand där majoriteten ihärdigt har uttryckt sitt missnöje över landstingets förslag att minska på sjukvården i sta'n och koncentrera resurserna till större befolkningscentra just för att upprätthålla kompetensen vid komplicerade sjukdomsförlopp. Experterna pekar på att ett antal personer upptill 1000 stycken kan få liven förkortade just på grund av att rätt behandling inte kan erbjudas om sjukvården sprids ut så att majoriteten av befolkningen kan se sitt sjukhus som en symbol för en falsk trygghet.

 

I Värmland slösas sjukvårdsresurserna bort på mindre sjukhus i Arvika, Torsby, Kristinehamn och Säffle. Lilla Tromsö har fler helikoptrar än den sammanlagda sjukvården i hela Sverige. Hur många helikopetrar skulle vi kunna ha som trygghetssymboler i Värmland om småsjukhusen lades ner och med vilken kapacitet skulle sjukhuset i Karlstad kunna utökas med?