Spelet och ledarskapet

Förunderligt att elva plus bänken så mycket bättre fotbollsspelare inte kan besegra ett lag som består av i mina ögon pinsamt dåliga bollbehandlare och passningsspelare i relation till motståndaren. Jag ser att taktiken, lagtriumfen och ideliga bortsparkandet av bollen från eget straffområde är det avgörande. Och så förstås slumpen att ingen av motståndarens chanser lyckas resultera.
 
Visst kommer ett spänningsmoment in när en contring resulterar i målchans och 1 -0 till Sverige mot Brasilien låg inom räckhåll om några av spelarna hade varit en aning kyligare. Men även i de fåtal avslutningar som laget kom till lyste en undermålig bollbehandling och spelsinne igenom.
 
Det bedrövliga i sammanhanget för den som älskar teknisk fotboll är att när lagledare ser att det kan bli ett framgångsrecept kan taktiken med ett dramatiskt defensivt spel sprida sig till många andra lag och borde naturligt vis bli ett framgångsrecept för att hålla sig kvar i seriesystemet. Varför inte många lag tillämpar taktiken är förmodligen för att den inte håller i längden utan det är förstås slumpen som spelar stor roll. Att tro att en konsekvent genomförd defensiv taktik skall hålla genom ett helt seriesystem är det ingen som vågar tro på.
 
Sveriges herrar försökte att tillämpa taktiken under Lagerbäcks ledning. Jag kommer ihåg hur det sparkades i försvaret och mittfältet fick kolla på höjdbollarna som ständigt var för höga och sällan nådde anfallarna utna bollen kom lika fort tillbaka till anfallande lag. Tråkig fotboll! Dock resulterade fasta situationer i bland och jag drar mig tillminnes, var det mot Frankrike, när en hörnspark studsadde i huvudet på Martin Dahlin och in i nätmaskorna. Rent pinsamt var agerandet i försvaret när vi blev utspelade 2006 mot Tyskland.
 
Jag skulle vilja förfina defensiven ytterligare genom att även dra ned toppspelaren till starx utanför straffområdet. Det innebär ett spelsystem 5-5. Ett viktigt taktiskt moment i systemet skulle vara när målvakten skall sätta igång spelet. Ta lärdom av hanbollsuppläget. Inte sällan går det alldeles för långsamt när målvakten skall sätta igång spelet. Gång på gång blev Lindahl stående vid straffområdeslinjen utan att ha någon att sparka eller kasta bollen till.
Två till tre spelare måste sätta igång att sprinta mot mittlinjen så fort bollen går över sidlinjen. Förutsätter att toppforwards  som skall agera i den rollen byts ut i halvlek och att de är tränade för uppgiften att kunna springa extremt fort i 8 -10 sådana rusher per halvlek. Motståndaren kommer att tvingas avdela spelare för att bevaka taktiken och offensiven kan begränsas. Viktigt är att målvakten är extremt duktig på att kasta bollen med precision. Enkelt att träna upp. Även att träna upp löpförmågan hos sex toppforward borde vara en bisak.
 
Obegripligt att inte svenska lag som lyckas ta sig till Champion Ligan och Europa League inte tillämpar en extremt defensiv taktik för att chansa på ett oavgjort resultat. Varje poång innebär värdefulla intäkter.
 
Jag grattar svenska laget till framgångarna och ser med spänning fram mot finalen mot Tyskland. Det är givetvis stor underhållning för nationen att få se landslaget i OS final. Men samtidigt en bedrövelse för Brasiliens så mycket skickligare individuella spelare att inte kunna uppträda inför hemmapublik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0