Les Miserables

I går var jag på teater. Les Miserables. Generalrepetion. En uppsättning som skall spelas på teatern hösten och vintern. 
 
Hustrun hade förberett mig genom att visa mig broschyren där det i korta ordalag står vad teatern handlar om. Les Miserables (musical) är en klassiker som alla med något så när allmänbildning känner till vad storyn handlar om. Tiden är franska revolutionen och uppgörelsen mellan en f d fånge och en polis som gjort till sin livsuppgift att återbörda fången till fängelset trots att fången integrerat sig i samhället och till på köpet gjort goda gärningar.
 
Första akten är 1,35 timma. Jag förstår knappast någonting av vad som utspelar sig i de olika scenframträdandena. Allra minst hör jag vad som sjungs. Textremsa hade varit oerhört bra. Jag satt och funderade på varför ingen kan komma ut på scen och i förväg berätta vad nästa scen handlar om. Men det skulle troligen vara förödmjukande för den bildade församlingen som åser skådespelet. 
 
I pausen står jag utanför teatern i den ljumma och vackra sommarkvällen och funderar på om jag skall gå in och sätta mig. Lojaliteten tar överhanden, förstås. Jag stånkar mig tyst igenom ytterligare en dryg timma.
 
Avslutningen innebär  stående ovationer från samtliga åskådare. Hyllningarna är öronbedövande för rollprestationerna. Samtliga i publiken står upp och applåderar och starka stämbandsyttringar förekommer hos huvuddelen av publiken.
 
Jo, jag uppskattar körsången och musiken men jag uppskattar inte handlingen och hur den preseteras på scen och framförallt hör jag inte vad som sjungs och sägs till mer än högst 10% därför blir det hela en nästan plågsam upplevelse i dryga tre timmar.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0