Samordning
Samordning är en företeelse som jag reagerar med negativa känslor inför. Beroende på att jag en längre tid i yrkeslivet jobbade på en planeringsavdelning där målsättningen var att samordna fyra avdelningar som jag upplevde som olikartade och samordningsvinsterna som jag iaktog inte stod i proportion till de resurser som var avsatta för planeringsavdelningen. Ofta uppträder ordet i administrativa sammanhang och uttalas av utredare och högre chefer som ett medel att effektivisera verksamheter som har knötts in under samma organisation.
Samordning innebär att det bästa utav en verksamhet skall tas till vara och vara till nytta för flera av andra verksamheter. Det helt avgörande är förstås hur pass lika verksamheterna är varandra. Uppenbara fördelar finns förstås som gemensamma kassa eller matsal. Andra tvivelaktiga målsättningar blir enbart ett administrativt slöseri med antinge skattemedel eller ägares pengar.
Tyvärr är det ofta så att det byggs upp samordningsavdelningar, planeringsavdelningar som sitter ovanför de operativa avdelningarna och inte åstadkommer annat än byråkrati och administration.
Vem vet hur en verksamhet fungerar bättre än de yrkesmän som sitter i smeten. Vad blir det av samordningen när golv folket skall berätta för administratören ovanför och denne i sin tur skall samordna tre andra berättelser och till sist vad får den som eventuellt tar emot berättelsen för nytta av densamma?
Läser DN debatt idag.
Nu senast skall bättre samordning till för att förbättra elevernas hälsa. Samordning skall ske mellan måltidsverksamheten, tandhälsan och skolsköterskorna. Nuvarande brister skall rättas till genom
att kommuner och landsting tar ansvar för att barn- och skolhälsovården fungerar,
med konkreta folkhälsomål, praktiska redskap och resurser för professionen i kommuner och landsting,
att kostchefer finns i alla kommuner.
Kul med konkreta folkhälsomål. Hur skall de målen se ut? Skall en tioåring inte väga mer än 50 kilo och vad händer om tioåringen väger 55 kilo? Skall tioåringen kunna förflytta sig på en terrängslinga som är av viss längd på viss tid? Skall tioåringen kunna redogöra för GI metoden?
Ja, det är möjligt att det skall införas ett ämne på skolschemat som heter hälsa och det är där samordningen kommer in i bilden. Det kanske inte behöver vara konstigare än att skolsköterskan, gympaläraren och kostchefen berättar om sin verksamhet men är det inte det som redan sker idag?
Vilka åtgärder sätts in om inte eleverna når målsättningarna?
Jag funderar på hur detta arbete skall samordnas med vuxenlivet och den receptförskrivning av motion som antagligen blir följden av att inte skolan har klarat av målsättningen. Det är den verklighet vi lever med i dag.
Bäst tror jag det blir om varje disciplin utför sitt arbete enligt den professionens bästa övertygelse och förmåga.
