johanssoninjo

I dag på DN debatt redovisar två forskare tillika reservofficerare åtminstone innehar en av dem den titeln en doktorsavhandling som redogör för bristen på fokusering på kärnverksamheten. Karriärklättring i administrativa befattningar är den verksamhet som dagens 10 000 yrkesofficerare ägnar sig åt. Ett fåtal bedriver aktiviteter som har att göra med förbandsutbildning. I ca 10 års tid har detta fenom varit känt inom Försvarsmakten men systemet är orubbligt. Istället har ÖB hänviat till arbetsbördan och bristen på resurser. Är det någon som känner igen argumentationen från andra områden? Skolan, sjukvården ja de flesta offentliga institutioner ropar varje dag på mer resurser och många samhällsmedborgare stämmer in i kören. Den interna administrativa apparaten i många av våra statliga verk och organisationer ägnar mer än en tredjedel av de samlade veckouppgifterna åt andra aktiviteter än själva uppgiften de är satta att sköta. Hur många timmar ägnas åt meningslösa informationsträffar och arbetsplatsträffar där personalen slött sitter och lyssnar på information som de redan har läst om på nätet? För att inte tala om alla andra möten som arrangeras för att reda ut exempelvis IT och ekonomiproblem och där en tredjedel av de som skulle ha deltagit i mötet är förhindrade på grund av att de är på konferens eller deltar i andra möten. Fackliga organisationer är de som oftast ropar högst när det gäller mer resurser. Ägna tiden i stället åt att utbilda medlemmarna så att de kritiskt kan granska organisationen utifrån ett kärnverksamhetsperspektiv. I dag finns i de flesta organisationer nyckeltal och jämförande projekt som benchmarking som visar på måluppfyllelse och effektivitet. Men hur används informationen? Den används inte alls och därför ser det ut som det gör i Försvarsmakten idag. I organisationer som inte har någon konkurrens tillåts interna exsesser som drar skattemedel. Därför är det så viktigt att tillåta andra alternativ inom sådana verksamheter där det är möjligt.